Monday 10 November 2008 photo 1/1
|
Åh vad liten man har varit. så ung, ja bara 14
Så oförstående om världen.
Ja titta bara, jag tror mig veta allt, men jag var ju bara 14.
För mig fanns bara blonda blåögda killar
och en massa massa tv-spel.
För mig fanns bara, att gräset var grönare på andra sidan
och att slipsar och röda slingor gjorde en cool.
Ja då fanns bara Nirvana och Foo fighters som en tröst
och som en start på det ljuva musikliv som skulle komma.
På den tin' då åttan framkallade ångest och djupa kärleks-känslor
till killen som man aldrig fick,
till han man aldrig sa Hej till, under tre hela år.
Då klubbor i munnen var det som ansågs sexigt,
när platåskor och kortkort var det alla flickor ville ha på sig, men man fick akta sig,
för i åttan var alla Horor, förtom de som kunde 6x678/4+ 9458493 - 97 x4 i huvudet.
När Lunarstorm förvandlade Internet, och alla vare sig det var emos eller bimbos, alla fanns där, ja alla VAR där. Lunarstorm, som fick en att gråta, som fick fingrarna att klia.
Fucking Åmål Fucking Åmål Fucking Åmål.
Ja det var då alkoholen tog plats i alla hjärtan, när tårar utlöses pga ingenting, när alla hånglade med alla och alla vara SÅ olyckliga och SÅ lyckliga på en och samma gång. Fast jag var aldrig full. Jag har bara varit full 2 ggr i mitt hela liv. Folk säger att jag är bra, att de önskar de kunde låta bli.
Jag frågade alltid mig själv, vad som stoppade dom.
Men vi gick ju bara i åttan, vart var självförtoendet, om inte i de ljuva häxblandningarna och de ljuva vuxna likörerna som alla snott från mamma och pappa.
Men inte jag, jag vara allmänt retarded, en träningsnarkoman.
Tänk att man har varit 14 och trott så mycket saker om sig själv och inte trott.
Tänk när man gick i åttan och allt var så svårt, men ändå så jävla enkelt.
Jag skulle faktiskt vilja vara 14 igen.
För då var allt så himla flashigt.
Och man visste egentligen alltid vad man skulle göra, ma bara gjorde det inte.
För man var ju bara 14.
Så oförstående om världen.
Ja titta bara, jag tror mig veta allt, men jag var ju bara 14.
För mig fanns bara blonda blåögda killar
och en massa massa tv-spel.
För mig fanns bara, att gräset var grönare på andra sidan
och att slipsar och röda slingor gjorde en cool.
Ja då fanns bara Nirvana och Foo fighters som en tröst
och som en start på det ljuva musikliv som skulle komma.
På den tin' då åttan framkallade ångest och djupa kärleks-känslor
till killen som man aldrig fick,
till han man aldrig sa Hej till, under tre hela år.
Då klubbor i munnen var det som ansågs sexigt,
när platåskor och kortkort var det alla flickor ville ha på sig, men man fick akta sig,
för i åttan var alla Horor, förtom de som kunde 6x678/4+ 9458493 - 97 x4 i huvudet.
När Lunarstorm förvandlade Internet, och alla vare sig det var emos eller bimbos, alla fanns där, ja alla VAR där. Lunarstorm, som fick en att gråta, som fick fingrarna att klia.
Fucking Åmål Fucking Åmål Fucking Åmål.
Ja det var då alkoholen tog plats i alla hjärtan, när tårar utlöses pga ingenting, när alla hånglade med alla och alla vara SÅ olyckliga och SÅ lyckliga på en och samma gång. Fast jag var aldrig full. Jag har bara varit full 2 ggr i mitt hela liv. Folk säger att jag är bra, att de önskar de kunde låta bli.
Jag frågade alltid mig själv, vad som stoppade dom.
Men vi gick ju bara i åttan, vart var självförtoendet, om inte i de ljuva häxblandningarna och de ljuva vuxna likörerna som alla snott från mamma och pappa.
Men inte jag, jag vara allmänt retarded, en träningsnarkoman.
Tänk att man har varit 14 och trott så mycket saker om sig själv och inte trott.
Tänk när man gick i åttan och allt var så svårt, men ändå så jävla enkelt.
Jag skulle faktiskt vilja vara 14 igen.
För då var allt så himla flashigt.
Och man visste egentligen alltid vad man skulle göra, ma bara gjorde det inte.
För man var ju bara 14.
Önskar också ibland att jag var sex år yngre igen, fast utan all ångest och osäkerhet. Fast man kommer nog säga precis samma sak om ytterligare sex år.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/minouri/293604436/