Sunday 19 June 2011 photo 1/5
|
Du vet väl att du var mitt allt? Att inget jag sagt har varit falskt, att allt har varit så jävla äkta. Du vet väl det? Att jag aldrig ljög om hur jävla mycket jag älskade dig? Eller? Var det ens kärlek?
Vi har inget due min jage din, utan det är jag som hänger efter dig och gör allt du ber mej om, som en pluggis som hänger efter och beundrar en lärare. Som ett fan som avgudar sin idol. Jag lyssnar på dig som en fotbollsspelare lyssnar på sin tränare. Jag litar på dig som patienten litar på sin doktor.
Jag ligger fan uppe hela nätterna och tänker på dig, och när jag väl sover så drömmer jag om dig. Du har lagt beslag på mitt liv, kan jag snälla få tillbaks det?
Om du bad mej hoppa framför ett tåg skulle jag göra det, du styr mej som om jag vore en marionette docka. Du påverkar alla mina rörelser, andetag och handlingar för allt jag gör får mej att tänka på dig. Du är allt, fattar du inte det?
Och bara för att jag är patetisk när du skiter i mig, för ja det är jag, så betyder det inte att det gör saken bättre. När du ignorerar mig vet du att jag mår dåligt. När du tar mig i andra hand vet du att det gör ont i hjärtat.
Du vet det. Jag vet att du vet det. Jag hade fan precis byggt upp ett nytt liv, på ruinerna du lämnade mig med, när du kom in och röjde igen. Du slet bort mitt tak, mina väggar, du blåste bort mitt försvar som om det vore ett korthus, du lämnade inte ens kvar grunden. Du jobbade dig igenom källaren och tillslut, hittade du mig. Långt där inne. Jag var rädd, sårad och förvirrad. Du sa att du skulle hjälpa mig. Men den här gången lämnade du inte ens kvar ruiner, du bara lämnade mig. Kvar. Helt jävla ensam.
Jag hatar att jag älskar dig.
Vi har inget due min jage din, utan det är jag som hänger efter dig och gör allt du ber mej om, som en pluggis som hänger efter och beundrar en lärare. Som ett fan som avgudar sin idol. Jag lyssnar på dig som en fotbollsspelare lyssnar på sin tränare. Jag litar på dig som patienten litar på sin doktor.
Jag ligger fan uppe hela nätterna och tänker på dig, och när jag väl sover så drömmer jag om dig. Du har lagt beslag på mitt liv, kan jag snälla få tillbaks det?
Om du bad mej hoppa framför ett tåg skulle jag göra det, du styr mej som om jag vore en marionette docka. Du påverkar alla mina rörelser, andetag och handlingar för allt jag gör får mej att tänka på dig. Du är allt, fattar du inte det?
Och bara för att jag är patetisk när du skiter i mig, för ja det är jag, så betyder det inte att det gör saken bättre. När du ignorerar mig vet du att jag mår dåligt. När du tar mig i andra hand vet du att det gör ont i hjärtat.
Du vet det. Jag vet att du vet det. Jag hade fan precis byggt upp ett nytt liv, på ruinerna du lämnade mig med, när du kom in och röjde igen. Du slet bort mitt tak, mina väggar, du blåste bort mitt försvar som om det vore ett korthus, du lämnade inte ens kvar grunden. Du jobbade dig igenom källaren och tillslut, hittade du mig. Långt där inne. Jag var rädd, sårad och förvirrad. Du sa att du skulle hjälpa mig. Men den här gången lämnade du inte ens kvar ruiner, du bara lämnade mig. Kvar. Helt jävla ensam.
Jag hatar att jag älskar dig.