June
Monday 13 August 2012 photo 3/3
|
Den dagen, den 26/7 2011.
Det var nånting som hände, du kom ut på scenen
och jag blev helt fast. Jag kunde inte slita blicken från dig, dina dansare, allt det.
Jag har tyckt att okej inte att du suger, men att du har varit helt vanlig artist.
Nu, när jag vet så mycket mer om dig har jag fått en helt annan syn på det hela.
Man ser i videon hur svårt det blir i vissa tillfällen,
med dina andningsproblem men du kämpar ändå.
Det är så mycket jag vill få ur mig men det går inte.
Jag kan varken skriva av mig eller prata av mig.
Du har hjälpt mig i dansen, okej du har inte varit där och sagt: ''Det går bra''
Men när det gått skit på en danslektion, när jag inte orkat
eller inte velat. Tyckt det varit jobbigt och ibland tråkigt och svårt.
Då har jag tänkt på dig, och hur du fortsätter kämpa.
Jag gör detsamma, och jag tror att texten som jag skickade till
Dig/Opel/ whatever, den där tävlingen.
Där fick jag skriva av mig. Jag skrev ut hur mitt liv var.
Jag vet inte, men jag tror att du har läst den.
I och med att de sa: ''Skriv varför du tycker att just DU ska vinna''
Och man skulle lägga ner tid på det, man skulle verkligen förklara.
Vissa sa till och med att du läste de, och valde ut.
Det är väldigt skämmigt i såfall, men så himla sant.
Jag har skrtivigt mitt liv rätt av i den texten.
Hur jag känner, hur det är, det mitt hjärta sa skrev jag ner.
Jag har fått se dig live en gång, en enda gång
som betyder så mycket.
Jag skrev det i texten och jag kan skriva det nu.
Jag vill åka på fler konserter men vi har inte råd, inte tid, ingenting.
Om vi inte har bil, pengar eller tid så kommer vi inte så långt.
Men jag fick se dig en gång, och på de 75 minutrarna
så hann jag att tänka på mycket.
Varför jag just stog där, just den dagen.
Hur mycket jag kämpat med dansen och ridningen.
Specellt med dansen, så många gånger som mamma bett mig slutat.
Nästan tvingat mit att sluta i dansen för att det var och är så dyrt.
Men jag kämpade, bad, fjäskade, grät, och så kom jag med igen.
Grät och grät, jag fällde nån tår en kväll för dansen.
För jag verkligen brinner för det.
Och sen när jag stog där och kollade på dig,
så var jag så tacksam över att jag faktiskt kämpade
och går kvar i dansen. För jag vill bli något inom dans.
Jag älskar dansen.
Denna texten förklarar inte mycket.
Det enda den säger är att jag inte kan skriva av mig och gillar att dansa.
Men jag menar så mycket mer.
Jag skiter i om ni kallar mig tönt som gillar Eric.
Jag skiter i om bara småbarn gillar han.
Jag skiter i om tycker han suger.
Jag skiter i om ni tycker det är dåligt att han tar mycket betalt på konserter.
För jag vet att inget av det stämmer.
Mesta delen av hans fans är runt 10 - 18 år.
Andra fans står och gråter och skriker när de ser han.
Jag blir bara varm inombords och ler väldigt överdrivet.
Om ni tycker han suger? Sure.
Men varför säga det till mig? Gå till han och säg det till han istället.
För han bryr sig inte ett skit.
Hur kan jag veta det? För han har sagt det.
När någon säger att han suger så blir han bara mer taggad.
För att visa vad han går för, och det är bara att blåsa bort elaka kommentarer.
Det har jag också lärt mig av honom.
Och att hans konserter kostar?
När han tog så mycket till att få träffa han på Pop Explosion.
Så gjorde han det för alla pengar gick till Rädda Barnen.
Det kallas att ha hjärta.
Det var som en överrasking till Rädda Barnen.
Men här sumpar alla hans idé och skriver massa skit istället.
Lägg ner tid på annat än att tycka ner andra.
Låt mig gilla honom om jag vill det.
Det lilla ni vet om han är att han har
varit med i Melodifestivalen två år i rad med Manbiy och Popular.
Han har förändrats starkt sen den tiden.
Då var han liksom liten och lite töntig, men det är vi alla ibland.
Nu har han förändrats och vuxit upp.
Han har ett hjärta av guld och om han skulle få ändra eller fixa något
här i världen så hade det varit att göra så att
Alla fick vara som de ville, och ingen fick kränka någon.
Alltså att det hade varit verkligen förbjudet.
Man får klä sig som man vill, vara som man vill.
Alla ska accepteras som de är.
Han skänker massor med pengar till Barnen i Afrika
och till sjukhus. Han är alltid sig själv och gör alltid sitt bästa.
Själv tycker jag inte alls om Manboy eller Popular.
Jag tycker de är lite töntiga, men det är ju inte han som skrivigt de
så det förklarar ju en del.
Nu skriver han all sin musik själv och han
har gjort stora framsteg.
Jag vet att ni inte ens läser denna texten,
men jag behöver som sagt skriva av mig.
Och han är en förebild för många,
och även för mig.
Nu tycker ni säkert denna texten är jätte töntig.
Men har ni inte egna känslor då eller?
Alla tycker olika och det är super bra för annars
skulle ju nån artist ha alla fans medans nån annan inte har någon.
Eric har gjort 3 låtar som handlar om att stå på scen och hans fans.
Timeless, It's like that with you,
och så en som bara är till hans fans:
''Without you, I'm nothing''
Without you Eric, I'm are nothing ♥
Jo, jag hade varit någon men det är inte helt säkert
att jag hade gått kvar i dans...
Eric Khaled Saade ♥
Men när det gått skit på en danslektion, när jag inte orkat
Annons
Camera info
Camera PENTAX Optio I-10
Focal length 25 mm
Aperture f/5.9
Shutter 1/200 s
ISO 800
Visa toppen
Show footer