June
Thursday 13 August 2009 photo 1/1
|
Den här glade parveln red jag. Stallets fegaste häst.
Första gången i sadeln på två månader.
Det regnade. Det vräkte ner. Det smattrade så in i helsike mot taket.
Innan vi hann sitta upp fick hästarna fnatt en gång och det blev rätt spänt. Bara att prata med hästen och hålla hans tankar på annat än regnet. Jag hann sitta upp, dra åt sadelgjord och fixa stidbyglar precis innan hästarna sprängdes igen. En liten skentur på några meter för min del; Nisse och Svarten kom dock lösa på var sin sida av ridhuset. Prata lugnande med kusen. Tog en stund att få fatt i de lösa för folket som var kvar på marken och själv satt jag på en häst spänd som en fiolsträng. Tjoho.
De som skulle ha lektion på andra sidan ridhuset gick till lilla ridhuset, det var liksom ohållbart.
Efter en stund fick hästarna fnatt igen och någon åkte av. Min lille Rasmus kastade sig åt sidan och jag måste väl säga att min balans nog faktiskt har hållit sig över sommaren 0_o Trodde att jag skulle flyga som en vante med den 90-graderssvängen... Prata med honom om att min balans är kul att ha.
Jaha, vad ska vi göra då? Skritta runt och göra framdelsvändningar till dödagar verkar som en bra idé. Lite lagom mycket att tänka på. Rasmus gick så långsamt och mina ben sa 'urk'. Banka banka banka och hästen är kass på att vända för höger skänkel. Berömma mycket när det gick bra. Några snygga vändningar fick vi iallafall, men att gå på spåret var en annan sak.. Det är läskigt.
Sen kom någon och satte sig på läktaren.
Farligt, sa Rasmus.
En till liten svängom och någon tror jag åkte av... (inte jag =D)
Berätta för hästen att läktaren inte bits. Prata prata prata.
Sen trava och göra volter. Sega häst, ville inte gå framåt. Eller, antingen snigla i jättefin form eller trava och göra som han vill. Hurr hurr. Berömma så fort det blev trav.
Resten av lektionen gick typ bra. Men min hjärna hade konsistens och kapacitet av rönnbärsgelé när jag satt av. Malin (instruktör) tyckte iallafall att jag hade varit duktig. Det var trevligt. Och min mun var väldigt trött av att ha hållit en fyrtiofem minuter lång monolog.
Ni ville liksom veta.
Jag kunde ha ramlat av och brutit nacken 0_o
Första gången i sadeln på två månader.
Det regnade. Det vräkte ner. Det smattrade så in i helsike mot taket.
Innan vi hann sitta upp fick hästarna fnatt en gång och det blev rätt spänt. Bara att prata med hästen och hålla hans tankar på annat än regnet. Jag hann sitta upp, dra åt sadelgjord och fixa stidbyglar precis innan hästarna sprängdes igen. En liten skentur på några meter för min del; Nisse och Svarten kom dock lösa på var sin sida av ridhuset. Prata lugnande med kusen. Tog en stund att få fatt i de lösa för folket som var kvar på marken och själv satt jag på en häst spänd som en fiolsträng. Tjoho.
De som skulle ha lektion på andra sidan ridhuset gick till lilla ridhuset, det var liksom ohållbart.
Efter en stund fick hästarna fnatt igen och någon åkte av. Min lille Rasmus kastade sig åt sidan och jag måste väl säga att min balans nog faktiskt har hållit sig över sommaren 0_o Trodde att jag skulle flyga som en vante med den 90-graderssvängen... Prata med honom om att min balans är kul att ha.
Jaha, vad ska vi göra då? Skritta runt och göra framdelsvändningar till dödagar verkar som en bra idé. Lite lagom mycket att tänka på. Rasmus gick så långsamt och mina ben sa 'urk'. Banka banka banka och hästen är kass på att vända för höger skänkel. Berömma mycket när det gick bra. Några snygga vändningar fick vi iallafall, men att gå på spåret var en annan sak.. Det är läskigt.
Sen kom någon och satte sig på läktaren.
Farligt, sa Rasmus.
En till liten svängom och någon tror jag åkte av... (inte jag =D)
Berätta för hästen att läktaren inte bits. Prata prata prata.
Sen trava och göra volter. Sega häst, ville inte gå framåt. Eller, antingen snigla i jättefin form eller trava och göra som han vill. Hurr hurr. Berömma så fort det blev trav.
Resten av lektionen gick typ bra. Men min hjärna hade konsistens och kapacitet av rönnbärsgelé när jag satt av. Malin (instruktör) tyckte iallafall att jag hade varit duktig. Det var trevligt. Och min mun var väldigt trött av att ha hållit en fyrtiofem minuter lång monolog.
Ni ville liksom veta.
Jag kunde ha ramlat av och brutit nacken 0_o
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/minilena/400854361/
Visa toppen
Show footer