Tuesday 15 July 2008 photo 1/1
|
Look no hands, no make up.
Hittade en gammal dikt, många år under bron, och känslorna bakom orden är sedan länge länge borta med sista vårvinden 04. Den var till Jonas Holm vill jag minnas:
Jag vaknar
ointakt och barhudad,
obehaget ligger som tunga vikter
i mellangärdet.
Spåren av gårdagen syns inte,
glansen och stadgan
bevarades inte.
Jag är urtvättad
av mitt egna hällregn.
Läppberöringen
som blev strömförande,
Det inre
som föll i samma linjer.
Det som uppstod när vi upphörde,
blir till ljusglimtar
som pulserar ur mig.
Utan kompressor,
vacklar orden
du gick till mötes.
Innebörden förvrängs,
det jag gav kommer tillbaks
i hjärtskärande ekon.
Oförmågan att skingra dimman
skapar en kompakt tystnad.
Som sakta faller in
och över mig.
Vart ska de ömtåliga stå i det
ostrukturerade?
Om jag ska väcka dig in
i drömmen, så är det ett
jag måste veta, är det mig eller
bara tid du behöver.
(är det dig, eller drömmen
jag behöver)
Jag vaknar
ointakt och barhudad,
obehaget ligger som tunga vikter
i mellangärdet.
Spåren av gårdagen syns inte,
glansen och stadgan
bevarades inte.
Jag är urtvättad
av mitt egna hällregn.
Läppberöringen
som blev strömförande,
Det inre
som föll i samma linjer.
Det som uppstod när vi upphörde,
blir till ljusglimtar
som pulserar ur mig.
Utan kompressor,
vacklar orden
du gick till mötes.
Innebörden förvrängs,
det jag gav kommer tillbaks
i hjärtskärande ekon.
Oförmågan att skingra dimman
skapar en kompakt tystnad.
Som sakta faller in
och över mig.
Vart ska de ömtåliga stå i det
ostrukturerade?
Om jag ska väcka dig in
i drömmen, så är det ett
jag måste veta, är det mig eller
bara tid du behöver.
(är det dig, eller drömmen
jag behöver)