Detta är första delen av min och Camelia's otroliga berättelse.

Del 1 - Hur allting började ~

Min och Camelia’s historia? Hur den ser ut.. Den är komplicerad, svår att förstå sig på men konstigt nog så tror jag det är sann kärlek ändå.
Allt började egentligen när jag började på Emaus. Hösten 2009.
Jag hade redan fastnat för Dumle, tyckt han var speciell och så blev det ju.
Jag fick han som favorit och red han något år.
I slutet av min Dumletid fastnade jag för ett Gotlandsruss vid namn Camelia.
Jag visste ingenting om henne, bara att hon hette Camelia, att Emelie älskade henne över allt annat och att hon var väldigt stressad. Mer än det hade jag ingen aning om.
Men jag ville inte rida henne, aldrig! Jag vågade inte, och varje gång jag gick till henne och sträckte fram min hand mot hennes mule så vände hon bort hela huvudet.

Men jag kollade ofta när Emelie red Camelia, kollade mycket på foton på dem och tyckte dem var så himla söta tillsammans. Faktum är att min början på en liten dröm var att någon gång få bli Camelia’s ryttare. Någon gång får vara den som alltid rider henne. Men vet ni?
Jag försökte hela tiden blåsa bort den tanken. Skita i den helt totalt.
För jag visste ju att det aldrig skulle bli så, men hela tiden varje dag så dök den upp i mitt huvud.
Lite diskret så fanns den där helt plötsligt och satte sig fast.
Men trots att tanken slog mig hela tiden så gick det några år. Och inte förrän 2011 blev jag intresserad. Emelie hade slutat rida Camelia. Jag tyckte det var dåligt, men så flög den galna, idiotiska idén upp i mitt huvud ännu mer. Och nu så tyckte jag att jag i alla fall kunde försöka lite smått.
Men hur? Jag visste inte hur jag skulle börja… Skulle jag bara skriva upp mig? Prata med Ingela eller fråga om jag fick paxa henne?
När sommarlovet kom fick jag lite ångest. Tiden var inne, antingen skulle jag få ett sommarlov med Camelia och kanske ännu längre eller så skulle jag vara för feg och skita i den chansen.
Men den 22 Juni 2011 så bestämde jag mig för något. Något väldigt litet men alltid en start.
Jag skrev på bilddagboken exakt såhär:
’’Vem tycker du att jag ska rida på Emaus? Fall inte för grupptryck. Och tänk inte alls på vem jag gillar. Tänk att jag hatar och älskar alla bara. <3 Är jävligt tacksam för svar<3’’
Det enda svaret jag ville ha var ju Camelia som ni kanske förstår.
Jag ville ha bekräftelse på att det var okej att jag testade henne.
Men det blev Henke, Rubina, Dumle & Korona som alla skrev att jag skulle rida.
Men så skrev Filippa: ’’Asså Korona och Paddy för att dom passar dig i storlek, men henke vrf inte testa Camelia?’’
Jag blev så himla glad, men inte nog med det! Då kom även Caroline, Blixten och skrev:
’’Hmm.. svårt hörrudu! Men den du känner för och prova du Camelia, nån gång måste ju blir den första :)’’

Blev så himla glad av den kommentaren, och jag förstod att en dag måste väl den första gången komma. Den första gången som jag verkligen rider Camelia och inte rider runt i kön på henne.
5 dagar efter att jag la ut texten, en måndag. Närmare bestämt den 27 Juni 2011 så åkte jag som vanligt till Emaus. Men hade ingen. Jag tänkte paxa Dumle men Allisa hade honom. De pratade om att hon skulle ta någon annan så jag skulle ta Dumle så jag blev så glad!
Men sedan så skulle tydligen Allisa ha Dumle i alla fall.
Ingen häst fanns kvar för mig då. Bara Cola och Camelia.
Jag gjorde som vi alla gör när vi inte vet vad vi ska göra..
Går till Ewa och säger: ’’Vad ska jag göra?’’
’’Finns det någon att paxa då?’’ frågade hon och när jag svarade Camelia så pirrade det till i min mage. Att nu visste Ewa att hon fanns att paxa, och nu var det upp till henne att berätta för mig om jag fick rida henne eller inte.
Vet ni vad hon svarade? Hon svarade inte alls, utan en sommarjobbare svarade:
’’Men vem av dem är svårast då, det är väl Cam…..?’’
Ewa sa då: ’’Ja det är ju Camelia, så du kan ta henne’’
Och så var det med den saken! Mitt hjärta slog volter och dubbla slag.
Nu var det på riktigt, detta var ingen dröm och detta var inte i min fantasi.
Jag gick fram till Camelia, sträckte fram handen mot hennes mule och hon vände direkt bort huvudet.
Men jag ville inte ge upp, jag gav henne en chans och jag minns att jag stod och log hela bortsningen.
Jag var så glad, nu hade jag äntligen Camelia.

neeeeeeeeeeeeeeeej :'( varför!?