March
Monday 1 February 2010 photo 1/1
|
( Bild tagen av Gabrielle Holmgren )
Det är lugnt och stilla den här lördagskvällen, vinden blåser varken starkt eller svagt, inte kallt eller varmt. Vinden smeker min kind som om en människohand gjorde det – kanske din hand. När jag står och blickar ut över det glittrande Öresund ger mina, vanligtvis stabila ben vika. Den vackra utsikten skär i mitt hjärta och ett smått duggregn träder fram. Det är varken sommar eller vinter, utan något mittemellan – jag vet inte vilken årstid det är längre, allt är ändå grått utan dig. Den kalla luften tar på mina fingrar som om det var det enda som höll om mig. Kylan förhindrar alla mina sinnen ty det gör min näsa täppt, min mun torr, öronen döva. Jag försöker att andas normalt men det tar stopp och allt som hörs i naturen är ett pipande ljud – ty det är stilla. Hela jag börjar nu frysa men inte på grund av mitt val av kläder utan av något helt annat. Det är mörkt hos mig, inte enbart just på den plats jag står på, hela Ljunghusen är nu täckt av mörker. Trots det kan jag ändå se ett ljus, en strimma av himmelriket, långt bort och jag tänker: kanske finns det hopp.
/// Måns Rasmusson
Det är lugnt och stilla den här lördagskvällen, vinden blåser varken starkt eller svagt, inte kallt eller varmt. Vinden smeker min kind som om en människohand gjorde det – kanske din hand. När jag står och blickar ut över det glittrande Öresund ger mina, vanligtvis stabila ben vika. Den vackra utsikten skär i mitt hjärta och ett smått duggregn träder fram. Det är varken sommar eller vinter, utan något mittemellan – jag vet inte vilken årstid det är längre, allt är ändå grått utan dig. Den kalla luften tar på mina fingrar som om det var det enda som höll om mig. Kylan förhindrar alla mina sinnen ty det gör min näsa täppt, min mun torr, öronen döva. Jag försöker att andas normalt men det tar stopp och allt som hörs i naturen är ett pipande ljud – ty det är stilla. Hela jag börjar nu frysa men inte på grund av mitt val av kläder utan av något helt annat. Det är mörkt hos mig, inte enbart just på den plats jag står på, hela Ljunghusen är nu täckt av mörker. Trots det kan jag ändå se ett ljus, en strimma av himmelriket, långt bort och jag tänker: kanske finns det hopp.
/// Måns Rasmusson
Comment the photo
Speciellt fin bild ;) haha
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mmr/440642059/
Visa toppen
Show footer