Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Lena Hansson (Minilena) Dalby ,Uppsala

March 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

April 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

June

2011

Monday 21 April 2008 photo 1/1

Har suttit och knåpat lite på novellen nu på morgonkvisten, känner ni för att ge kritik är det mer än uppskattat! (Inte för att den är klar på något sätt...)
Snabbt for fötterna över ängen, fyllda med glädje av sommarens ankomst.
Pojken som sprang genom gräset, blött av morgonens dagg, kände hur lyckan började spridas inom honom. Snart skulle allt vara över, ingen skulle kräva något av honom på en lång tid. Han såg de små spröda blommorna, ett sista minne av vårens blyga skönheter. Sommarens invånare ägde en mer praktfull skönhet, stora och oräkneliga.
Leende tog pojken upp en blåklocka och synade dess prakt; den vackert mörka kupan spred ett lugn inombords. Att äga en sådan skönhet, men för en så kort tid...
Med ett ryck vaknade han upp ur drömmen, den som ständigt återkom till hans sovande sinne. Denna gång kändes den inte rätt, han vaknade inte upp med den frid som alltid omgav denna dröm. Någonting var fel, hemskt fel. Med en snabb blick ut genom fönstret konstaterade han att morgonen var på väg; solens rodnad började fylla den annars grå och livlösa utsikten. Ännu en dag annalkades, fylld med plågor och straff för att han existerade. Den enda plats dör han hörde hemma var i hans eget sinne, hans syner var hans egna boningar.
Någonting var fel, men han kunde inte sätta fingret på vad. En hemskhet var på väg. Men hans liv kunde inte bli värre, det var han säker på. Han fingrade på den bricka han alltid bar runt halsen. Oberon, stod det inristat på den blanka metallen. Hans namn, lika udda som han själv. Ingen hade någonsin förstått vad han tänkte, inte lärarna, inte hans föräldrar, inte heller den psykolog som kostade familjen dyra pengar. Han visste att allt var bortkastat på honom, ingen skulle komma underund med hans sinne.

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Har suttit och knåpat lite på novellen nu på morgonkvisten, känner ni för att ge kritik är det mer än uppskattat! (Inte för att den är klar på något sätt...)

Snabbt for fötterna över ängen, fyllda med glädje av sommarens ankomst.

Pojken som sprang genom gräset, blött av morgonens dagg, kände hur lyckan började spridas inom honom. Snart skulle allt vara över, ingen skulle kräva något av honom på en lång tid. Han såg de små spröda blommorna, ett sista minne av vårens blyga skönheter. Sommarens invånare ägde en mer praktfull skönhet, stora och oräkneliga.
Leende tog pojken upp en blåklocka och synade dess prakt; den vackert mörka kupan spred ett lugn inombords. Att äga en sådan skönhet, men för en så kort tid...

Med ett ryck vaknade han upp ur drömmen, den som ständigt återkom till hans sovande sinne. Denna gång kändes den inte rätt, han vaknade inte upp med den frid som alltid omgav denna dröm. Någonting var fel, hemskt fel. Med en snabb blick ut genom fönstret konstaterade han att morgonen var på väg; solens rodnad började fylla den annars grå och livlösa utsikten. Ännu en dag annalkades, fylld med plågor och straff för att han existerade. Den enda plats dör han hörde hemma var i hans eget sinne, hans syner var hans egna boningar.
Någonting var fel, men han kunde inte sätta fingret på vad. En hemskhet var på väg. Men hans liv kunde inte bli värre, det var han säker på. Han fingrade på den bricka han alltid bar runt halsen. Oberon, stod det inristat på den blanka metallen. Hans namn, lika udda som han själv. Ingen hade någonsin förstått vad han tänkte, inte lärarna, inte hans föräldrar, inte heller den psykolog som kostade familjen dyra pengar. Han visste att allt var bortkastat på honom, ingen skulle komma underund med hans sinne.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Log in to comment the photo:

Annika-J

Annika-J Wed 23 Apr 2008 18:25

Värsta mysig den låter, får man läsa hela när den är klar?

Minilena Wed 23 Apr 2008 18:26

Visst visst ^^ (Längre version finns om du läser dagens ;P)

auflauf

auflauf Tue 22 Apr 2008 20:02

kmr bli hur bra som helst ^^

Minilena Tue 22 Apr 2008 20:03

Om du säger det så...

alvedon

alvedon Mon 21 Apr 2008 20:56

omg, jag vill också kunna skriva sådär..
tillägna den till mig ;D

Minilena Mon 21 Apr 2008 20:57

Jag känner mig ärad ^^ Pappa undrar var jag fått mitt ordförråd från ;P

E-line3

E-line3 Mon 21 Apr 2008 10:15

Den är ju jättebra!:D

Minilena Mon 21 Apr 2008 10:16

=^^=

8 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/minilena/196303382/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska