September
Friday 21 March 2008 photo 1/1
|
Aldrig att man egentligen förstår förens man sett allting själv.
Igår av en slump hittade jag "det" fotoalbumet, den som man helst vill undvika att kolla i. Men jag kunde inte låta bli av ren nyfikenhet. Den innehåller endast ett foto som ligger i ett kuvert med texten "till anöriga av Per Nordlund" nått sånt om jag inte minns fel. Och hur en död människa kan se så levande ut har jag fortfarande ingen aning om. Och vist ljuger man om man säger att det inte är lite ballt att över 10st tidninsartiklar ligger i ett annat kuver, allt om samma händelse men samtidigt finns hatet, när man nu väl är så pass gammal att man förstår och speciellt när man läser det själv. Det ofattbara är att läsa ett förhör, om ett vittne, som såg, hur han upplevde händelsen, "jag kände om han hade någon puls och jag blev allides blodig och jag kände att det fanns inget jag kunde göra för den här killen så jag skrek efter läkare". Precis som i en film.
Förens nu vet jag även vilka skador det blev, ord för ord av läkaren, beskrivningar, bruten käke, brytna revben, intorkad blod, blod i lungor, blod i halsen.
Kanske tror man att man borde vara gammal nog att hantera det här, att man har rätten att få veta hela sanningen. Kanske är det bara vad man tror ..
Kanske är det sånt man ska låta förbli en gåta. Det kanske finns en anledning till att ens mamma inte vill att man ska läsa visa saker, se visa saker, fråga visa saker. Jag vet inte. Men en viss lättnad finns när man äntligen vet vem man ska lägga alla anklagelser på. Äntligen.
Samtidigt kommer alltid den stora texten finnas i mitt huvud, Varför?
"Pappan är en eldsjäl i våran klubb" ..
Igår av en slump hittade jag "det" fotoalbumet, den som man helst vill undvika att kolla i. Men jag kunde inte låta bli av ren nyfikenhet. Den innehåller endast ett foto som ligger i ett kuvert med texten "till anöriga av Per Nordlund" nått sånt om jag inte minns fel. Och hur en död människa kan se så levande ut har jag fortfarande ingen aning om. Och vist ljuger man om man säger att det inte är lite ballt att över 10st tidninsartiklar ligger i ett annat kuver, allt om samma händelse men samtidigt finns hatet, när man nu väl är så pass gammal att man förstår och speciellt när man läser det själv. Det ofattbara är att läsa ett förhör, om ett vittne, som såg, hur han upplevde händelsen, "jag kände om han hade någon puls och jag blev allides blodig och jag kände att det fanns inget jag kunde göra för den här killen så jag skrek efter läkare". Precis som i en film.
Förens nu vet jag även vilka skador det blev, ord för ord av läkaren, beskrivningar, bruten käke, brytna revben, intorkad blod, blod i lungor, blod i halsen.
Kanske tror man att man borde vara gammal nog att hantera det här, att man har rätten att få veta hela sanningen. Kanske är det bara vad man tror ..
Kanske är det sånt man ska låta förbli en gåta. Det kanske finns en anledning till att ens mamma inte vill att man ska läsa visa saker, se visa saker, fråga visa saker. Jag vet inte. Men en viss lättnad finns när man äntligen vet vem man ska lägga alla anklagelser på. Äntligen.
Samtidigt kommer alltid den stora texten finnas i mitt huvud, Varför?
"Pappan är en eldsjäl i våran klubb" ..
Visa toppen
Show footer