Wednesday 4 July 2007 photo 2/3
|
att känna hatet inom mig är för mig en tröst. det var som om den där jävla rösten för en gång skull kunde lämna mig. att skära mig är för mig en tröst, det enda jag ville var att få leva. vet du hur det är att inte känna någonting, men samtidigt så spricker du upp av känslomässig ångest som bara övermannar dig hela tiden och du kan inget göra? vet du hur det känns att aldrig få veta varför, varför frågar jag mig ständigt. jag hatar att leva, men jag önskar alltid att kunna fortsätta gå utan smärta, utan mina sår. vad vill dom mig? vad vill dom med att försöka? varför ens ge det en chans? varför våga? för att man alltid hoppas. att aldrig känna sig hel, är det saknaden av det? vad är det jag hatar egentligen .. ensamheten? piller, så vita & så små. de ska få mig att leva. skulle få mig att sluta skära. dom ville få mig att se, men ögonen på mig saknar mening. likaså som mitt liv saknar glädje. vad är det för mening? att alltid ha öppna ögon, men aldrig kunna se? att alltid kunna höra, men aldrig komma ihåg? att alltid finnas med, men aldrig kunna känna någon närvaro?
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 3 Jul 2007 19:46
om jag hade kunnat, hade jag lagt över din smärta till mej <3
missBorderline
Tue 3 Jul 2007 19:47
jag bär din smärta med dig gumman, du ska aldrig va ensam. <3 inte så länge jag finns.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missborderline/68212291/