February
Thursday 1 January 2009 photo 1/1
|
Finn felet.
Japp årets första bild måste ju självklart va på meej..(;
hah nedå men eftersom jag kom hem från hanna idag passa de ju bra me en där man e helt nyvaken, känner mig typ smått död x) bilden är tagen efter en underbar natt i sthlm ;)
sen e de en annan detalj i den här bilden som just nu e jävligt jobbig eftersom den väldigt bra speglar anledningen till varför jag är så otroligt irriterad på mig själv för tillfället..
livet e fan helt cp, vad man än har i sitt liv så önskar man sig alltid nåt annat, när man tillslut har nått dit man vill inser man att de inte alls va som man tänkt och att allt har blivit helt fel.
så då längtar man tillbaks till de man hade innan men inte fan kan man backa tiden, så man hamnar någon annanstans istället.
tillslut har man ingen aning om vart man är eller vart man är på väg, och då börjar de kännas ganska hopplöst att försöka hitta sig själv mitt i allt..
men sen då, om man nu uppnår nånting man är nöjd med, ja då hinner man antingen inte blinka förrän det plötsligt är över, eller så är man så otroligt rädd för att tappa greppet och mista allt, så man istället råkar hålla för hårt och allt brister.
och tro de eller ej, men då är man ju för i helvete tillbaka där man började igen.
Japp årets första bild måste ju självklart va på meej..(;
hah nedå men eftersom jag kom hem från hanna idag passa de ju bra me en där man e helt nyvaken, känner mig typ smått död x) bilden är tagen efter en underbar natt i sthlm ;)
sen e de en annan detalj i den här bilden som just nu e jävligt jobbig eftersom den väldigt bra speglar anledningen till varför jag är så otroligt irriterad på mig själv för tillfället..
livet e fan helt cp, vad man än har i sitt liv så önskar man sig alltid nåt annat, när man tillslut har nått dit man vill inser man att de inte alls va som man tänkt och att allt har blivit helt fel.
så då längtar man tillbaks till de man hade innan men inte fan kan man backa tiden, så man hamnar någon annanstans istället.
tillslut har man ingen aning om vart man är eller vart man är på väg, och då börjar de kännas ganska hopplöst att försöka hitta sig själv mitt i allt..
men sen då, om man nu uppnår nånting man är nöjd med, ja då hinner man antingen inte blinka förrän det plötsligt är över, eller så är man så otroligt rädd för att tappa greppet och mista allt, så man istället råkar hålla för hårt och allt brister.
och tro de eller ej, men då är man ju för i helvete tillbaka där man började igen.
Visa toppen
Show footer