February
Sunday 23 May 2010 photo 1/1
|
Hur kunde de visa sig att du var en så stor besvikelse?
Jag trodde att du skulle hjälpa mig genom allt, bra stunder/jobbiga stunder/roliga stunder/sorgliga stunder osv...Efter allt vi har gått igenom tillsammans visade det sig ändå att det var så lätt för dig att slänga bort.. jag lider varje dag av det här men hur ska jag kunna förklara när du inte vill lyssna eller förstå utan att jag själv få skulden för allt... Du gav mig aldrig en chans att förklara, du trodde på de första du hörde och tog resten förgivet.. Det var du som lärde mig att inte ta saker förgivet och det var du som lärde mig att alltid höra alla sidorna av en sak om det fanns flera.. varför gör du inte desamma?!
Vart är du nu när jag behöver dig som mest?! varför kan inte allt gå tillbaka till de vanliga, så som det brukade va?!
Men jag antar att det var menat att bli såhär, allt händer ju av en anledning remember, som vi har disskuterat såå många gånger...
Mina tårar rinner nu när jag skriver detta, inte för att det är nåt poetiskt fint utan för att det gör ont i mig varje gång jag tänker på dig, oss, allt som har hänt!
Jag menade aldrig att göra dig illa men du har inte hört min syn av det hela..
önskar dig all lycka i världen och hoppas att du inte mår lika dåligt som mig.....
Jag trodde att du skulle hjälpa mig genom allt, bra stunder/jobbiga stunder/roliga stunder/sorgliga stunder osv...Efter allt vi har gått igenom tillsammans visade det sig ändå att det var så lätt för dig att slänga bort.. jag lider varje dag av det här men hur ska jag kunna förklara när du inte vill lyssna eller förstå utan att jag själv få skulden för allt... Du gav mig aldrig en chans att förklara, du trodde på de första du hörde och tog resten förgivet.. Det var du som lärde mig att inte ta saker förgivet och det var du som lärde mig att alltid höra alla sidorna av en sak om det fanns flera.. varför gör du inte desamma?!
Vart är du nu när jag behöver dig som mest?! varför kan inte allt gå tillbaka till de vanliga, så som det brukade va?!
Men jag antar att det var menat att bli såhär, allt händer ju av en anledning remember, som vi har disskuterat såå många gånger...
Mina tårar rinner nu när jag skriver detta, inte för att det är nåt poetiskt fint utan för att det gör ont i mig varje gång jag tänker på dig, oss, allt som har hänt!
Jag menade aldrig att göra dig illa men du har inte hört min syn av det hela..
önskar dig all lycka i världen och hoppas att du inte mår lika dåligt som mig.....
Visa toppen
Show footer