Sunday 18 September 2011 photo 1/1
|
Jonas gick ut i mörkret mot gatan. Jag följde förvånat efter för att se vart han var på väg. Han ställde sig på klippan och tittade ut över havet. Hans vackra bruna hår blåste i vinden och jag kände mig ännu mer förälskad än någonsin, jag ville bara kyssa honom. Plötsligt vände han sig om och han såg inte alls ut som den Jonas jag var van vid. Hans händer var ihopknäppta och det såg ut som om han tog i. Jonas pupiller blev med ens större och till slut var hans ögon helt svarta. Han skrämde mig och jag försökte säga något men jag kved bara fram ett pip. Han gick rakt emot mig utan att verka se mig. Jag flyttade på mig men han gav mig inte en blick, fast jag fortsatte efter. Klockan slog nu midnatt och han gick emot samhället. Jag fortsatte att trippa efter honom men jag började få skoskav av dem trånga skorna. Vart var han på väg?
Vi hade gått igenom en skog och efter några minuter var vi ute på andra sidan. Jag böjde mig ner och drog av mig dom trånga, nu också leriga, skorna. När jag kollade upp igen såg jag ut över ängarna. Jag fick rysningar. Det var säkert 5 mil till byn. Man såg hustaket långt långt bortom ängarna. Jag pustade. Vi skulle säkert till byn. Det var bara en känsla jag hade.
När vi hade gått i ungefär en timma vände plötsligt Jonas sig om. Hans helsvarta ögon kollade på mig. Jag tog ett steg tillbaks. Han såg verkligen läskig ut. Han började gå mot mig. Jag tog ännu ett steg bakåt. När han tog tag i min arm blev jag värkligen rädd. Jag stog helt still, kunde inte röra mig. vad skulle han göra med mig? Jag hann knapps reagera förrens jag låg med benen på ena sidan halsen av honom och halsen på andra sidan av honom. Jag började slappna av. Han ville bara bära mig. Det kanske fanns... kärlek även när han var så här.
Efter cirka 30 minuter på Jonas axlar somnade jag. Jag vaknade med ett ryck när Jonas kastade ner mig på marken. Helt sig själv var han inte, Jonas skulle aldrig slängt ner mig på marken sådär.
När jag ställt mig upp så såg jag att vi var framme. Vi stog alldeles utanför ett hus. Vad skulle vi göra här?
Skrivet av både mig och Agnes. Vad tycker ni? :)
Annons