June
Saturday 21 July 2012 photo 2/103
|
Nu får ni svaret på Sam och Camelia
Jag hoppas att någon kan förstå mig, fast tror ingen gör det.
För er som inte kollar min blogg men vill veta svaret
så skriver jag det här...
Jag är kär i Camelia ♥
Hon är min drog.
Jag vet seriöst inte om jag kommer klara en vecka utan henne.
Könde gråten i halsen när jag släppte ut henne i fredags,
jag vet att alla säger: ''Du kommer inte ha tid att tänka på det''
Tro fan att jag kommer ha det!
Jag tänker på Camelia hela tiden, jag lovar hela tiden.
Utan henne hade jag inte stått här idag, pigg och glad.
Hon finns i mitt huvud hela tiden.
Jag kan inte ens tänka eller föreställa mig hur mycket jag älskar henne.
Hon är obeksrivlig.
Jag längtar efter henne hela tiden när jag inte är i hennes närhet.
Hon får mig alltid på bättre humör, vad som än har hänt.
Visst jag kommer sakna Sam också, jag var ju helt förstörd
när jag släppte taget om honom.
Och jag har märkt att han börjar glömma bort mig,
vårat band brister när som helst. Det är inget roligt att tänka på.
Det är därför jag verkligen nördar Camelia, för att ha det att tänka på.
Sam är inte alls den han var när jag hade han jätte ofta och sånt.
Han har fått flera andra ryttare och sånt, visst han kanske känner igen mig lite.
Men det bleknar, det bleknar för honom men inte för mig.
Eller vårat band har kanske brustit men kärleken till honom är oändlig.
Så istället för att tänka på det och bli på lite deppigt humör
så tänker jag på Camelia istället. Det är därför jag inte lägger
upp så många bilder på mig och Sam, eller bara på Sam.
För då tänker jag bara på att det är förlorat, eller i alla fall att
våran tid är över. Camelia fick mig att se åt ett annat håll.
Tänka på annat, tänka på henne.
Typ alla tror att Camelia är min favorit, att hon är nummer 1.
Det är hon också. Men tveka aldrig på att Sam ändå kommer ha
platsen längst in i mitt hjärta. Han är begravd där,
han kommer stanna där för alltid. Och hans värde kommer aldrig
någonsin minskas. Jag älskar han mer än själva livet. Mer än allt.
Men Camelia är min favorit, hon är min nummer 1.
Sam och Camelia betyder heller inte lika mycket. Det gör de inte.
Sam betyder mer än Camelia. Fast jag älskar Camelia mest.
Bara det att jag nördar inte Sam på grund av att jag blir deppigare typ.
Längst inne i mitt hjärta är det Sam jag lever för.
Jag glömmer han aldrig, och ja Camelia har tagit över.
Men inte på det sättet. Hon är min älskling och betyder mest.
Men Sam finns inom mig, i hela mig liksom.
Istället för att gå och dra på det och tro att Sam kommer komma tillbaka,
så är det lika bra att släppa han, låta han gå och leva ett underbart liv.
För jag vet och tro mig. Sam är något speciellt. Han finns inom mig.
I min själ, i mitt hjärta, i hela mig.
När jag körde frihetsdressyr med Sam förr så lyssnade han super.
Jag sprang mitt snabbaste och han hängde med och sen tvärstannade jag
och han stannade exakt bredvid/bakom mig.
Jag har inte haft han på länge och senaste gången jag gjord det
så lyssnade han inte alls lika bra. Visst han lyssnade och stannade och följde efter mig..
Men jag förstod med en gång var det var. Kände hur tårarna brann för att få komm ut.
Kände smärtan i hela kroppen. Jag förstod att det betydde att Sam gått vidare.
Sam bryr sig inte ett dugg. Han tänker på de nya ryttarna. Lever tillsammans med de.
Det var därför jag sen bara lät han springa. Jag orkade inte. Jag fattade...
Men jag kommer ta han nån mer gång, det tror jag i alla fall.
Även om det kommer göra ont i mig när jag ser och märker det. Igen.
För även fast det ser ut som vanligt så känner jag på Sam att det inte är vanligt.
När jag sätter mig vid honom och han luktar på mina händer, det är inte samma sak.
Förr kunde han stå så i en kvart, 20 minuter och bara mysa. Borra ner sitt ansikte.
Nu luktar han och inget mer. Förr vågade han till och med ta ner huvudet
så hans öron var vid mig, inåt mot mig. Jag märker det fast ingen annan gör.
