October
Monday 14 September 2009 photo 1/1
|
Idag har jag gjort någonting stort.
Idag har jag gjort någonting jag borde gjort för länge sen.
Idag ringde jag till psyk.
Eftersom jag lider av depression o det kommer o går o varierar i hur dåligt jag mår osv, som tex i Mars var det ju nästan lika illa som det var när jag var yngre o hade självmordstankar (det hade jag dock inte då o kommer inte få det igen heller, men att känna att man inte har mening att leva är nästan värre än att vilja dö) o visserligen tog jag mig ur det utan sån hjälp, men det var MYCKET tack vare Jän <3 (även om hon försökte få mig att söka hjälp) så känner jag ju då nu igen hur jag sakta börjar tappa greppet igen o hur ångesten börjar komma i små attacker o jag är livrädd för att det ska bli som det var då, eller att jag ska falla tillbaka alls o må dåligt - jag orkar liksom inte med det, jag vill inte må så.
Så nu har jag ringt o sökt hjälp!
Fick veta att de kommer ringa upp mig o prata med mig nu någon dag i veckan o göra en bedömning av vad jag behöver för hjälp.
Det känns läskigt, väldigt overkligt... men nödvändigt o skönt att äntligen gjort det. Jag vet ju att jag behöver det, o jag borde ha svalt min stolthet o envishet för längesen.
Men jag har för mycket framför mig som jag är rädd att jag ska förstöra om jag inte tar tag i detta o reder ut allting...o den risken vägrar jag att ta.
Idag har jag gjort någonting jag borde gjort för länge sen.
Idag ringde jag till psyk.
Eftersom jag lider av depression o det kommer o går o varierar i hur dåligt jag mår osv, som tex i Mars var det ju nästan lika illa som det var när jag var yngre o hade självmordstankar (det hade jag dock inte då o kommer inte få det igen heller, men att känna att man inte har mening att leva är nästan värre än att vilja dö) o visserligen tog jag mig ur det utan sån hjälp, men det var MYCKET tack vare Jän <3 (även om hon försökte få mig att söka hjälp) så känner jag ju då nu igen hur jag sakta börjar tappa greppet igen o hur ångesten börjar komma i små attacker o jag är livrädd för att det ska bli som det var då, eller att jag ska falla tillbaka alls o må dåligt - jag orkar liksom inte med det, jag vill inte må så.
Så nu har jag ringt o sökt hjälp!
Fick veta att de kommer ringa upp mig o prata med mig nu någon dag i veckan o göra en bedömning av vad jag behöver för hjälp.
Det känns läskigt, väldigt overkligt... men nödvändigt o skönt att äntligen gjort det. Jag vet ju att jag behöver det, o jag borde ha svalt min stolthet o envishet för längesen.
Men jag har för mycket framför mig som jag är rädd att jag ska förstöra om jag inte tar tag i detta o reder ut allting...o den risken vägrar jag att ta.
Visa toppen
Show footer