Tuesday 22 September 2009 photo 1/1
|
"Står länge så. Hennes ögon blanka. Uttryckslösa. Som om hon bestämt sig för att inte ge efter. Som om allt är bra. Hon står där och tittar ut i natten, ut i mörkret. Hon gråter inte - Hon andas."
Varför känns det som om varje gång jag skall sova, är det för sista gången? Varför blir jag alltid lika chockad över att jag lyckas vakna? Hur tar jag det där steget ur sängen varje morgon? VAD får mig att göra det fast det inte finns något jag vill hellre än att ligga kvar och slippa tänka, stanna i mitt vakum? Hur fan orkar jag med mig själv? Vad är det som håller mig kvar? Jag har glömt.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/mikaelaqvint/342959332/