Saturday 3 March 2012 photo 7/9
|
Älskar dig tjejen, du betyder mer än vad någon någonsin kan förstå.
Inte ens jag fattar hur mycket jag älskar dig,
jag trodde inte att jag kunde börja älska någon så efter Sam.
Trodde allt var kört, ville bara sörja.
Men sen träffade jag dig, du förändrade mitt liv.
Du fick mig att inse att jag kan älska andra också, speciellt dig gumman!
I början var jag rädd att du skulle sticka, blir rädd och jag skulle ramla av.
Men nu litar jag seriöst på dig till 100%. Jag är alltid trygg med dig!
Även fast du sticker och halkar eller sånt så litar jag ändå på dig.
När du stack och jag ramla av blev du stel, jag var så rädd OM dig, att du skulle gå omkull.
Men jag litade fortfarande på dig, att du skulle klara det. Och det gjorde du.
Jag satt som förstelnad och försökte lugna dig. Men du ryckte till i slutet och jag ramla av.
jag fick så ont i revbenen och i ryggen, men det var ändå en lättnad, därför log jag.
men det gjorde så ont, men du gjorde mig glad.
Och visst du vågade inte riktigt gå tryggt där du hade stuckit i ren panik på typ 3 till 5 dar.
Och visst, jag fick leda dig och lugna dig och <SPAN style="FONT-SIZE: xx-small" data-mce-style="font-size: xx-small;">fällde tårar för att det hade gått så bra som det gick ändå.
Men jag är alltid trygg med dig ändå, du är verkligen helt fantastiskt! Helt obeskrivligt underbar!
I början när jag sluta rida Sam tålde jag inte sen andra (inte så erfarna) rida han.
Men det släppte, och nu får jag inte lika ont i hjärtat av att inte vara med han.
Visst jag saknar han så jag kan gråta ibland när jag kollar på han och på bilder på han, på oss.
Men du hjälper mig så mycket älskling, samma sak när de skulle avliva killingarna.
Jag stog och krama dig och orkade inte kolla, kolla på den stora lastbilen som kom.
Jag hörde bara killingarna och getterna skrika. Skrika på varandra.
Jag fällde en tår i Camelias, i din man älskling. jag kramade om dig och du bara stog där, så trygg.
Du blev mer och mer avslappnad. Annars när jag har myst med dig har du ibland velat ta bort ditt annsikte men den gången stog du bara där. Jag andades djupa andetag och försökte borsta dig och strunta i allt annat.
Men med en gång hörde jag de skrika de skrek så högt. Som om någon slog de.
Sen blev det bara tyst. jag blundade och fällde en till tår. Bara för att jag visste, och för att alla andar stog och grät, några av de. Då kom Klara och piggade upp mig lite, men när hon gick blev det samma tystnad.
Jag klappade dig Camelia och allt var över..
Älskling, det är som att du förstår mig.
I söndags, när du var så feg och rädd. Jag fick inte leda, du ville bara trava iväg, hoppade till när folk kom för nära dig. När barn satte sig på din rygg ryckte du till. Men istället för att bara rida iväg på dig. Så var jag i padocken, och där fanns ju koner och sånt, och den känslan Camelia...
När du först inte kunde gå utan att vilja trava iväg. När jag skulle stanna dig, så gick du runt mig.
Du vågade inte gå nära där de ledde, du hoppade på mig varje gång vi kom dit och en gång var jag väldigt nära att få dig över mig. Men det gick bra. Och efter en timme och 20 minuter så funkade det!!!
JAG VAR SÅ ÖVERLYCKLIGT GLAD CAMELIA Jag gick och sparkade på koner, slog spöt mot staketet, vi gick över hinder, Jag sträckte ut armen och sa lite tyst brr, och du stannade så lugnt och fint! Jag vände mig och och sträckte ut båda händerna lite sakta framför dig, baar halvvägs, och du backade med en gång!
Jag petade lite med spöt på din rumpa och du vände om och vi gick i andra varvet ;)
ÅÅH DEN LYCKAN ASSÅ, NÄR DET ÄNTLIGEN FUNKADE Ååh Camelia jag älskar dig så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Du betyder mest Camelia <3
http://www.youtube.com/watch?v=0GzGpivxnac
Till älskade ängeln Camelia <3
Älskar dig tjejen, du betyder mer än vad någon någonsin kan förstå.
