October
12 November 2008
A walk down memory lane
Har ikväll sett Prins Caspian. Slutlåten i den filmen heter The Call och framförs av Regina Spektor.Trots att jag såg filmen på bio så har inte låten stannat hos mig förän idag när jag insåg vad texten egentligen betydde. Den talar rakt in i mitt hjärta. För trots att jag älskar mina vänner så finns det två saker som format mig och är en viktig del av mitt liv. Både bra och goda minnen, men mina vänner nu (förutom en) känner knappt till dem.
Låten fick mig att tänka på det igen. De ligger ganska långt bak i mitt liv nu, men ändå. Det är bara att minnas! Texten talar för sig själv (i Australienfallet för mig):
It started out as a feeling
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder
'Til it was a battle cry
I'll come back
When you call me
No need to say goodbye
Just because everything's changing
Doesn't mean it's never been this way before
All you can do is try to know who your friends are
As you head off to the war
Pick a star on the dark horizon
And follow the light
You'll come back when it's over
No need to say goodbye
You'll come back when it's over
No need to say goodbye
Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes
You'll come back
When they call you
No need to say goodbye
You'll come back
When they call you
No need to say goodbye
Min gymnasieklass
Min snygga frisyr innan en sonkonsert
The Australian Outback
Juldekoration i QVB, Sydney
Direct link:
http://dayviews.com/mjulok/2008/11/12/
Visa toppen
Show footer