Friday 7 May 2010 photo 1/2
|
Jag har blivit relativt nervös inför alla nationella prov jag kan komma ihåg, idag höjde nervositeten insatserna med en väldig väldigt väldigt väldigt väldigt Otrevlig halvbekräftad ((panik)(ångest)(attack)).
Anledningen till att det står inom parenteser är att jag var ensam vid tillfället och inte har befogenhet att bekräfta att det var just en panikångestattack då jag dels knappt kommer ihåg det och dels inte har någon form av medicinsk examen.
Trots detta överlevde jag (mot alla odds - Iaf i min skalle) och kunde efter ett kort samtal med Jan gå hem och försöka sova bort skiten.
Ett telefonsamtal senare hade min mamma också halvt om halvt lyckats bekräfta att jag fått en panikångestattack genom Judith, skolsköterskan på Lemshaga.
[Edit:] Värt att tilläggas är att jag efter omständigheterna mår förhållandevis bra, could do w/o min sura mamma dock, det hjälper inte direkt känslan av att hela världen är mot mig.
TL;DR: Var toknervös (fick en fin ångestattack), fick gå hem, har fått ett recept på kramar mot skiten (kommer känna mig lagom klängig men det gör jag iofs redan)
Nu skiter jag fullständigt vad innebörden av låten är, den var passande.
Anledningen till att det står inom parenteser är att jag var ensam vid tillfället och inte har befogenhet att bekräfta att det var just en panikångestattack då jag dels knappt kommer ihåg det och dels inte har någon form av medicinsk examen.
Ett telefonsamtal senare hade min mamma också halvt om halvt lyckats bekräfta att jag fått en panikångestattack genom Judith, skolsköterskan på Lemshaga.