Inte ens jag fattar hur mycket jag älskar dig,
jag trodde inte att jag kunde börja älska någon så efter Sam.
Trodde allt var kört, ville bara sörja.
Men sen träffade jag dig, du förändrade mitt liv.
Du fick mig att inse att jag kan älska andra också, speciellt dig gumman!
I början var jag rädd att du skulle sticka, blir rädd och jag skulle ramla av.
Men nu litar jag seriöst på dig till 100%. Jag är alltid trygg med dig!
Även fast du sticker och halkar eller sånt så litar jag ändå på dig.
När du stack och jag ramla av blev du stel, jag var så rädd OM dig, att du skulle gå omkull.
Men jag litade fortfarande på dig, att du skulle klara det. Och det gjorde du.
Jag satt som förstelnad och försökte lugna dig. Men du ryckte till i slutet och jag ramla av.
jag fick så ont i revbenen och i ryggen, men det var ändå en lättnad, därför log jag.
men det gjorde så ont, men du gjorde mig glad.
Och visst du vågade inte riktigt gå tryggt där du hade stuckit i ren panik på typ 3 till 5 dar.
Och visst, jag fick leda dig och lugna dig och <SPAN style="FONT-SIZE: xx-small" data-mce-style="font-size: xx-small;">fällde tårar för att det hade gått så bra som det gick ändå.
Men jag är alltid trygg med dig ändå, du är verkligen helt fantastiskt! Helt obeskrivligt underbar!
I början när jag sluta rida Sam tålde jag inte sen andra (inte så erfarna) rida han.
Men det släppte, och nu får jag inte lika ont i hjärtat av att inte vara med han.
Visst jag saknar han så jag kan gråta ibland när jag kollar på han och på bilder på han, på oss.
Men du hjälper mig så mycket älskling, samma sak när de skulle avliva killingarna.
Jag stog och krama dig och orkade inte kolla, kolla på den stora lastbilen som kom.
Jag hörde bara killingarna och getterna skrika. Skrika på varandra.
Jag fällde en tår i Camelias, i din man älskling. jag kramade om dig och du bara stog där, så trygg.
Du blev mer och mer avslappnad. Annars när jag har myst med dig har du ibland velat ta bort ditt annsikte men den gången stog du bara där. Jag andades djupa andetag och försökte borsta dig och strunta i allt annat.
Men med en gång hörde jag de skrika de skrek så högt. Som om någon slog de.
Sen blev det bara tyst. jag blundade och fällde en till tår. Bara för att jag visste, och för att alla andar stog och grät, några av de. Då kom Klara och piggade upp mig lite, men när hon gick blev det samma tystnad.
Jag klappade dig Camelia och allt var över..
Älskling, det är som att du förstår mig.
I söndags, när du var så feg och rädd. Jag fick inte leda, du ville bara trava iväg, hoppade till när folk kom för nära dig. När barn satte sig på din rygg ryckte du till. Men istället för att bara rida iväg på dig. Så var jag i padocken, och där fanns ju koner och sånt, och den känslan Camelia...
När du först inte kunde gå utan att vilja trava iväg. När jag skulle stanna dig, så gick du runt mig.
Du vågade inte gå nära där de ledde, du hoppade på mig varje gång vi kom dit och en gång var jag väldigt nära att få dig över mig. Men det gick bra. Och efter en timme och 20 minuter så funkade det!!!
JAG VAR SÅ ÖVERLYCKLIGT GLAD CAMELIA Jag gick och sparkade på koner, slog spöt mot staketet, vi gick över hinder, Jag sträckte ut armen och sa lite tyst brr, och du stannade så lugnt och fint! Jag vände mig och och sträckte ut båda händerna lite sakta framför dig, baar halvvägs, och du backade med en gång!
Jag petade lite med spöt på din rumpa och du vände om och vi gick i andra varvet ;)
ÅÅH DEN LYCKAN ASSÅ, NÄR DET ÄNTLIGEN FUNKADE Ååh Camelia jag älskar dig så mycket så jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Du betyder mest Camelia <3
http://www.youtube.com/watch?v=0GzGpivxnac
Till älskade ängeln Camelia <3