June
Saturday 20 November 2010 photo 1/1
|
Tänkte skriva min och Chappes "historia"
Champion "Chappe" är en New forest född 2002.
Första gången jag träffade Chappe var hösten 2007, då var han fem och stod på ett försäljningstall. Jag älskade honom redan då, men mamma tyckte han var för ung vi hade ju redan en galen unghäst (Dina). Så då blev det inget.
Efter ett misslyckat köp av en C- ponny (Will) ville jag ha en ny ponny, det skulle vara snällheten själv, efter de månaderna med Will var mitt självförtroende total förstört! Vi beskitigade en annan ponny som inte gick igenom, då kom jag att tänka på Chappe. Vi mejlade försäljningstallet och frågade om de visste i fall han var såld, det var nämligen inte stallet som ägde honom utan hans uppfödare i Göteborg. De sa att han nog fanns kvar, vi fick ett tele nr och ringde han fanns kvar! Vi åkte hela vägen upp till Göteborg bara för att titta på Chappe. Vilken känsla jag fick, redan när jag skrittade kändes det att det här var ponnyn för mig!
Hans uppfödare Jessica tycte att jag red honom bra, så det bestämdes redan då att vi skulle ha han.
Efter en mycket nervös besiktning var han äntligen MIN! Den 17/7-08 kom han in i mitt liv. Ärligt talat förstår jag inte varför jag fastnade för han, han var FET, ouppfostrad, gick som en giraff och lat! Men någonting i honom fick mig att tänka: Det här är ponnyn för mig!
Ett halvår senare vintern 08, blev Chappe totalt odräglig! Varje gång jag red slutade med att jag satt uppgiven, rädd och grät. Han stack genom ridhuset i full karriär, bockade, ställde sig och höll på. Att gå med han var som att promenar med en noshörning, han gjorde helt och hållet det han kände för. Jag släppte han i ridhuset nästan varje dag för att jag inte vågade rida. Som han sprang! Runt, runt, runt utan att bromsa i svängarna i säkert trekvart.
Jag fick hjälp av en tränare, tack vare henne lärde jag honom vett och etikett i uppfostran. När vintern var slut, gick han i alla fall att gå med.
Sommare flöt på utan problem, vi startade några dressyrtävlingar som inte gick så där jätte bra, men jag var glad över att äns kunna rida honom.
Hösten 09 började det gå framåt på tävlingsbanorna, vi deltog i ponnyallsvenskan laget, där vi kom 2:a i hela Skåne.
Vintern 09 började han hålla på att sticka igen, då hade jag inte heller någon sadel så jag red barbacka i kanske två månader. Det var också nu vi började nosa på att rida utan träns, några dagar innan julafton satt jag där på min ponny utan träns och red runt i ridhuset.
Jag kommer tydligt ihåg första gången jag galopperade utan träns, Chappe hade vilat i två veckor och jag hade aldrig innan galopperat utan träns, jag hade inte äns galopperat efter hans vila. Det var dessutom fyra andra hästar i ridhuset, men Chappe fattade lugnt galopp och galopperade samlat runt på volten. Mitt ansikte lös!
Våren 2010 började vi så smått hoppa, jag hade varit hopprädd i flera år men tillsammans hade vi byggt upp ett förtroende. Då menar jag verkligen RÄDD, jag var så rädd att tanken på att gå över en bom skrämde mig mer än att hoppafallskärm. Jag litade fullt ut på att Chappe skulle klara det utan att sticka efter hindret, som han hade som vana att göra. Vi började träna för tränare, tränaren älskade honom hans teknik och hans sätt att ställa upp för mig. Vi började tävla så smått, Chappe är inte den snabba ponnyn, men han kan vända på en femöring och efter all ridning utan träns räcker det med att jag tänker tanken så svänger han.
I våras var jag rädd för att hoppa, men idag har jag hoppat 1,10 cm utan att blinka. Det är tack vare Chappe!
Vi har placeringar i L:c hoppning och startat L:a dressyr på 65%.
Han är ponnyn som har lärt mig ALLT och lite till. Men vi har inte gått den lätta vägen och egentligen var han inte den där perfekta första ponnyn som alltid ställer upp. Nej han är en ponny med mycket humör och egna åsikter, Chappe är inte en ponny du bara säger till, du måste fråga!
Men han har också otroligt mycket humor och han har alltid glimten i ögat.
Chappe älskar att lära sig nya saker och är otroligt smart, men för att få han åt det hållet du vill måste han motiveras och som sagt fråga först, annars sätter han sig genast på tvären.
Men nu har problemen kommit, han vill inte ha bett i munnen, han har kronisk bronkit och antagligen hjärtfel. Jag vet inte hur många veckor till jag kommer få komma till stallet och mötas av han mullrande gnäggning.
Han är min andra hälft vi litar fullt ut på varandra, jag har somnat i hans box när jag vaknade låg han ner bredvid mig.
Hur ska jag klara av att leva utan min andra hälft?!
Allt har plötsligt vänt och han är frisk igen! :D
Champion "Chappe" är en New forest född 2002.
Första gången jag träffade Chappe var hösten 2007, då var han fem och stod på ett försäljningstall. Jag älskade honom redan då, men mamma tyckte han var för ung vi hade ju redan en galen unghäst (Dina). Så då blev det inget.
