July
Show more 20 September 2008
07.00 var det revelj och vem hade beordrat det...?
General Boiboi, som förövrigt var mycket trött och behövde äta en rejäl frukost och pissa innan morgonhumöret blev någolunda neutralt.
Här ser vi våran parkering på de Österlenska slätterna. Magnifikt.
Trappan till vårat hemmabygge till värdshus där vi spenderat våran natt.
En väg på de Österlenska slätterna.
Skog och grönområde på det Österlenska slätterna.
Södra huvudet om jag minns rätt, vackert.. Men inte vackert som Norra!
Henry lättar på klädseln.
General Boiboi är vid denna tidpunkt en mycket mer resonabel man. Här visar han ett havf.
Södra huvfudet om jag inte missminner mig.
Här är då helgens märkligaste bild, jag kan inte för mitt liv förstå vem som haft råd och manskap till att bygga ett sådant stort lysrör. Som till
Men nu skulle vi raskt vidare till Norra huvfudet, Henry kunde knappt bärga sig..
Äntligen på Norra!
Här kunde man utan minsta obehag blicka ut över de Österlenska slätterna
Här ser vi Henry, han är stolt och känner sig som någon stolt människa.
Yours truly blickar ut över skogar där råmande kossor vandrar fritt. Sådant finner man bara på Österlen.
Sedan klättrade vi våghalsat ner för trappor.
Därefter stigar av det steniga slaget.
Sedan kom en lång passage. Den såg väldigt mystik ut.
Jag tog långa, raska och orädda kliv rätt in i passagen..
Men blev chockad och något förbyllad efter några orädda meter.
Så jag beslöt mig för att modigt gå tillbaka och låta Henry ta första ledet in i det okända.
Vilket han gjorde utan några som helst protester.
Här hittade vi en trägång, den var vi tvungna att smyga oss förbi.
Ännu en märklig passage. Men mycket mer behaglig än den förra.
Sedan skulle vi kontrollera så piren drog sitt strå till stacken för Svea Rike.
Här bestämde Henry sig, ganska så kvickt, för att dunka klabbet. Kort därefter insåg han att vi inte ens lekte dunkgömme. Han skämdes, men jag förklarade
Österlenska slätterna.. Underbara.
Jag kliade mig i nacken, det kanske inte riktigt framgår i bilden, men det är vad som hände iallafall.
Sedan fick vi ta oss en tupplur tills en ung pojke i röd keps bestämde sig för att hålla låda.
None shall pass. I move for no man.
Run away! Run away!
Direct link:
http://dayviews.com/mikman/2008/9/20/
Visa toppen
Show footer