Camelia betyder mest mest mest. Men han finns alltid kvar inom mig,
och ingen kan ta hans plats. Aldrig någonsin.
Jag är kär i Camelia ♥
Hon är min drog.
Jag vet seriöst inte om jag kommer klara en vecka utan henne.
Könde gråten i halsen när jag släppte ut henne i fredags,
jag vet att alla säger: ''Du kommer inte ha tid att tänka på det''
Tro fan att jag kommer ha det!
Jag tänker på Camelia hela tiden, jag lovar hela tiden.
Utan henne hade jag inte stått här idag, pigg och glad.
Hon finns i mitt huvud hela tiden.
Jag kan inte ens tänka eller föreställa mig hur mycket jag älskar henne.
Hon är obeksrivlig.
Jag längtar efter henne hela tiden när jag inte är i hennes närhet.
Hon får mig alltid på bättre humör, vad som än har hänt.
Visst jag kommer sakna Sam också, jag var ju helt förstörd
när jag släppte taget om honom.
Och jag har märkt att han börjar glömma bort mig,
vårat band brister när som helst. Det är inget roligt att tänka på.
Det är därför jag verkligen nördar Camelia, för att ha det att tänka på.
Sam är inte alls den han var när jag hade han jätte ofta och sånt.
Han har fått flera andra ryttare och sånt, visst han kanske känner igen mig lite.
Men det bleknar, det bleknar för honom men inte för mig.
Eller vårat band har kanske brustit men kärleken till honom är oändlig.
Så istället för att tänka på det och bli på lite deppigt humör
så tänker jag på Camelia istället. Det är därför jag inte lägger
upp så många bilder på mig och Sam, eller bara på Sam.
För då tänker jag bara på att det är förlorat, eller i alla fall att
våran tid är över. Camelia fick mig att se åt ett annat håll.
Tänka på annat, tänka på henne.
Typ alla tror att Camelia är min favorit, att hon är nummer 1.
Det är hon också. Men tveka aldrig på att Sam ändå kommer ha
platsen längst in i mitt hjärta. Han är begravd där,
han kommer stanna där för alltid. Och hans värde kommer aldrig
någonsin minskas. Jag älskar han mer än själva livet. Mer än allt.
Men Camelia är min favorit, hon är min nummer 1.
Sam och Camelia betyder heller inte lika mycket. Det gör de inte.
Sam betyder mer än Camelia. Fast jag älskar Camelia mest.
Bara det att jag nördar inte Sam på grund av att jag blir deppigare typ.
Längst inne i mitt hjärta är det Sam jag lever för.
Jag glömmer han aldrig, och ja Camelia har tagit över.
Men inte på det sättet. Hon är min älskling och betyder mest.
Men Sam finns inom mig, i hela mig liksom.
Istället för att gå och dra på det och tro att Sam kommer komma tillbaka,
så är det lika bra att släppa han, låta han gå och leva ett underbart liv.
För jag vet och tro mig. Sam är något speciellt. Han finns inom mig.
I min själ, i mitt hjärta, i hela mig.
När jag körde frihetsdressyr med Sam förr så lyssnade han super.
Jag sprang mitt snabbaste och han hängde med och sen tvärstannade jag
och han stannade exakt bredvid/bakom mig.
Jag har inte haft han på länge och senaste gången jag gjord det
så lyssnade han inte alls lika bra. Visst han lyssnade och stannade och följde efter mig..
Men jag förstod med en gång var det var. Kände hur tårarna brann för att få komm ut.
Kände smärtan i hela kroppen. Jag förstod att det betydde att Sam gått vidare.
Sam bryr sig inte ett dugg. Han tänker på de nya ryttarna. Lever tillsammans med de.
Det var därför jag sen bara lät han springa. Jag orkade inte. Jag fattade...
Men jag kommer ta han nån mer gång, det tror jag i alla fall.
Även om det kommer göra ont i mig när jag ser och märker det. Igen.
För även fast det ser ut som vanligt så känner jag på Sam att det inte är vanligt.
När jag sätter mig vid honom och han luktar på mina händer, det är inte samma sak.
Förr kunde han stå så i en kvart, 20 minuter och bara mysa. Borra ner sitt ansikte.
Nu luktar han och inget mer. Förr vågade han till och med ta ner huvudet
så hans öron var vid mig, inåt mot mig. Jag märker det fast ingen annan gör.
Camelia betyder mest mest mest. Men han finns alltid kvar inom mig,
och ingen kan ta hans plats. Aldrig någonsin.
Camera info
Comment the photo
<3333333
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mo4h/507768713/
Visa toppen
Show footer