June
Show more 
Sunday 22 April 2012 photo 160/172
|
Finaste Camelia
Camelia, vart ska jag börja?
Du är så fin, så underbar! Du ger mig en lycka som ingen annan givit mig förut.
Jag känner verkligen att jag älskar dig.
Jag blir varm bara utav att sträcka fram mina bara händer mot din vita mule och du nosar på de.
Du finns alltid där för mig, även fast du inte förstår det själv.. Så känns det ändå som att du gör det. Ibland.
Är jag ledsen någon dag, så är det som att du känner det på mig. Då gör du små fina saker.
Du står lugnt och tryggt stilla när jag borstar dig, oroar dig inte för något.
Och när jag kramar dig blir du bara lugnare.. ♥
Vi har gått igenom en hel del. Jag stod vid dig när killingarna avlivades,
jag sökte tröst hos dig dagen som Frantz försvann.
Jag har varit med om när du försökt sticka i kön, du travade och flängde med huvudet, trampade på mig,
försökte springa allt snabbare och snabbare.. Jag har fått gå in med dig i padocken, och lett dig.
Försökt fått dig lugn, jag råkade nudda spöt på en kon och du slängde dig åt sidan och jag fick akta mig på mindre än en sekund för att inte få dig över mig. Men sen, efter nån timme kunde jag gå och sparka på konerna, så de åkte iväg. Och rulla bommar mot dig, och du bara stod där! Den lyckan kan bara du ge mig älskling.
Första gången jag hoppade dig förutom naturhinder och du vägrade hela tiden, och vägrade du inte mitt framför så slänge du dig åt sidorna och när du väl hoppade så blev det helt crazy, du tvärstannade i typ två sekunder sedan tog du värsta språnget så jag hamna bak i sadeln och sen stack du..
Och nu, senaste hoppningen vägrade du två gånger. Och på de två gångerna var det bara för mig att skänkla mera så gick du lite orsäkert och sen hoppade, vi hoppade en bana och du var fantastisk!
Älskling, med blod, svett och tårar har vi gjort stora framsteg!
Du är så söt när du kommer till mig i hagen, ibland i skritt, ibland i trav.
Du är så fin när du går och lyssnar på allt jag vill att du ska göra i dressyren.
Du är så vacker när du kastar dig in i en vild underbar trygg galopp.
Du är så gullig när du blir rädd och söker trygghet hos mig.
Jag älskar dig för den du är. Du är lite, hm mycket speciell men det är det jag gillar med dig!
Ingen kan vara som dig. Du är den allra bästa älskling. Du har glimten i ögat,
och jag såg dig alltid i ögonvrån från första stund jag satte en fot på Emaus.
Den första hästen jag såg, det var du gumman. ♥
Du var så fin när du stog där i Glashagen och åt gräs, jag kollade på dig och log.
Jag minns det. Det gör jag. Det var du, jag visste att du, du var speciell.
Alla minnen vi nu skapat. Sedan den 27 Juni 2011 ♥
Från när vi skulle hoppa vid lekplatsen och vi var barbacka.
Du stack, så himlans fort. Jag fick farttårar i ögonen. Och inte av lycka.
Du bara sprang, jag hann se igenom allt. Jag såg dig stå där i hagen, första gången jag såg dig.
Jag tänkte: ''Hur jävla dum får jag vara att ge mig på detta hinder idag!?''
Men det var inte högt! Kanske bara 15 centimeter, 20 högst!
Jag tänkte bara låta dig lukta på det först, men du fick någon press på dig och så var det nån som rörde nån påse och den börja låta, du fick panik och bara sprang, för ditt liv.
Bort från alla. Jag kände paniken tränga upp i min hals. Jag tänkte bara på hur det skulle gå med dig.
Jag slutade hålla i tyglarna, började klappa dig men ingenting hjälpte.
Jag darrade på rösten när jag pratade med dig. Skakade och trodde du skulle gå om kull.
