June
Monday 10 November 2008 photo 1/1
|
Att gråta verkar bara menningslöst ibland,
Som i det ögonblicket gud släpper taget om din hand.
I den sekunden du verkligen tvekar på livet,
När du inte längre bara tar allt för givet.
När de gör så ont att du inte kan röra dig ens,
När du tivlar starkt på kärlekens existens.
Jag vill sjunka genom marken bara försvinna,
Ut dit där mörkret döljs i en otäck dimma.
Inte på grund av dig eller så,
Utan av en anledning ingen mer än jag kan förstå.
Det är inte alls mycket glädje som jag fick
Min trygghet tog drömmarna med sig när dem gick.
Min fruktan lever tätt intill
De gör även rädslan när den vill
Sorgen är min allra bästa vän,
Döden har inte riktigt funnit mig än.
Döden finner bara dem jag bryr mig om,
Tar dem från jorden gång på gång.
Men styrkan är den som håller mig kvar,
På något sätt ändå helt undebar.
Som i det ögonblicket gud släpper taget om din hand.
I den sekunden du verkligen tvekar på livet,
När du inte längre bara tar allt för givet.
När de gör så ont att du inte kan röra dig ens,
När du tivlar starkt på kärlekens existens.
Jag vill sjunka genom marken bara försvinna,
Ut dit där mörkret döljs i en otäck dimma.
Inte på grund av dig eller så,
Utan av en anledning ingen mer än jag kan förstå.
Det är inte alls mycket glädje som jag fick
Min trygghet tog drömmarna med sig när dem gick.
Min fruktan lever tätt intill
De gör även rädslan när den vill
Sorgen är min allra bästa vän,
Döden har inte riktigt funnit mig än.
Döden finner bara dem jag bryr mig om,
Tar dem från jorden gång på gång.
Men styrkan är den som håller mig kvar,
På något sätt ändå helt undebar.
Visa toppen
Show footer