January
Saturday 3 January 2009 photo 2/3
|
«HAHA - JAG HADE EN SÅ SJUK DRÖM!« skrek hon mellan skrattpulsarna. «Jo, jag var ute som vanligt på promenad i skogen och så skulle jag plocka svamp till min hatt...« började hon så fort hon samlat sig.
«Haha, svamphatt?! Ja, det var sjukt.« lät det från åhörarna.
«Nej nej, det var inte det sjuka« sköt hon in snabbt utan någon förklaring. «Men när jag kom till min vanliga stubbe så stack det ut något som liknande ett kojuver. Så jag började ju dra så hårt jag kunde i det här juvret, eller vad det nu var.«
«Va fan!? Haha.« fnissade publiken igen.
«Nej nej, det var inte det sjuka« sa hon igen, än mer oförstående. «Jag drog så hårt jag kunde. Jag kände hur valkarna var på väg när det till slut släppte. Det sa bara SCHLOPPP så fick jag ut den där saken. Och så får jag se vad det är - en så här lång BERGSGET!«
De andra vågade inte skratta eller kommentera ännu. Till slut kom ett nervöst «Hehe, ja det var sjukt."
«Nej nej, det var inte det sjuka« sa hon än en gång, nästintill upprörd. «Det sjuka var att jag hade en EXAKT sådan get hela min uppväxt! Slarvade bort den när jag var sju. Var vaken i flera dyng och letade efter den HAHA. Tänk att jag skulle hitta den i sömnen!« Hon försvann i sina egna ord och tankar.
Åhörarna tystnade allvarsamt. De trodde sig veta vad som var det sjuka.
(Ja, skönlitterärt)
«Haha, svamphatt?! Ja, det var sjukt.« lät det från åhörarna.
«Nej nej, det var inte det sjuka« sköt hon in snabbt utan någon förklaring. «Men när jag kom till min vanliga stubbe så stack det ut något som liknande ett kojuver. Så jag började ju dra så hårt jag kunde i det här juvret, eller vad det nu var.«
«Va fan!? Haha.« fnissade publiken igen.
«Nej nej, det var inte det sjuka« sa hon igen, än mer oförstående. «Jag drog så hårt jag kunde. Jag kände hur valkarna var på väg när det till slut släppte. Det sa bara SCHLOPPP så fick jag ut den där saken. Och så får jag se vad det är - en så här lång BERGSGET!«
De andra vågade inte skratta eller kommentera ännu. Till slut kom ett nervöst «Hehe, ja det var sjukt."
«Nej nej, det var inte det sjuka« sa hon än en gång, nästintill upprörd. «Det sjuka var att jag hade en EXAKT sådan get hela min uppväxt! Slarvade bort den när jag var sju. Var vaken i flera dyng och letade efter den HAHA. Tänk att jag skulle hitta den i sömnen!« Hon försvann i sina egna ord och tankar.
Åhörarna tystnade allvarsamt. De trodde sig veta vad som var det sjuka.
(Ja, skönlitterärt)
Visa toppen
Show footer