Efter ett misslyckat köp av en C- ponny (Will) ville jag ha en ny ponny, det skulle vara snällheten själv, efter de månaderna med Will var mitt självförtroende total förstört! Vi beskitigade en annan ponny som inte gick igenom, då kom jag att tänka på Chappe. Vi mejlade försäljningstallet och frågade om de visste i fall han var såld, det var nämligen inte stallet som ägde honom utan hans uppfödare i Göteborg. De sa att han nog fanns kvar, vi fick ett tele nr och ringde han fanns kvar! Vi åkte hela vägen upp till Göteborg bara för att titta på Chappe. Vilken känsla jag fick, redan när jag skrittade kändes det att det här var ponnyn för mig!
Hans uppfödare Jessica tycte att jag red honom bra, så det bestämdes redan då att vi skulle ha han.
Efter en mycket nervös besiktning var han äntligen MIN! Den 17/7-08 kom han in i mitt liv. Ärligt talat förstår jag inte varför jag fastnade för han, han var FET, ouppfostrad, gick som en giraff och lat! Men någonting i honom fick mig att tänka: Det här är ponnyn för mig!
Ett halvår senare vintern 08, blev Chappe totalt odräglig! Varje gång jag red slutade med att jag satt uppgiven, rädd och grät. Han stack genom ridhuset i full karriär, bockade, ställde sig och höll på. Att gå med han var som att promenar med en noshörning, han gjorde helt och hållet det han kände för. Jag släppte han i ridhuset nästan varje dag för att jag inte vågade rida. Som han sprang! Runt, runt, runt utan att bromsa i svängarna i säkert trekvart.
Jag fick hjälp av en tränare, tack vare henne lärde jag honom vett och etikett i uppfostran. När vintern var slut, gick han i alla fall att gå med.
Sommare flöt på utan problem, vi startade några dressyrtävlingar som inte gick så där jätte bra, men jag var glad över att äns kunna rida honom.
Hösten 09 började det gå framåt på tävlingsbanorna, vi deltog i ponnyallsvenskan laget, där vi kom 2:a i hela Skåne.
Vintern 09 började han hålla på att sticka igen, då hade jag inte heller någon sadel så jag red barbacka i kanske två månader. Det var också nu vi började nosa på att rida utan träns, några dagar innan julafton satt jag där på min ponny utan träns och red runt i ridhuset.
Jag kommer tydligt ihåg första gången jag galopperade utan träns, Chappe hade vilat i två veckor och jag hade aldrig innan galopperat utan träns, jag hade inte äns galopperat efter hans vila. Det var dessutom fyra andra hästar i ridhuset, men Chappe fattade lugnt galopp och galopperade samlat runt på volten. Mitt ansikte lös!
Våren 2010 började vi så smått hoppa, jag hade varit hopprädd i flera år men tillsammans hade vi byggt upp ett förtroende. Då menar jag verkligen RÄDD, jag var så rädd att tanken på att gå över en bom skrämde mig mer än att hoppafallskärm. Jag litade fullt ut på att Chappe skulle klara det utan att sticka efter hindret, som han hade som vana att göra. Vi började träna för tränare, tränaren älskade honom hans teknik och hans sätt att ställa upp för mig. Vi började tävla så smått, Chappe är inte den snabba ponnyn, men han kan vända på en femöring och efter all ridning utan träns räcker det med att jag tänker tanken så svänger han.
I våras var jag rädd för att hoppa, men idag har jag hoppat 1,10 cm utan att blinka. Det är tack vare Chappe!
Vi har placeringar i L:c hoppning och startat L:a dressyr på 65%.
Han är ponnyn som har lärt mig ALLT och lite till. Men vi har inte gått den lätta vägen och egentligen var han inte den där perfekta första ponnyn som alltid ställer upp. Nej han är en ponny med mycket humör och egna åsikter, Chappe är inte en ponny du bara säger till, du måste fråga!
Men han har också otroligt mycket humor och han har alltid glimten i ögat.
Chappe älskar att lära sig nya saker och är otroligt smart, men för att få han åt det hållet du vill måste han motiveras och som sagt fråga först, annars sätter han sig genast på tvären.
Men nu har problemen kommit, han vill inte ha bett i munnen, han har kronisk bronkit och antagligen hjärtfel. Jag vet inte hur många veckor till jag kommer få komma till stallet och mötas av han mullrande gnäggning.
Han är min andra hälft vi litar fullt ut på varandra, jag har somnat i hans box när jag vaknade låg han ner bredvid mig.
Hur ska jag klara av att leva utan min andra hälft?!
Allt har plötsligt vänt och han är frisk igen! :D
Annons
Comment the photo
Liberthy
Fri 19 Nov 2010 21:43
så otroligt fin text älskling. Vet inte vad jag ska skriva. Allt det här som har hänt oss, jag har börjat bli immun. Det har börjat bli en del av vardagen. Men som alltid så finns jag här och ställer upp för dig till 100% Ring när du vill, väck mig mitt i natten, vad du vill! <333333
Liberthy
Fri 19 Nov 2010 22:03
ja jag fattar inte vad vi har gjort gud för att få han så upprörd! jag konfrimerade mig och allt!! hallå??!
de är du och jag 4-ever gumman! <333333333333333
de är du och jag 4-ever gumman! <333333333333333
Mirrors
Fri 19 Nov 2010 22:07
inte för att jag tror på gud, jag tror på ödet vetefan vad jag gjorde i mitt förra liv för att behöva bli straffad så här..
OFC att det är!!!<3333333333333333333333333
OFC att det är!!!<3333333333333333333333333
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mirrors/477880830/
Visa toppen
Show footer