Detta är tredje delen av min och Camelia's otroliga berättelse.
Kommer du inte ihåg vad som har hänt? Inga problem!
Gå tillbaka till Måndag den 21 Januari. Sista bilden den dagen.

Del 3 - Nu blev det äntligen vi!

Dagarna gick och dagarna blev till veckor, som blev till månader.
Hela sommarlovet hade gått och jag hade mest ridit Sam men även Camelia ett par gånger.
Och jag hade till och med fått hoppa henne. Den glädjen var fantastisk!
Vi var i Kalles med Ingela och först gick hon bara över stocken men sedan hoppade hon och jag följde verkligen inte med i hoppet. Lutade mig framåt och försökte men nej jag förstod inte tekniken.
Det skulle även anordnas en hopptävling och en dressyrtävling på Emaus.
Jag drömde mig bort och tänkte hur avundsjuk jag var på dem som vågade och kunde hoppa Camelia. Jag hörde hur dem pratade när vi fikade med hästarna om att hon kanske inte vad den bästa hästen att ta på hoppningen, att hon var för svår och att nästan ingen klarade av henne. Jag drömde mig bort till en plats där jag red Camelia, och klarade av henne. Men vaknade av att Dumle puttade på mig för han ville väl ha gräset som jag stod på.
Så för min del blev det Rubina på hoppningen och Zorro på dressyren.
Men redan efter några dagar ändrade jag mig, och tog Dumle på hoppningen och Dumle på dressyren. Jag var ju fortfarande ett Dumle-freak. Även om Sam hade större plats så kunde jag inte mista chansen att ta Dumle.

Filippa hade Camelia på dressyren och jag var så avis på henne. Att hon hade Camelia där.
Det var ju till och med jag som hade övat in dressyrprogrammet med just Camelia.
Men så en dag red Filippa Korona, hon jobbade henne och fastnade för henne för det gick riktigt bra för dem! Så hon bytte från Camelia till Korona på dressyren och jag var snabb som blixten med att ta Camelia där. Jag tror jag sedan möttes av 5 svikna tjejer som också ville haft Camelia.
Visst kände jag mig dum, men jag var så himla taggad inför denna tävling.
Tävlingarna kom och i hoppningen med Dumle gick det sådär. Men vi kom över!
Sedan skulle jag ’tävla’ på Camelia och jag så nervös. Men ändå fanns det ingenting som kunde få mig att vilja byta eller inte göra det. Så vi körde på och Camelia gick varken i form eller fattade rätt galopp… Jo hon fattade ju vänster rätt, men hon fattade aldrig höger.
Jag hade sån panik och ångest över allt så jag förstörde hela programmet.
La massa extra volter och det slutade med att jag fick ta vänster galopp i höger varv…
Var så besviken, inte på Camelia utan på mig själv. Att jag inte tränade ännu mer.
Men jag var fortfarande så stolt över oss, mig och Camelia. Att vi fortfarande klarade det.
Sen drog skolan igång igen och jag skulle börja i sjuan.

Jag hade fått kontakt med Camelia och lärde känna henne mer och mer för varje dag som gick.
Alla började acceptera att jag red henne, och ibland känns det nästan som jag jagade bort alla andra! Men det gjorde jag inte. Utan jag testade Camelia en gång och sen slutade bara alla rida henne.
Alla fick sköthästar och kvar stod jag och Camelia, jag fortsatte kämpa och kände att det var min tur att glänsa, glänsa tillsammans med Camelia.
Höstterminen i sjuan red jag Camelia ibland på torsdagar, och varje fredag och söndag.
Allt blev bara bättre och bättre, jag fick lättare att släppa taget om shettisarna. Speciellt om Sam.
För då fanns Camelia där och tog upp så mycket tid i mitt liv, tid och glädje.
Och nu började alla säga att det var: ’’Moah och Camelia’’.
Jag blev så himla glad, av minsta minsta lilla lilla komplimang jag fick blev jag riktigt riktigt glad!
Sedan kom höstlovet och jag tror nästan jag hade Camelia varje dag.
Hon började gå riktigt fint i dressyren och lyssnade på mina skänklar, och trampade under sig.
Hon började även fatta höger galopp allt mer och mer men gick aldrig i form i galoppen.
Under lovet så hade vi en Halloween tävling på Emaus.
Jag var utklädd till häxa på Camelia, jag hade svart hår och allt.
Caroline Apelryd även känd som Blixten kom och fotade denna dagen.
Jag tror att jag hamnade på en delad fjärdeplats eller något sånt i tävlingen.
Jag minns att jag red i mitt svarta hår helt målad i ansiktet i padocken den dagen.
Camelia fattade höger galopp och gick så fint, dock inte i galoppen ännu.

Sedan började åter igen skolan och jag red Camelia på torsdagar, fredagar och söndagar igen.
Men även ett jullov kom ju! Dock fick vi ju inte så mycket snö, men det var lov!
Jag red Camelia hela tiden och älskade henne nu utav hela mitt hjärta.
Hon var den enda, det största och den bästa. Men efter ett tag gick det över styr.
Lucian närmade sig och jag önskade bara bara bara Camelia.
Men vet ni vem jag fick? Det vet ni nog. Jag fick Dumle!
Shettisen jag slutade rida för rätt länge sedan, men honom fick jag…
Och nog var jag väldigt glad över det. Men jag hade velat ha Camelia.
Efter Lucian så kom Julafton och sedan Nyårsafton och sedan fortsatte lovet några dar till.
Det var då allt galet hände, det var något som hände med mig...

du kan ju inte sluta så! jag kräver del 4 också!!!!!!!!!!!!!