Nämen, titta titta! Jag kom med
till röstningen i tävlingen "Vad får dig att stråla?"
Gå in och rösta på mig! :DDDD

Jag började tänka om, började att tänka att det inte alls blev bättre för att jag skadade mig själv utan att det mest bara var vad jag trodde. Plus att jag hade ett enormt bra stöd från min familj och min pojkvän som i princip satte ett ultimatum på mig, jag var trött på att vara självisk för även om jag mådde bättre efter jag skadade mig så skadade jag min familj och min pojkvän ännu mera... till slut ville jag helt enkelt inte skada min familj och han nå mer och försökte lägga av, men det är klart att det är svårt, självskadebeteende är som en drog, man blir beroende av det... så det tog ungefär 2 år innan jag slutade skada mig helt, men det avtog lix lite i taget.. idag är det 3 år sedan jag skadade mig överhuvudtaget, det gäller bara att inte tappa greppet och att verkligen satsa allt på att försöka sluta och förstå att det blir inte bättre av att skada sig själv, det blir bara värre i slutändan. :)

Okej, jag förstår. Fast när man är inne i det så är det svårt att tänka på sin familj. Men jag känner mig otroligt självisk när jag skadar mig och min familj blir lidande för det.
Men duktigt att du klarade av att sluta!

tack så mkt :D

eller nej, det gjorde jag inte :( haha, men bilden var fin.

tack :D

hihi! :)