Tillsammans i 6 år idag! - En kärlekshistoria

Idag har jag och min älskade David varit tillsammans i 6 år! Tiden går snabbt! Känns inte alls som om det har gått så lång tid, men egentligen, det är inte så lång tid. För 6 år sedan gick jag i 1an på gymnasiet, han gick på yrkeshögskolan som hade en del lokaler på min gymnasieskola. Det hela började i oktober/november 2003. Han hade hittat mig på helgon.net "Jag har finare mössa än dig!" skrev han. "Jag har finare dreads än dig" svarade jag tillbaka. Han hade en profilbild med världens fulaste mössa utochin och min profilbild var en bild på mig med sminkning och tillfälliga dreads från 9ans avslutningsbild. Det hade precis tagit slut med en annan kille, och jag och den mystiske helgon.net killen bestämde träff i skolans caféteria. Han hade köpt choklad till mig men jag var oartig och tackade nej. Men där i caféterian, det var där det hela tog fart. Han berättade bland annat att hans syster hade en kanin men som han tog hand om eftersom hon mest struntade i den. En kille som tycker om kaniner? Bättre kap än så finns nog inte tänkte jag!

Jag tror det var en måndag vi träffades i caféterian, på fredagen följde jag och min vän Emilie med David på en hemmafest i stan. David bjöd på drinkar som kallades för isbjörnen. Den första riktiga drinken jag drack, jag räknar inte billighetsöl eller rebenshopen vitt vin utblandat med fanta exotica som "riktiga" drinkar. Sedan skulle festen vidare till en sportbar i stan, alla där var ju 18 + förutom jag och Emilie. Vi följde med till dörren till baren men gick inte in, jag vågade inte! Väl inne hade David köpt en drink till mig men såg inte att jag försvunnit förrän då.

Dagarna gick och vi sms'ade varandra en hel del, David skickade ursöta meddelanden och dikter till mig! Så var det dags för nästa fest, och vi skulle till en annan bar i en närliggande stad. Vi skulle gå in innan klockan 21 för då kollade de inte leg. Jag gjorde stor research om hur "äldre" kvinnor sminkade sig. Dvs. kvinnor i 20 års åldern. Jag var 16 år, men planen fungerade och jag kom in utan problem. Väl inne och med en drink i handen satt vi och snackade. David hade inte gjort några försök till att kyssa mig och jag började tvivla på om han ville nått mer än att vara kompisar... (Tjejer i 16 års ålder... visst hade man en viss förmåga att tvivla på sigsjälv) Där var väldigt lite folk inne i baren och jag frågade David om det inte brukade vara mer än såhär. "Jodå... Vid 23 så kommer här vara nästan fullt! Jag slår vad!" säger han. "Slår vad om vad?" svarade jag kaxigt tillbaka. "10 pussar" svarade han... Spänningen var olidlig och det pirrade i kroppen på mig. Kunde inte klockan gå snabbare? Efter vad som kändes som en evighet slog klockan 23, och där var inte fullsatt...! Jag kan ju säga att det blev mer än 10 pussar...

Tiden gick och kändes underbar. Vi träffades ofta och jag var totalt nerkärad i David, och han i mig. Det skulle dröja lite innan vi blev ett officiellt par. Den 11e januari 2004 klockan 01:00 sa David för första gången "Jag älskar dig!" till mig. Jag måste ha varit en väldigt kaxig 16 åring för "Bevisa det" svarade jag snabbt tillbaka. "Bli ihop med mig" svarade David då. Plötsligt tvekade jag, han hade tidigare sagt att han inte ville ha något fast förhållane... "Jag vill inte tvinga dig till något svarade jag" kanske med lite uppgiven ton. "Nehe" sa David. "Jag tänker inte fråga igen! Iallafall inte på en månad, en vecka... Iallafall inte fler gånger idag!" Han ville verkligen att det skulle vara vi två! "Okej, vi är tillsammans" sa jag. På morgonen när vi gått upp så lyfte han upp mig i luften "kommer du ihåg?" sa han. "Du är min!" med välrdens största leende på läpparna.

Fem år och drygt en månad senare förlovade vi oss på alla hjärtans dag, vilket också råkar vara min pappas födelsedag. I våra ringar står det Du är min! Och nu vet ni varför. Idag är det den 11 januari 2010, det har gått 6 år sedan den natten, och allt känns fortfarande underbart! Vi bor tillsammans och har gjort så i drygt tre år, vi har en underbar 3a. Vi har en kanin tillsammans som heter Neo, vår lilla busunge. Och 6st gerbiler (ökenråttor). Nu pratar vi mycket om barn och giftemål... Men det får vänta ett tag till, det måste finnas pengar till båda delarna och jag tänkte gå färdigt min utbildning innan jag sätter några liv till världen. vi får se, vad framtiden har att erbjuda!