June
Tuesday 27 November 2012 photo 2/2
|
Jag saknar dig lika mycket fortfarande
Gjorde misstaget och kollade på min film till Ophelia.
Saknar den sura söta tjejen så himla mycket så det är inte sant!
Har faktiskt inte tänkt så jätte mycket på henne eller ridlägret
den senaste tiden men nu flyger alla minnen i mig igen.
Inte det minsta har jag glömt. Jag minns alla småsaker så väl.
Speciellt denna underbara tjej.
Hästen jag i början ärligt var rädd för.
Ja, jag erkänner. Jag var rädd för henne. Rädd för att hon inte hade nån respekt, rädd för att hon var så stor o.s.v.
När jag hämtade henne i hagen var det första hon gjorde att vända rumpan till mig. Lägga öronen bakåt men när jag väl fick henne och skulle precis knäppa grimman så backar hon och går ut ur grimman, haha vilken häst gör det!?
När vi red la hon bak öronen till varenda häst, fast hon gjorde aldrig något.
Och skulle aldrig göra, men vi fick respekt av alla andra, haha.
Filippa stod med sin häst, klar på stallplan och kollade på mig.
Där kom jag, med Ophelia. Hästen jag var rädd för. Nervös och allt.
Hon gick fort men jag gick fortare, mitt hjärta slog så hårt.
Men redan efter första passet var det som att pusselbiten ändrade riktning och nu föll den på plats. Jag blev kär.
Låten jag valde till henne när jag gjorde filmen passar kanske inte så bra, för hon har aldrig varit min på det sättet. Dock var hon 'min' i en vecka.
Men inte mer. Tycker ändå låten passade tillräckligt bra för att jag skulle ta den. Dagarna gick och jag blev bara mer och mer kär i Ophelia.
Min Ophelia-Ophelis-Felis-Fis-Grejsimojs.
Fast när jag lämnade henne så var inte saknaden så stor.
Jag höll ju på att ramla ihop så trött var jag, samtidigt som alla tjatade.
När jag kom hem, kom saknaden. Somnade med gråten i halsen och sov i fem timmar. Vaknade upp och mindes knappt vad som hänt.
Allt gick så fort, från första dagen till sista.
Jag saknar känslan jag fick när jag stod vid dig och du vände ditt huvud mot mig och andades mig rätt i ansiktet. Hur du slöt dina ögon när jag kliade dig i ansiktet och i slutet när jag stod nästintill under ditt huvud och du la ditt huvud på min axel och blev bara tyngre och tyngre i och med att du slappnade av och vågade lita på mig. Sen stod vi där båda och blundade.
Den känslan är jag rädd att jag aldrig mer kommer på uppleva.
Jag tror inte det.
Nästa år, om jag får råd och tid att komma dit så önskar jag nog inte dig.
Och inget illa menat, ingen kan vara lika söt som dig på hela Klockaregården men jag behöver mer utmaning.
Fast det jag inte förstår är att Bea, Fanny och dem beskrev dig som
''Lat, Trög, Sur, Jobbig, Klumpig, Seg, kan inte hoppa''
Du var helt tvärtom med mig!
''Pigg, Glad, hoppade som en änglahäst och jag vet inte vad!''
Du stack med mig innan hindrerna, du fick egentligen bara hoppa runt 70.
Men när det var min tur höjde de alltid till 85.
Du var som en stor Dumle, som Dumle blir när jag red han.
Galen och pigg, svår men glad.
Dock är du tyvärr så gammal nu så jag tror inte du skulle tycka det vore kul att jag hade dig igen. Jag vill utvecklas mer men inte klandra dig för att du har ont i ryggen och benen så du inte får hoppa så högt.
För när vi hoppade var det som vi flög, du hoppade så högt över!
Jag saknar dig så himla mycket älskade Ophelia.
Du var och är verkligen speciell.
I början när jag gick fram mot ditt ansikte vände du bort det och ville inte att jag skulle klappa dig eller knappt se på dig.
Men sista dagarna var det du som vände på dig till mig.
Du som ville komma och nosa på mig och ha ditt ansikte i mina armar.
Det jag mest är rädd för är att du inte kommer finnas kvar.
Att du kommer vara borta när jag kommer tillbaka,
om jag kommer. Vilket jag hoppas.
Jag är rädd att du då har rest till Trappalandas eviga gröna ängar.
Jag hoppas verkligen inte det, men jag tvivlar på om du fortfarande står där i hagen och halvsover som du gjorde.
Jag vill så gärna få se dig, en gång till.
Få känna din päls mellan mina fingrar,
din mule mot min mun och dina djupa andetag
mot mig, stå så nära dig det bara går.
Och stänga av allting annat.
Jag älskar dig, Ophelia.
Annons
Camera info
Camera PENTAX Optio I-10
Focal length 8 mm
Aperture f/4.6
Shutter 1/50 s
ISO 100
Visa toppen
Show footer