Wednesday 9 February 2011 photo 1/2
|
Det drar ihop sig och bildar en klump i min mage. Vart tog mitt liv vägen? Vart tog all glädje vägen? Varför bytte dom plats på min glädje, med mitt hat? Min negativitet. Jag har alltid varit negativ. Men jag har alltid varit glad.
På senare tiden har jag känt mig negativ alldeles för mycket. Jag vet inte varför. Jag tror det är för jag inte kan intala mig själv att jag kan vara glad. Jag kan inte må bra. Men egentligen kan jag det.
Det går inte ihop. Mitt liv har varit en berg-och-dal-bana och den går bara nerför hela tiden. Som en oändlig räls mot helvetets varma ångor.
Jag drömde om att jag dog inatt. Jag hade ett val. Antingen fick jag vara kvar där jag hamnade, som för övrigt bara var vitt. Eller så fick jag ta mig in i ett foster och börja om allting.
Jag valde att börja om. Börja om på ny kula. Jag var en flicka då.
Det kändes konstigt. Även fast det inte var på riktigt så kändes det ändå så verkligt. Jag vaknade. Mina smärtor i min högra lunga var värre. Jag hade ont i hjärtat, och i huvudet. Jag mådde smått illa och jag hade ont i magen. Jag började tro för en sekund att jag faktiskt hade dött.
Men, hur skulle det gå till? Från ett foster, till mig själv.
Det kanske var en psykisk död? Döden, som i ett drömläge. För att spela mig ett spratt. För att ge mig ett smakprov på vad som kan hända inom loppet av 20 år? Jag har svårt att tro att jag kommer dö som pensionär.
Jag lider av hjärtproblem, lungproblem, min ämnesomsättning är förstörd så allt mitt fett bildar sig runt mina inre organ. Jag röker, och jag är kraftigt undernärd. Jag är manodepressiv och jag mår dåligt rätt ofta. Och när jag mår dåligt, då mår jag dåligt. Riktigt dåligt. Inte så bra, i min sits.
Och jag vill inte ha någon behandling för alla problem. Jag har svårt att tro att det ens finns något som hjälper, så varför ödsla tid på det? Skulle det inte finnas så tar det 20 - 40 år innan det säkerligen kommer, och då har jag väl redan fått hjärtinfarkt och dött. Men det känns dåligt att dö.
Det känns dåligt att lämna Nellie. Det känns dåligt att lämna familjen. Det känns dåligt att lämna allt.
Men kanske är mitt nästa liv bättre? Kanske jag mår bättre då? Kanske jag föds utan psykiska problem? Kanske.
Ingenting är omöjligt.
Allting är möjligt.
Så säg inte nej
Säg kanske, kanske, kanske
Jag vill bli känd innan jag dör. Antingen dör jag av medicinska skäl, eller så självdör jag.
Jag har ont i nacken, och ryggen. Fortfarande ont i lungan, men det börjar avta nu.
Jag mår illa, dock. Ännu mer.
Känns som jag ska spy då och då. Inte konstigt eftersom min lillasyster spytt och skitit ner sig med diarré 4 gånger under loppet av en timme.
Jag bara sitter och väntar. Och väntar..
Imorgon firar jag och nellie 1 år och 9 månader. Och vi kan inte ens träffas. Jag älskar dig.
Jag tror tillochmed att jag blir hemma. För jag känner på mig att det inte kommer sluta bra ikväll/inatt.
Det var väl allt jag hade att säga.
Ville bara skriva av mig lite.
På senare tiden har jag känt mig negativ alldeles för mycket. Jag vet inte varför. Jag tror det är för jag inte kan intala mig själv att jag kan vara glad. Jag kan inte må bra. Men egentligen kan jag det.
Det går inte ihop. Mitt liv har varit en berg-och-dal-bana och den går bara nerför hela tiden. Som en oändlig räls mot helvetets varma ångor.
Jag drömde om att jag dog inatt. Jag hade ett val. Antingen fick jag vara kvar där jag hamnade, som för övrigt bara var vitt. Eller så fick jag ta mig in i ett foster och börja om allting.
Jag valde att börja om. Börja om på ny kula. Jag var en flicka då.
Det kändes konstigt. Även fast det inte var på riktigt så kändes det ändå så verkligt. Jag vaknade. Mina smärtor i min högra lunga var värre. Jag hade ont i hjärtat, och i huvudet. Jag mådde smått illa och jag hade ont i magen. Jag började tro för en sekund att jag faktiskt hade dött.
Men, hur skulle det gå till? Från ett foster, till mig själv.
Det kanske var en psykisk död? Döden, som i ett drömläge. För att spela mig ett spratt. För att ge mig ett smakprov på vad som kan hända inom loppet av 20 år? Jag har svårt att tro att jag kommer dö som pensionär.
Jag lider av hjärtproblem, lungproblem, min ämnesomsättning är förstörd så allt mitt fett bildar sig runt mina inre organ. Jag röker, och jag är kraftigt undernärd. Jag är manodepressiv och jag mår dåligt rätt ofta. Och när jag mår dåligt, då mår jag dåligt. Riktigt dåligt. Inte så bra, i min sits.
Och jag vill inte ha någon behandling för alla problem. Jag har svårt att tro att det ens finns något som hjälper, så varför ödsla tid på det? Skulle det inte finnas så tar det 20 - 40 år innan det säkerligen kommer, och då har jag väl redan fått hjärtinfarkt och dött. Men det känns dåligt att dö.
Det känns dåligt att lämna Nellie. Det känns dåligt att lämna familjen. Det känns dåligt att lämna allt.
Men kanske är mitt nästa liv bättre? Kanske jag mår bättre då? Kanske jag föds utan psykiska problem? Kanske.
Ingenting är omöjligt.
Allting är möjligt.
Så säg inte nej
Säg kanske, kanske, kanske
Jag vill bli känd innan jag dör. Antingen dör jag av medicinska skäl, eller så självdör jag.
Jag har ont i nacken, och ryggen. Fortfarande ont i lungan, men det börjar avta nu.
Jag mår illa, dock. Ännu mer.
Känns som jag ska spy då och då. Inte konstigt eftersom min lillasyster spytt och skitit ner sig med diarré 4 gånger under loppet av en timme.
Jag bara sitter och väntar. Och väntar..
Imorgon firar jag och nellie 1 år och 9 månader. Och vi kan inte ens träffas. Jag älskar dig.
Jag tror tillochmed att jag blir hemma. För jag känner på mig att det inte kommer sluta bra ikväll/inatt.
Det var väl allt jag hade att säga.
Ville bara skriva av mig lite.
Annons
Comment the photo
Hurricane Nellie
Wed 9 Feb 2011 22:08
Jag älskar dig också.
Jag önskar att du kunde känna att det bästa liv
man kan ha är ett liv med mig.
Jag önskar att du kunde känna att det bästa liv
man kan ha är ett liv med mig.
Missuppfattad
Wed 9 Feb 2011 22:42
no
<3333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333
<3333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missuppfattad/484364766/