March
April 2007
Här har mina två kollegor hittat ett stenbord, troligtvis ifrån renässansens tid.
Emil försöker få Mårtens uppmärksamhet. Vid dem står en sten mojäng som man under renässansens tid förvarade blommor i.. det gör man än idag u
Här står två glada kollegor, de har äntligen hittat Vittskövle slott, slottet byggdes för längesedan och stod klart 1553. Back in the days.
Vi hittade infarten, den var däremot privat. Kulturvetare som vi förstod ganska så fort att inte ens vi ägde tillträde. Vi stod snällt på behörigt avstå
Emil vågade sig lite närmre än oss andra, han förundrades utav ett torn. Det gjorde vi alla.
Den stora ingången, mycket präktig.
Här står Emil vid en stolpe vars enda uppgift är att hålla uppe en gren som verka ha växt sig för stor. Inte var dag man ser det minsann.
Emil var mycket angelägen om att finna nya spännande platser, så han gick med rask takt.
En kanonkula måste under ett krig lr två gett väggen en rejäl smäll, den har sprickor som man kan se om man tittar noga.
Baksidan utav slottet.
Mitt på bron blev Mårten stoppad av Emil, han hade visst något viktigt att visa honom. Kanske en hemlig ingång till slottet, ja.. inte vet jag, jag kan blott spekulera.
Mårten visade sedan mig vad det var för något, och tro det lr ej.. men vi stod och tittade på ett stort slott!
Ett lusthus, mycket stiligt. Lusthuset verkar ha överlevt ett flertal krig utan att få så mycket som en skråma.
Efter slottet bestämde vi oss för att söka lyckan vid Drakamöllan, ett misstag vi sent kommer glömma.
Vi fick nöja oss med en simpel slätt, där fikade vi.
Vi fikade inte bara, utan vi såg även stiliga ut :)
Sen drog vi vidare till Stens huvud. Väl på plats hittade vi en karta som vi försökte tyda.
Efter ett tag så klurade vi ut hur vi skulle gå för att nå Stens huvud.
I all uppståndelse, över att vi lyckats hitta rätt väg, så blev Emil kissinödig.
Såja. Vi följde den röda vägen. Den som bara inbitna kulturmänniskor vågar gå och den ledde oss, efter många om och men, till Norra huvudet!
Vi släckte törsten med dricka och åt lite gifflar. Mycket gott och mycket fin utsikt över Österlen.
Emil och jag ställde oss vid sluttningen, vi insåg att vi var högt över havet. Det pirrade lite i magen, men det fick man tåla.. Det var ju trots allt kultur.
Jag såg något och pekade mot det.
Där fanns buskar och ett hav vid Norra huvudet.
Mårten posade på Norra huvudet. Vilken man.
Visa toppen
Show footer