March
Monday 14 February 2011 photo 5/5
|
När Döden tog min vän ifrån mig av Mirre Sennehed
Döden dansade runt mig,
i en skrämmande melodi
med ett hånande leende
den där Dagen då det hände
han tog det jag vill ha kvar
han tar mig också en dag.
Jag föll ihop och såg hur barnet inom mig sakta dog,
hoppet som fanns inom mig tappade fäste,
liksom melodin tappade sina toner
och solen tappade sin värme
ljuset slocknade för en stund.
Världen är främmande
livet känns orättvist och hårt
och min själ gör alldeles för ont
men mitt hjärta fortsatte att slå,
trots att slagen tappade sin styrka
den dagen då du slutade andas.
Tiden skrattade åt mitt trånande efter evigheten
och tidlösheten
ångesten våldtog min längtan
och lämnade min kropp naken
inför en perfekt publik med det perfekta livet
våldet törstar nu efter mina tårar
och rädslan älskar med mina drömmar.
Jag blundade så hårt,
så länge,
men söker nu ändå efter vägen igen,
ensamheten kysser mina stumma läppar ibland,
tomheten vill kväva mina minnen,
men kärleken fyller mig med hopp
och ditt skratt ekar vackert i oändligheten.
Solen gick i moln och tiden piskade mig,
när ondskan hånskrattade och slet mig i stycken
då jag tappade dig med blicken,
då ditt hjärta slutade slå,
så frös tiden till is
men verkligheten vandrade vidare
Du försvann så snabbt
men inom mig är du kvar
i mitt hjärta lever du vidare
där finns din hand i min
i minnena leker vi genom livet
där kan ingen ondska besegra dig
där kan inget våld skilja dig från mig
och där slutar aldrig ditt hjärta slå.
Döden dansade runt mig,
i en skrämmande melodi
med ett hånande leende
den där Dagen då det hände
han tog det jag vill ha kvar
han tar mig också en dag.
Jag föll ihop och såg hur barnet inom mig sakta dog,
hoppet som fanns inom mig tappade fäste,
liksom melodin tappade sina toner
och solen tappade sin värme
ljuset slocknade för en stund.
Världen är främmande
livet känns orättvist och hårt
och min själ gör alldeles för ont
men mitt hjärta fortsatte att slå,
trots att slagen tappade sin styrka
den dagen då du slutade andas.
Tiden skrattade åt mitt trånande efter evigheten
och tidlösheten
ångesten våldtog min längtan
och lämnade min kropp naken
inför en perfekt publik med det perfekta livet
våldet törstar nu efter mina tårar
och rädslan älskar med mina drömmar.
Jag blundade så hårt,
så länge,
men söker nu ändå efter vägen igen,
ensamheten kysser mina stumma läppar ibland,
tomheten vill kväva mina minnen,
men kärleken fyller mig med hopp
och ditt skratt ekar vackert i oändligheten.
Solen gick i moln och tiden piskade mig,
när ondskan hånskrattade och slet mig i stycken
då jag tappade dig med blicken,
då ditt hjärta slutade slå,
så frös tiden till is
men verkligheten vandrade vidare
Du försvann så snabbt
men inom mig är du kvar
i mitt hjärta lever du vidare
där finns din hand i min
i minnena leker vi genom livet
där kan ingen ondska besegra dig
där kan inget våld skilja dig från mig
och där slutar aldrig ditt hjärta slå.
Annons
Destruktiv
Mon 14 Feb 2011 19:34
Jätte jättefint <3
siter här på ica och önksar att jag kunde komma på minnesstunden för honom...
siter här på ica och önksar att jag kunde komma på minnesstunden för honom...
DeliciousMom
Mon 14 Feb 2011 15:30
Önskar jag hade kunnat vara med på minnesstunden ikväll.
Men jag tänder ljus hemma.
kramar
<3
Men jag tänder ljus hemma.
kramar
<3
Vildängel
Mon 14 Feb 2011 15:15
Tack sötnos <3 den ska läsas på minnesstunden, dock inte av mig, det klarar jag inte. Men prästen Erik ska läsa den till Pelles minne ^^
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mirr33/484681866/
Visa toppen
Show footer