July
Monday 26 May 2008 photo 3/3
|
Allting som du säger bara spinner runt i mitt huve.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig detta slutet.
Jag sitter ute och väntar på att såren dem ska läka.
Jag fick slå mig själv med häpnad.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så, under all tid så var det bara vi två.
Men nu verkar det va borta, ja, du vänder ryggen.
Varför ska vi helt plötsligt riva det som vi byggde?
Ett brev från havet, ihoprullat i en flaska, tavlorna vi målade är nu bara en hög med aska.
Det fanns bara du och jag, vi svävade som andar, jag trodde aldrig att vi skulle skrika på varandra.
men saker har förändrats,du är en annan person ,precis som jag.. för jag tar en annan ton.
Med tiden som går så ändrar det färg, förutom smärta som sitter i min märg.
Och allting som du sa, jag tänker fortfarande på det. Och hur allt skulle va om vi hade ändrat på det ..
Men jag kan minnas det jag en gång kände och hur allt var innan du bestämde dig och vände.
- Bestämde dig och vände, -
Har det blitt dags att ta farväl? Tiden har lämnat sina skäl.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Ja, jag borde sätt det komma redan från början.
För tankarna som vandrar fritt får mig bara till att sörja.
Över någonting som jag egentligen inte ville, för någonting som sagts bara bryter ned mitt inre.
Jag går med huvudet nere för att dölja min tår, medan jag försöker förstå varför det blev som det blev, varför tiden tog det för sorgen som vi gav varandra har för mig rivit modet.
Du var mitt sjätte sinne,du var en del av mig men när du lämna så försvann mitt hjärta och en del av mig. Att det skulle ta slut var aldrig det jag mena för nu är vi inte två utan något som memorerats . Verkligheten skär min - - och jag hör med och frågorna jag ställer är vad jag gjorde för fel ..
Tiden är över men mina minnen finns kvar, men när namnen glöder så får jag inga svar.
Har det blitt dags att ta farväl? Tiden har lämnat sina skäl.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Har det blitt dags att ta farväl? Tiden har lämnat sina skäl.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig detta slutet.
Jag sitter ute och väntar på att såren dem ska läka.
Jag fick slå mig själv med häpnad.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så, under all tid så var det bara vi två.
Men nu verkar det va borta, ja, du vänder ryggen.
Varför ska vi helt plötsligt riva det som vi byggde?
Ett brev från havet, ihoprullat i en flaska, tavlorna vi målade är nu bara en hög med aska.
Det fanns bara du och jag, vi svävade som andar, jag trodde aldrig att vi skulle skrika på varandra.
men saker har förändrats,du är en annan person ,precis som jag.. för jag tar en annan ton.
Med tiden som går så ändrar det färg, förutom smärta som sitter i min märg.
Och allting som du sa, jag tänker fortfarande på det. Och hur allt skulle va om vi hade ändrat på det ..
Men jag kan minnas det jag en gång kände och hur allt var innan du bestämde dig och vände.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Ja, jag borde sätt det komma redan från början.
För tankarna som vandrar fritt får mig bara till att sörja.
Över någonting som jag egentligen inte ville, för någonting som sagts bara bryter ned mitt inre.
Jag går med huvudet nere för att dölja min tår, medan jag försöker förstå varför det blev som det blev, varför tiden tog det för sorgen som vi gav varandra har för mig rivit modet.
Du var mitt sjätte sinne,du var en del av mig men när du lämna så försvann mitt hjärta och en del av mig. Att det skulle ta slut var aldrig det jag mena för nu är vi inte två utan något som memorerats . Verkligheten skär min - - och jag hör med och frågorna jag ställer är vad jag gjorde för fel ..
Tiden är över men mina minnen finns kvar, men när namnen glöder så får jag inga svar.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Och allt som vi sagt har suddats ut medan det vi haft har fått sitt slut.
Visa toppen
Show footer