Jag följde med mina föräldrar och tömde huset hos en släkting som gick bort i maj. Han bodde granne med gården där jag växte upp, men flyttade ifrån 2009. Så jag har inte varit i dessa trakter på 5 år, och det kändes faktiskt lite halvkonstigt att vara tillbaka.

Mycket var sig likt, men andra saker var det så klart inte. Huset vi bodde i var helt nyrenoverat och all skog som hade funnits runt om var nedtagen. I alla "våra" gamla beteshagar, där det hade gått hästar och får, gick det nu kossor och tittade nyfiket på oss när vi passerade.

När vi åkte därifrån, åkte vi igenom "centrum" där jag hade gått i skolan. Det kändes som om tiden hade stått still, för ingenting hade ändrats. Det fanns bara med träd, lite som om det hade vuxit igen, haha :P

Mannen som hade bott i huset vi tömde, fanns det grejer som inte hade flyttats på sen flera, flera år tillbaka. Det var rätt nasty, faktiskt. Det så exakt lika dant ut som det gjorde när jag var där som barn. Så vill jag inte ha det, hellre att jag samlar minnen från olika platser än att sitta och vara nostalgisk på en enda punkt. Det känns inte speciellt nyttigt, och inte så kul heller...

Jag saknar gården vi bodde på, miljön och omgivningen. Men jag känner ändå inte att jag vill tillbaka, för när vi hade åkt där ifrån var det ändå som att "nä, nu är jag klar här". Jag har inget att hämta här längre, och det är bättre att röra på sig än att växa fast. ^^

Annons

The photo has no tags

Camera GT-I9300

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter 1/1400 s

ISO 80

Date

October 2015