En liten pojke i världen ensam står,
hans hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger han hårt,
han vill vara lycklig, varför är det så svårt?
hans kinder är våta av salta tårar,
han vet hur mycket hårda ord sårar.
Han var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hans leende dog.
pojkens liv är längre ingenting värt,
Han har förlorat allt som han höll kärt.
Hans dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Han undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
pojken vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som han förstod!
Han vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja, vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att pojken tar sitt liv någon dag,
det sorgligaste är, att pojken är jag

pojken står på bron och tittar ner
ett litet kliv och han finns ej mer
Han blundar och känner vinden i hans hår
Nerför kinden rinner sakta en tår
i handen kramar han ett kort på sin vän
Han viskar förlåt mej, men vi ses inte igen
När han precis skulle ta sitt sista kliv ut
hör han en röst - Det får inte ta slut
Han vänder sig om, det är hans vän som honom inte sviker
Han bryr sig inte fast han vet att hon skriker
Han tar ett sista andetag och försvinner ner
Hans väns sorgsna ögon
blir det sista han ser

Annons

The photo has no tags

November 2008