June
Saturday 26 January 2013 photo 3/4
|
Detta är fjärde delen av min och Camelia's otroliga historia.
Ni måste kanske gå tillbaka till Onsdag den 23 och läsa slutet för
att hänga med vart vi är ;)
Del 4 - Min drog, mitt allt.
Jag började droga henne på riktigt. Fick jag inte träffa henne på några dagar så fick jag ångest. Riktig ångest och ibland trängde tårarna på. Varför vet jag inte, allt var ju som vanligt.
Nej, det var det inte. Hon hade börjat betyda så himlans mycket för mig.
Hon var inte bara min favorit, hon var mitt allt mellan himmel och jord.
Jag levde för henne, helt seriöst. Jag åkte till henne även fast jag inte hann så sprang jag först från skolan till bussen, sen till nästa buss upp till Emaus,
och sen från busshållsplatsen till Emaus.
Bara för att få känna hennes päls mellan mina fingrar, få krama henne, få pussa henne.
Jag skolkade väldigt mycket också. I flera månader, bara för att få komma till Camelia.
Jag brydde mig inte om något annat, hade underkänt i flera ämnen och massor massor utav frånvaro för att jag inte var i skolan. Vissa dagar var jag ’sjuk’ och andra dagar
så kom jag bara inte. Jag stack även från skolan.
På lektioner. Jag och Shnyar gick in i ett grupprum, och sen gick vi hem.
Jag skyndade mig till Emaus, även fast jag visste att jag skulle hinna rida henne och allt så sprang jag ändå. Och när jag gick innanför
Emaus portar och såg henne i hagen så fällde jag ibland någon tår.
Jag verkligen drogade henne. Nördade henne på riktigt, för mycket egentligen.
Jag tyckte helt enkelt att hon var för underbar, för bäst och allt!
Tror det har med att göra att jag deppade väldigt mycket innan jag började rida Camelia. Jag tänker inte skriva exakt vad jag gjorde, men jag hade ont.
Ont i hela mig och mådde nästan aldrig bra.
Det hade med släkten att göra, och så Sam och allt som blev negativt.
Då lyste liksom Camelia upp hela, exakt hela min värld och jag tog nog igen all den energi och glädje som nog alla vet att jag egentligen har.
Men sedan när sommarlovet närmade sig, Sommarlovet 2012 så slutade jag skolka och allt.
Jag tror att jag började bli mer normal igen.
Jag hade väl gjort slut med all min överskottsenergi.
Men innan sommarlovet kom så skulle det ju vara Påsklov!
Jag minns att jag verkligen red Camelia ja varje dag det lovet.
Och även här var det en tävling där man skulle klä ut sig, och jag var påskkärring.
Camelia hade massor med söta fjädrar i sin man och jag fjädrar lite överallt.
När vi skulle leda så ville allihopa bara en enda sak. Och det var att hoppa.
Jag hade hoppat Camelia massor nu och kände mig riktigt säker.
Någon gick in till Ingela, jag tror det var Elin och frågade om vi fick hoppa.
Ingela svarade ’’Ja’’ och på mindre än 2 sekunder visste hela Emaus om det!
Vi blev så glada, så när jag bara hörde någon säga: ’’Vi ska ho..’’
Så sprang jag ut i padocken och skrek: ’’VI SKA HOPPA!!’’
Alla jublade och började le ett stort léende. Så vi gjorde oss redo för att hoppa.
Det gick riktigt bra och jag kände att jag verkligen hade lärt känna Camelia nu.
Jag kände henne så himla mycket, hade fått sådan kontakt med henne.
Hon kom till mig i hagen, när jag sträckte fram min hand till hennes mule så drog hon upp huvudet, spetsade öronen framåt och luktade på min hand
och sedan fick jag även pussa henne i hela ansiktet.
Och det är otroligt! Hennes ansikte är ibland som Sam’s öron. Hon vill inte att man rör det.
Men när jag pussade henne stod hon bara där så lugnt.
Så kom äntligen det efterlängtande Sommarlovet 2012!
Jag trodde inte att jag skulle få Camelia, att andra skulle ta henne överallt.
Men jag hade henne på varje hoppning förutom en, nästintill varje uteritt och så de andra dagarna också! Och hade jag inte Camelia så hade jag Korona eller Cola och då bytte jag så jag ändå fick Camelia till slut. Sommaren var helt fantastiskt underbar!
Men mitt i allt så åkte jag och Filippa på Ridläger. Jag var så orolig över att lämna Camelia.
Men hon lever ju kvar, hon finns ju kvar även om jag blev borta i en vecka.
Jag trodde det skulle bli bra, men redan första dagen på Ridlägret, när vi skulle gå och lägga oss var jag så nära till att bara bryta ihop i tårar och jag ville ingenting annat än att
åka hem till Camelia.
Jag låg i min säng hela dem första dagarna och gick nästan inte att få kontakt med.
Men då sms’ade Kaktus och fick mitt hjärta att inte explodera.
Utan hon skickade massa lugnande sms och berättade allt som hände på Emaus och hur bra Camelia mådde och att ingenting hade hänt. Det var som att en sten lättade från hjärtat.
Jag var och är verkligen super överbeskyddande över Camelia.
Annons
Comment the photo
£mel!e
Sat 26 Jan 2013 23:06
det där med ångest och allt vet jag exakt vad du pratade om....
jag orkade inte läsa allt dock, eller har inte tid men... jag vet EXAKT vad du pratar om! asså, jag behöver inte skriva mer än så, jag kände så!
jag orkade inte läsa allt dock, eller har inte tid men... jag vet EXAKT vad du pratar om! asså, jag behöver inte skriva mer än så, jag kände så!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mo4h/512615293/
Visa toppen
Show footer