Tuesday 13 July 2010 photo 2/2
|
Hur ska man förändra synen på arbetare inom lågavlönade arbeten, så som vård, städning osv. Hur ändrar man på någons ställning i samhället? Kanske är det så att en del ser på människor med lågavlönade arbeten att de är outbildade och ska vara tacksamma för de jobb de får, någon måste ju ta hand om skiten. Men är det skit? Är det hemskt att jobba med t.ex. äldre människor? Vad skulle hända om arbetet fick en högre status, lönen gick upp och en del arbetsvilkor och arbetsmiljöförhållanden förändrades. Kanske hade vi fått ett drömyrke. Jag har själv städat hos äldre människor, hjälpt dem att handla, jag har varit assistent åt människor med diverse behov av hjälp. Ofta är det mycket trevligt att komma hem till en äldre person och prata med dem medan man gör det fint i deras hem.
Dock känns det som att en del ser ner på en, att städa någon annans hem, det är inte fint. Jag har också varit hos personer där jag riktigt känt att de velat göra ett avstånd mellan mig och sigsjälva, där de försökt föreställa vara "bättre" än mig även om de aldrig skulle uttala det på det sättet. De har högre status, enligt dem. Då frågar jag mig, behövs det en högre status? Ska vi bry oss om status? Jag bryr mig inte egentligen, åtminstone försöker jag intala mig det. Jag vill ha ett samhälle fritt från oss och dem. När jag gick i högstadiet så pratades det om grupptryck, man skulle inte falla för grupptrycket som enligt de vuxna de flesta tydligen gjorde. Finns inte grupptrycket kvar när vi är äldre, vuxna? Kanske är grupptrycket inte att börja röka, men att ha hög status, hög utbildning, att ha andra som städar till en i ens hem. De där människorna som ser ner på mig när jag städar hos dem, de vet inte om att jag går en utbildning vid Lunds universitet dessutom. Lunds universitet som ses som ett "bra" ställe med hög status. De vet inte om att jag tänker ta en Master examen efter avklarad socionomexamen, de vet inte om att jag drömmer om att en dag skriva en doktorsavhandling, att forska, kanske om mänskliga relationer, om människor som ser ner på dem som städar hos andra. Vad hade hänt, om jag hade haft åtminstone min Master avklarad - fortfarande städar för att jag kanske helt enkelt vil det - och de fått reda på min höga utbildning, hade de reagerat annorlunda? Vad hade reaktionen blivit? Det är en karamell som är god att suga på, fundera och vrida och vända på.
Behöver vi högre status då? Jag vet inte, en del bryr sig kanske inte, medan andra kanske gärna hade velat bli sedda som människor de också när de utför ett viktigt arbete, att ta hand om en annan människa. (Nu lägger jag in värderingar i texten - jag är medveten om det. Jag menar att det är viktigt att ta hand om människor.)
En som arbetar med att städa hemma hos människor kallas för arbetstagare om de är anställd hos någon. En arbetstagare får arbete hos någon, en arbetsgivare. Någon som ger arbete. När man ger något är man snäll? I många fall skulle man nog kunna säga det. Alltså är arbetsgivaren snäll och ger arbete och arbetstagaren ska vara tacksam och ta emot? Vi skulle kunna konstatera att det åtminstone inte är ett jämnställt förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare - det är därför fackföreningar en gång i tiden startades för arbetstagarnas skull. Jag leker med tanken, som människor före mig också lekt med. Vad hade hänt om man helt enkelt ändrar på två små ord, arbetstagare och arbetsgivare. Vad händer om man kallar dem som städar och är anställda, för arbetssäljare. De säljer sin arbetskraft till någon, den som vi nu kallar för arbetsgivare. Det skulle göra arbetsgivaren till arbetsköpare, då de köper arbetskraft. Är man köpare och säljare, har man kanske större jämnlikhet än givare och tagare? Tänk om jag skulle komma hem till någon för att städa, och heta arbetssäljare istället. Hade jag fått en högre status då? Hade människor varit mer villiga att betala mer för mina tjänster då?
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mlij/465499098/