August
Sunday 5 August 2012 photo 1/1
|
Irriterad DeLux.
(Lång text)
Hästen på bilden, Baby heter hon, köpte jag nästan direkt från travet 2005. Hon fanns sen i min ägo fram till 2011. 2009 fick hon problem med ryggen, och det visade hon genom att kasta av oss när hon skulle ridas. Vi fattade ju så klart inte först vad som var fel men det visade sig sen att hennes kotor i korsryggen hade rört sig och låg inte helt rakt. Detta gjorde ju så klart väldigt ont för henne, och det var inte så konstigt att hon då inte ville ha någon på sin rygg som krävde en massa av henne. Vi slutade rida henne och började rehabilitera henne i stället från marken. Vi hade ute en person som behandlade henne med värmelaser. Detta med bra framgång, men hon sa att detta var något som man skulle behöva göra regelbundet eftersom denna typ av skador har en förmåga att återkomma. Medan jag arbetade med henne från marken och byggde upp hennes ryggmuskler, behandlades hon också med laser. Detta i kombination gjorde att hon orkade ha en ryttare på ryggen.
Omständigheterna var dock såna att jag inte längre kunde ha kvar Baby hos oss, utan vi bestämde att hon nu skulle säljas. Det hörde av sig en hel del, men det var speciellt en tjej som vi tyckte skulle passa Baby. Baby är dessutom väldigt svårflörtad, men även hon verkade tycka om den här tjejen. Vi berättade för denna tjej allt som Baby hade i bagaget, hennes brister och inte minst skadan i ryggen. Det är viktigt att du följer upp detta, sa vi. Hon lovade att ta väl hand om Baby, och göra allt för hennes väl och ve. Vi kände oss lugna och sålde hästen till henne.
Detta var knappt ett år sen, och nu är Baby såld, till någon annan. Tjejen som vi hade trott skulle ta Baby till sitt hjärta och behålla henne för alltid, för det var så vi ville ha det, hade sålt henne vidare. Hon hade blivit rädd, Baby hade kastat av henne så hon fick åka till sjukhuset, och hon hade fortsatt att försöka få av henne när hon kom hem från sjukan. Baby hade blivit så stressig i alla möjliga situationer och allmänt svår att rida.
Och det är här jag blir så arg. För man kan bli rädd för sin häst, det är klart att man blir när man faller så hårt och blir skadad. Men när man inte vill ta reda på varför hästen kastade av en, varför hon stressar, varför hon beter sig "galet"... När man inte kan se, att ens bästa vän har ont?
Vi gnuggade i hennes ansikte, och ändå väljer hon att inte bry sig. Jag har svårt att förstå, när man inte väljer att kämpa och gå till botten.
Inget kan man göra heller. Nu är det bara att hoppas att Baby får det väldigt bra hos sin nya familj.
Hästen på bilden, Baby heter hon, köpte jag nästan direkt från travet 2005. Hon fanns sen i min ägo fram till 2011. 2009 fick hon problem med ryggen, och det visade hon genom att kasta av oss när hon skulle ridas. Vi fattade ju så klart inte först vad som var fel men det visade sig sen att hennes kotor i korsryggen hade rört sig och låg inte helt rakt. Detta gjorde ju så klart väldigt ont för henne, och det var inte så konstigt att hon då inte ville ha någon på sin rygg som krävde en massa av henne. Vi slutade rida henne och började rehabilitera henne i stället från marken. Vi hade ute en person som behandlade henne med värmelaser. Detta med bra framgång, men hon sa att detta var något som man skulle behöva göra regelbundet eftersom denna typ av skador har en förmåga att återkomma. Medan jag arbetade med henne från marken och byggde upp hennes ryggmuskler, behandlades hon också med laser. Detta i kombination gjorde att hon orkade ha en ryttare på ryggen.
Omständigheterna var dock såna att jag inte längre kunde ha kvar Baby hos oss, utan vi bestämde att hon nu skulle säljas. Det hörde av sig en hel del, men det var speciellt en tjej som vi tyckte skulle passa Baby. Baby är dessutom väldigt svårflörtad, men även hon verkade tycka om den här tjejen. Vi berättade för denna tjej allt som Baby hade i bagaget, hennes brister och inte minst skadan i ryggen. Det är viktigt att du följer upp detta, sa vi. Hon lovade att ta väl hand om Baby, och göra allt för hennes väl och ve. Vi kände oss lugna och sålde hästen till henne.
Detta var knappt ett år sen, och nu är Baby såld, till någon annan. Tjejen som vi hade trott skulle ta Baby till sitt hjärta och behålla henne för alltid, för det var så vi ville ha det, hade sålt henne vidare. Hon hade blivit rädd, Baby hade kastat av henne så hon fick åka till sjukhuset, och hon hade fortsatt att försöka få av henne när hon kom hem från sjukan. Baby hade blivit så stressig i alla möjliga situationer och allmänt svår att rida.
Och det är här jag blir så arg. För man kan bli rädd för sin häst, det är klart att man blir när man faller så hårt och blir skadad. Men när man inte vill ta reda på varför hästen kastade av en, varför hon stressar, varför hon beter sig "galet"... När man inte kan se, att ens bästa vän har ont?
Vi gnuggade i hennes ansikte, och ändå väljer hon att inte bry sig. Jag har svårt att förstå, när man inte väljer att kämpa och gå till botten.
Inget kan man göra heller. Nu är det bara att hoppas att Baby får det väldigt bra hos sin nya familj.
Annons
Camera info
Camera SONY ERICSSON G700
Comment the photo
mistra
Mon 6 Aug 2012 15:26
Ja, man känner sig så grundlurad att man faktiskt trodde att det skulle gå bra! Och inte ens efter ett år bestämmer hon sig för att nu orkar hon inte längre hålla på med det här :/
Anonymous
Sun 5 Aug 2012 22:32
Ååh idioter! Va det om denna hästen du berättade om när vi va ute med hundarna?
mistra
Mon 6 Aug 2012 15:25
Eller hur, det värsta är ju när man trodde att nu, nu kommer det gå bra! Men så gör det inte det, och man känner sig grundlurad :/ Ja, det var denna häst ^^
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mistra/508309254/
Visa toppen
Show footer