cecilia, min saknad av dig är stor. du fattar, tiderna då det va du och jag, allt va så självklart, allt va perfekt. att tiden gått och det inte är samma sak längre försöker jag säga till mig själv, men lyckas inte. jag vill hela tiden tro att det är så som förr.. även om jag vet att det inte är så.
jag saknar oss, du vet, "fröken säger att vi ska ut i skogen på tisdag" - vilket innebär att att man ska gå 2 & 2. vi tittade genast på varann. det var liksom du och jag, jag vet att du förstår vad jag menar.. cecilia, såå olika varandra kan vi väl inte vara? jag fattar inte, men samtidigt fattar jag, hur kunde det bli sähär. jag menar inte att vi inte är vänner eller nått, det är bara inte cecilia&mikaela längre. inte på samma sätt. jag vet att du förstår precis vad jag menar gumman, i know. det här är inte ngn av oss fel, absoulut inte. det är ingens "fel". det bara blev så, åhh va jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden till dig. vi va ju med andra och hade skoj också, men det var ändå duochjag som var. du vet hur det va i klassen, alla umgicks men det var duochjag,annaochanny,bellaochsanna,elinaochjoanna,izzyochmalin. vi alla hade det jättekul ihop men alla som gick i klassen vet hur jag menar :) jag saknar gamla klassen också, mycket! det va härliga tider utan beskymmer. undrar varför inte hela livet kan vara så. men det är väl för att man börjar tänka och bli en egen person men olika tyckanden. cecilia, du och jag, oss. jag vill tillbaka till den tiden. så fort ngn av oss vart bortrest, va det första vi gjorde när vi kom hem (även sarah då :D) att vi sprang och möttes och kramade varandra. jag saknarsaknarsaknar. utan slut. jag skriver och skriver, men det gör ju inte att jag hoppar tillbaka i tiden igen. tyvärr. om jag kom längre och längre tillbaka i tiden för varje ord jag skrev, då skulle jag skriva tills jag va i den tiden. fast helst skulle jag önska att det kunde vara på samma sätt i nu:et som det var förr.
visst, vi har bråkat, men det löste sig alltid.
allt var lättare när man var liten..

jag har fortfarande ett litet hopp, hopppas det räcker till att det kan bli vi på riktigt igen.
eller vad säger du?

nu säger jag 3 värdefulla ord: jag älskar dig!

saknar liksom dig och mig som vi var! menade jag..