September
Tuesday 12 July 2011 photo 1/5
|
Kapitel 1
Jag satt vid matbordet närmast soptunnorna och åt på min ostmacka. Jag tittade bort mot dem andra borden där flickorna satt och skrattade. Jag var inte avundsjuk på vad dem hade. Jag visste att allting var fejk. Linnea, en av dem sötare tjejerna skulle lämna dem så fort som möjligt då hon fick en äldre pojkvän. Nellie, en tjej som mest hängde med dem men önskade så gärna att hon skulle bli en av dom. Hon skulle lämna dem så fort någon annan tuff tjej visade intresse för att bli vän med henne. Och Wendy, hon kunde sumpa alla för att själv få stå i rampljuset. Det var lustigt. Jag visste mer om dem än vad dom visste om varandra. Jag tror man ser mycket av att sitta bredvid och titta på. Det ringde in och jag la min macka i väskan och gick in. På biologilektionen lärde vi oss om kroppen. Alla tjejer fnissade hela tiden och killarna vrålade. Vår lärare Mr. Foss försökte på tyst på dem men han verkade väldigt maktlös. När lektionen var slut nästan sprang jag till pianolektionen. Jag älskade att spela piano. Det gjorde mig glad. När jag kom in i rummet hörde jag pianots ljuva toner. Men vid pallen såg jag inte Miss Brue utan en ung söt kille runt 25 års åldern. Han hade korpsvart hår och blåa ögon. Hans fingrar liksom dansade över pianots tangenter. Jag släppte ner väskan på golvet som förtrollad av hans spel. Han slutade tvärt och tittade på mig. Sedan log han.
"Välkommen." sa han och hoppade åt sidan på pallen för att ge rum till mig. Jag satte mig ner utan att släppa blicken från honom.
"Jag heter Jonas". Jag nickade och log för första gången den här dagen. Han var verkligen söt.
"Jag heter Alice" sa jag och tog fram min pianoläxa. Hela den lektionen var underbar. Miss Brue hade alltid stått bakom mig och kommenterat mitt spelande eller gav ifrån sig ett litet pip när jag spelade fel. Men Dan, han satt bredvid mig och hans varma andedräkt nådde min kind och när jag spelade fel visade han med handen bredvid hur det egentligen gick. När jag gick därifrån kände jag mig lyckligast på jorden.
Det kan säkert tas som löjligt att jag redan kände mig förälskad, men han var speciell. Det sorgliga var att han var tolv år äldre än mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det här kapitlet skrev Agnes :)
Tycks?
Laddar upp nästa kapitel om ni gillar detta :) Nästa kapitel skriver jag.
"Välkommen." sa han och hoppade åt sidan på pallen för att ge rum till mig. Jag satte mig ner utan att släppa blicken från honom.
"Jag heter Jonas". Jag nickade och log för första gången den här dagen. Han var verkligen söt.
"Jag heter Alice" sa jag och tog fram min pianoläxa. Hela den lektionen var underbar. Miss Brue hade alltid stått bakom mig och kommenterat mitt spelande eller gav ifrån sig ett litet pip när jag spelade fel. Men Dan, han satt bredvid mig och hans varma andedräkt nådde min kind och när jag spelade fel visade han med handen bredvid hur det egentligen gick. När jag gick därifrån kände jag mig lyckligast på jorden.
Det kan säkert tas som löjligt att jag redan kände mig förälskad, men han var speciell. Det sorgliga var att han var tolv år äldre än mig.
Annons
Part of an album
Comment the photo
ida
Tue 12 Jul 2011 22:06
man skriver inte dem mitt i meningen. jävligt jobbigt att läsa -.-
2 comments on this photo
Visa toppen
Show footer