Wednesday 6 August 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Wednesday 6 August 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Hemväg från göteborg
Jag har haft tur i oturen tror jag man kan säga. Tåget till Malmö på morgonen gick galant, kommer fram till Malmö och ska fixa biljett till Göteborg, så finns det inga vanliga biljetter kvar så jag blir tvungen att lägga 457 spänn på en första klass biljett.
Hoppar på tåget, sätter mig till rätta och äter upp min espresso house frukost (som verkligen brukar vara ett tecken på en riktigt bra start på dagen) och tåget tuffar iväg. Kommer inte längre än till Helsingborg förens jag får info om att vi ska byta till buss och åka buss till Halmstad. Väl framme i Halmstad i väntan på tåget så får vi reda på att det blir buss hela vägen upp. Suck. Hamnar mitt mellan två tyskar och blir tvungen att höra på deras tjat hela tiden, ah jag ville bara sova! Väl framme möter min lilla söta Göteborgare upp mig. Och oj så efterlängtad han var! Söt som han är hade han bokat bio till oss, men eftersom man inte bara kan vara söt utan måste ha andra sidor också, så kan vi väl säga att han är hopplös?! Haha! Kortet var borta och det blev ingen bio. Men vad gjorde det? Vi åkte hem till honom och hade det mysigt där istället.
Jag känner redan nu hu lång texten är, men alltså ni måste ju bara höra hemresa, jag trodde jag skulle bryta ihop, eller ja jag bröt nog ihop lite.
Efter att vi hade sprungit som idioter till rätt spår och gett varandra längsta hejdåkramen så hoppade jag på tåget och slog mig ner i första klass igen. Inte för att jag hade bokat det, men för att jag kände att jag var värd att få sitta där efter den hemska uppresan. Så där satte jag mig till rätta och mös till det. Så kommer vi till Halmstad och tro fan inte att vi blir tvugna att ta buss igen? Fy i helvete vad arg jag blev! Jahaja så bytte vi till buss, och jag var irriterad och riktigt nere. Så sätter jag mig längst fram, ännu en gång för att jag tyckte att jag var värd att få en bra plats någon gång iallafall (man får vara egoistisk i sådana lägen). Och vem kommer då? Jo en jävla kärring med hennes dotter och påstår sig vara åksjuka, snäll som jag är så flyttar jag på mig och sätter mig längst bak. Där jag hamnar framför en tjej som precis blivit dumpad av sin pojkvän och gråter som jag vet inte vad, vad ska man göra? Blev ju inte direkt mycket gladare eller piggare av det, det vart synd om henne. Efter halva resan går jag fram till chaffisen för att fråga något, OCH TRO FAN INTE ATT DEM SITTER OCH ÄTER GODIS DÅ DEM "ÅKSJUKA" JÄVLARNA. Jag trodde jag skulle få spel!! Hade det inte varit för att jag varit så jävla trött så. Vi tog oss till Malmö iallafall och sedan vidare till Ystad. Efter att ha varit i gång i 20 timmar så var det ganska skönt att lägga sig i sin säng.
Ack vad lång den blev. Men oj vad synd det var om mig, ja faktiskt. Självklart var pengarna och besväret på uppresan värt det. Men nerresan vetefan. Hade hellre stannat hos Linus då.