October
Wednesday 14 October 2009 photo 1/1
|
ja.
dagen började bra...eller ja, trött som fan men förutom det så.
ringde på min dörr vid 8, det var Emilia som ville ha sällskap till jobbet men jag började 8.30 så hon fick tyvärr klara sig utan sällskap,o jag med när jag gick.
Kommer till jobbet o får veta att en jag jobbar med är sjuk o en väldig massa andra också (det är kris på jobbet nu, alla är sjuka i stort sett) så alla vikarier vi har (vilket är få) är uppbokade så vi två som är friska ska jobba själva (de var ju dock 3 på andra sidan men de hade observation av chefen så de kunde inte hjälpa oss). Vi hade "bara" 9st barn dock.
Hela förmiddagen var hemsk. Det var kaos o jag var så stressad o trött o mådde dåligt fysiskt (är nått med halsen o så är jag sjukt trött) så detta (o att det hänt en del o varit lite si o så senaste veckan + att jag inte pratat med psyk på 2veckor) resulterade i att jag var nära att trilla ihop totalt. Jag mådde så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen o kände hur allting började försvinna runt mig. Som tur var blev jag skickad på min rast (detta var 12.30 o jag hade jobbat non stop som en jävla dåre, satt ner i 15min när vi åt, sen 8.30) o tog en prommenad som vanligt. Men det hjälpte inte.
Kom tillbaka till jobbet o kunde fortf knappt andas, allting snurrade o det kändes som om hela min kropp var en numb. gick ut o hämtade en kopp kaffe o gick ner för att skicka min kollega på rast - men eftersom jag stod o skakade, inte kunde stå upp utan att luta mig mot någonrting o knappt kunde fokusera blicken skickade hon iväg mig till personalrummet för att vila 5-10min. Satte mig i en fåtölj o försökte samla mina tankar o fatta vad som hände, drack mitt kaffe o gick tillbaka ner.
Mötte Emilia på vägen o hon blev orolig o gav mig en stor kram o jag var nära på att bryta ihop i hennes famn men lyckades samla mig o gå in igen.
Mådde fortf lika dåligt o det faktum att jag såg på barnen att de märkte det fick mig nästan att börja gråta.
Skickade min kollega på rast. Sen när hon kom tillbaka pratade vi lite o hon bestämde i stort sett åt mig att jag borde gå hem o stanna hemma resten av veckan för att ta hand om mig själv, om jag kom tillbaka o jobbade under samma press skulle jag troligen trilla ihop eftersom jag mådde som jag gjorde o uppenbarligen behövde en paus o framför allt få prata med psyk (har tid på fredag).
Så jag sa till Emilia o sen gick jag hem vid halv 4 (vi skulle ha stängt ihop, o imorgon kommer hon hit på middag som vi redan bestämt).
Det är något bättre nu men det beror nog mkt på att jag kunnat släppa den enorma ångesten över att behöva gå till jobbet mer denna veckan.
Imorgon ska jag städa o laga mat.
Det blir mysmiddag till orange levande ljus med Emilia, hihi. Det behöver jag <3 vet inte vad jag skulle gjort utan henne, hon är underbar o en bättre vän kan man inte önska sig. Hon finns verkligen där o bryr sig o visar det! vill inte tänka på att hon snart flyttar :/
Men nu är det Grey's o sen ska jag sova.
Gute Nacht
dagen började bra...eller ja, trött som fan men förutom det så.
ringde på min dörr vid 8, det var Emilia som ville ha sällskap till jobbet men jag började 8.30 så hon fick tyvärr klara sig utan sällskap,o jag med när jag gick.
Kommer till jobbet o får veta att en jag jobbar med är sjuk o en väldig massa andra också (det är kris på jobbet nu, alla är sjuka i stort sett) så alla vikarier vi har (vilket är få) är uppbokade så vi två som är friska ska jobba själva (de var ju dock 3 på andra sidan men de hade observation av chefen så de kunde inte hjälpa oss). Vi hade "bara" 9st barn dock.
Hela förmiddagen var hemsk. Det var kaos o jag var så stressad o trött o mådde dåligt fysiskt (är nått med halsen o så är jag sjukt trött) så detta (o att det hänt en del o varit lite si o så senaste veckan + att jag inte pratat med psyk på 2veckor) resulterade i att jag var nära att trilla ihop totalt. Jag mådde så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen o kände hur allting började försvinna runt mig. Som tur var blev jag skickad på min rast (detta var 12.30 o jag hade jobbat non stop som en jävla dåre, satt ner i 15min när vi åt, sen 8.30) o tog en prommenad som vanligt. Men det hjälpte inte.
Kom tillbaka till jobbet o kunde fortf knappt andas, allting snurrade o det kändes som om hela min kropp var en numb. gick ut o hämtade en kopp kaffe o gick ner för att skicka min kollega på rast - men eftersom jag stod o skakade, inte kunde stå upp utan att luta mig mot någonrting o knappt kunde fokusera blicken skickade hon iväg mig till personalrummet för att vila 5-10min. Satte mig i en fåtölj o försökte samla mina tankar o fatta vad som hände, drack mitt kaffe o gick tillbaka ner.
Mötte Emilia på vägen o hon blev orolig o gav mig en stor kram o jag var nära på att bryta ihop i hennes famn men lyckades samla mig o gå in igen.
Mådde fortf lika dåligt o det faktum att jag såg på barnen att de märkte det fick mig nästan att börja gråta.
Skickade min kollega på rast. Sen när hon kom tillbaka pratade vi lite o hon bestämde i stort sett åt mig att jag borde gå hem o stanna hemma resten av veckan för att ta hand om mig själv, om jag kom tillbaka o jobbade under samma press skulle jag troligen trilla ihop eftersom jag mådde som jag gjorde o uppenbarligen behövde en paus o framför allt få prata med psyk (har tid på fredag).
Så jag sa till Emilia o sen gick jag hem vid halv 4 (vi skulle ha stängt ihop, o imorgon kommer hon hit på middag som vi redan bestämt).
Det är något bättre nu men det beror nog mkt på att jag kunnat släppa den enorma ångesten över att behöva gå till jobbet mer denna veckan.
Imorgon ska jag städa o laga mat.
Det blir mysmiddag till orange levande ljus med Emilia, hihi. Det behöver jag <3 vet inte vad jag skulle gjort utan henne, hon är underbar o en bättre vän kan man inte önska sig. Hon finns verkligen där o bryr sig o visar det! vill inte tänka på att hon snart flyttar :/
Men nu är det Grey's o sen ska jag sova.
Gute Nacht
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missjanedoe/416983775/
Visa toppen
Show footer