DET HÄNGER PÅ VILJAN. Mikaela Dahlberg MP2a. Jag var besviken på mig själv, eller henne. Jag vet fortfarande inte vem det var jag var besviken på. Men någon utav oss två var det. Jag vill kunna lita på hennes ord, tro att hon klarar det här. Jag borde kanske göra det. Kanske känner hon sig starkare med min hjälp? Den här tanken fick mig att tänka på henne hela tiden, nonstop. Ingenting kretsade runt mig längre. Det var hon som tog över mina tankar. Är missbruk någonting man borde skämmas över i det här samhället? Det borde inte vara så. Det är nog inte så heller. Det är så vanligt nu. För vanligt. Överallt, runtomkring oss finns missbruket bland alla människor. Det kan både vara vår bror, mamma, flickvän eller vem vet kanske till och med oss själva som är i den situationen nu eller någon gång framöver. Vem vet? Ingen vet. Varken du eller jag. Det handlar om att vara stark. Att kunna få fram det där enkla ordet på tre bokstäver; nej. Du vågar. Du kan det. Intala dig själv det. Det är ingen annan som säger det åt dig, utan bara du själv som kan få fram det där enkla ordet. Finns viljan där, så klarar man sig. Allt hänger på att vilja, och våga säga emot sig själv och andra i omgivningen. Som jag nämnde tidigare i texten så är det viljan allt hänger på. Nu vill jag. Jag är säker på det här. Hon behöver den här hjälpen. Jag vill och jag kan. Jag hoppas och tror att vi klarar det här. Ensam är man inte stark. Kanske blir hon starkare nu när hon inte är ensam. Man går långt med vilja tänk på det…

tack, det värmer.