Saturday 9 October 2010 photo 2/2
|
Saturday 9 October 2010 photo 2/2
|
DEN VITA SPÖKHÄSTEN
Det var en gång en flicka som hette Julia. Hon var mycket trevlig av sig, så en dag när hon var ute kände hon en kall blick som stirrade på henne. Julia sprang snabbt hem, hon gick upp på sitt rum och la sig i sängen, när hon titta ut igenom fönstret var det bara snö och väldigt mörkt ute. Men sen så såg hon några ögon mellan träden.
-Vad kan det va?
Sa hon tyst för sig själv. Läskigt var det i alla fall. Julia drog snabbt igen gardinen och kände hur rädd hon var. Nästa dag var normal igen, hon tror att hon bara var lite trött.
Hon kände ingen kall blick allt var bara bra. Men när mörkret la sig så kom nåt i snön, det var format som en häst. Hästen stanna och titta på henne som om hästen skulle veta att hon stog där.
-Det här kan inte va sant sa hon.
Hon titta bort. När hon titta tillbaka var hästen borta. Hur gick det bort så snabbt?
Nåt med den där hästen var det, det var nått läskigt med den. Inte vet jag men nått är det.
Det tog några dagar sen samma tid på kvällen var hästen framme igen och titta på henne hon var så rädd så hon skakade. Hjälp tänkte hon.
En dag när hon skulle rida så var det någon skugga formad som en häst hon galopperade därifrån. Några dagar till gick det och hon red. Den här gången Julia red blev hennes häst Star så rädd så Julia ramla av. Spökhästen kom, den ville henne något ont.
Spökhästen kom närmare och närmare. När spökhästen stod vid Julia och var beredd att trampa på henne.
-snälla sa Julia gör mig inte illa.
Gör mig inte illa sa Julia igen.
Men spökhästen hörde henne nog inte. Julia var rädd nu,
nu är det ute med mig, sa Julia med låg röst. Julia sa jag vet att du vill ha fred du vill va som andra hästar men snälla gör mig inte illa sa julia med ganska hög röst spökhästen vek på öronen, och såg ut som om den inte visste om den skulle tro på Julia. Snälla sa Julia igen. Spökhästen tog ett steg bakåt Julia la sig ner i snön och börja gråta, för att hon var så rädd och visste inte vad hon skulle göra Star! Ropa julia kom hit Star! Star kom, spökhästen var borta. Julia var glad äntligen, sa hon kom nu Star så går vi hem.
SLUT