September
Sunday 15 February 2009 photo 1/1
|
Har ni någonsin tänkt på hur svårt det är att prata om någon som inte längre finns?
Hur jobbigt det är att andas i det tomrum som blev över,
den tomma stolen vid köksbordet,
platsen i soffan,
stolen på utvecklingsamtalet i skolan.. etc.
Hur man om och om igen försöker övertala sig själv att man skulle växa som person genom att prata om den saknade, prata om den som fattas, bli starkare, gå vidare.. när det ända som händer är att man plötsligt inser att det inte går, vill inte, kan inte glömma.
Allting du ångrar, ångrar att du inte hann säga hejdå, ångrar att du inte tillbringade ynka 5minuter mera mer personen.. ångrar något som man inte ens kunde förutse.Vi är människor, vi försvinner, vi dör, vi gråter, vi saknar, vi drömmer..
Det var enklare när man var liten, då kunde man intala sig själv om att personen inte alls var död, man inbillade sig själv om att man såg personen, i bilen man mötte, i affären, på stan, ja överallt.. men så var aldrig fallet, inte en endaste gång.
Ibland önskar jag att just du skulle stå där, stå och se på när jag gjorde något bra, vara den som höll i hästen på tävling eller torkade tårarna när ingenting ville funka.
Du förvandlades till han som aldrig mera kom hem efter en tävling, han som aldrig mera fick känna lukten av sommar, han som aldrig mera skulle få se sin familj eller vänner, han som blev aska nergrävd i jorden, han som.. han som försvann.
Hur jobbigt det är att andas i det tomrum som blev över,
den tomma stolen vid köksbordet,
platsen i soffan,
stolen på utvecklingsamtalet i skolan.. etc.
Hur man om och om igen försöker övertala sig själv att man skulle växa som person genom att prata om den saknade, prata om den som fattas, bli starkare, gå vidare.. när det ända som händer är att man plötsligt inser att det inte går, vill inte, kan inte glömma.
Allting du ångrar, ångrar att du inte hann säga hejdå, ångrar att du inte tillbringade ynka 5minuter mera mer personen.. ångrar något som man inte ens kunde förutse.Vi är människor, vi försvinner, vi dör, vi gråter, vi saknar, vi drömmer..
Det var enklare när man var liten, då kunde man intala sig själv om att personen inte alls var död, man inbillade sig själv om att man såg personen, i bilen man mötte, i affären, på stan, ja överallt.. men så var aldrig fallet, inte en endaste gång.
Ibland önskar jag att just du skulle stå där, stå och se på när jag gjorde något bra, vara den som höll i hästen på tävling eller torkade tårarna när ingenting ville funka.
Du förvandlades till han som aldrig mera kom hem efter en tävling, han som aldrig mera fick känna lukten av sommar, han som aldrig mera skulle få se sin familj eller vänner, han som blev aska nergrävd i jorden, han som.. han som försvann.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/millimufftuff/332414665/
Visa toppen
Show footer