Du snubblade till nån gång, och jag blundade för två sekunder. Sedan såg jag bara Paddy och Cola mitt framför mig, men Paddy aktade på sig. Då fick jag ännu mer panik. Cola stod kvar och jag tog ett djupt andetag och klappade Camelia och pep till. Det tog stopp och jag flög fram, stel av skräck över att Camelia skulle skada sig. Jag kom inte ihåg så mycket mer än att jag sedan satt på marken och kunde först inte resa mig.
Jag fick så ont i revbenen och ryggen. Men jag reste mig upp och började andas igen.
Klappade lugnt Camelia och kollade så hon inte hade ont, åh jag var så rädd för att något skulle hända Camelia!
Jag är alltid trygg hos Camelia, och jag VAR trygg när hon stack. Jag var bara rädd OM Camelia.
Hon var nära att gå omkull, hallå jag grina fan sen när jag ledde henne efter all denna stressen.
Då hon blev väldigt stressad och panikslagen. Hallå Hon betyder mest! Skulle något hända henne, speciellt när jag sitter på skulle jag fan hata mig själv resten av livet och typ inte klara av något!
Det är henne jag lever för, hon betyder mest! ♥
Jag kan inte beskriva den lyckan hon ger mig. Även om det går skit någon dag.
Som när hon stack, asså hon har stuckit med mig förr. I sommarhagen, vid Gråa huset, på samma ställe som den gången. Men det var så jävla läskigt. Jag trodde seriöst att hon skulle gå omkull.
Det var lerigt, hon skenade seriöst. Och hade inte Cola blockat vägen EXAKT där Camelia kom hade hon fanemig fortsatt antingen upp för sommar och antingen in i sommar eller kanske från Emaus, eller över bron som var halkig.. Usch asså tro mig jag kände på henne att hon inte hade stannat.
Åh, älsklingen Camelia. Hon betyder mest! Jag älskar henne allra mest, hon är den rätta, den ända!
Jag kommer aldrig kunna beskriva kärleken jag har till henne. Åh, hon betyder mest!
Jag upprepar, hon betyder mest! Men, hon är så jaa.. bara bäst! ♥
Camelia, tack för att du finns ♥
Du får mig att hitta ljuset,
Du finns alltid där för mig,
Ingen kan ta din plats i mitt hjärta,
Du får mig alltid att le,
Och du får mig att aldrig ge upp. <3
Älskling jag litar på dig till 110%,
Ingen är lika speciell och söt som dig.
Dina galopper, lugna som snabba...
Du är underbarast, du är finast <3
Tillsammans klarar vi vad son helst,
Utan dig vore jag ingenting
Camelia du är mitt allt!! <33
Puss på dig älskling <3333333
Jag blir glad bara utav att se dig, du går där så lugnt i hagen, står så tryggt i din box. Idag ropade jag på dig, och du kom i trav mig mig med spetsade öron, jag känner att vårat band blir starkare och starkare.
Jag trodde inte jag kunde älska någon så mycket som jag älskar dig, speciellt inte efter Sam och allt. Men man lär sig, och föresten så blev jag lite småkär i dig sommaren 2009. När jag för första gången mötte din blick, du kvävde mig nästan med din charm. Och sen, sommaren 2011 bad Ewa mig rida dig, för du var svårast av de jag skulle paxa.
Och någon behövde rida dig, det blev jag, och jag minns att jag var så glad men ändå tvivlade jag lite. Du var pigg, stark, rädd, allt..
Vi gick ju då bredvid bommar och allt, det blev för mycket för dig.
Och då känd jag dig ju inte, nu, nu litar jag på dig till 110%. Jag är alltid säker när jag är med dig. Jag känner mig trygg. ♥
Du får mig alltid att le, alltid på bättre humör, allt det där!
Känslan du ger mig när du länger på stegen i dressyren, böjer på nacken, går i form, lyssnar på mig till max.
Den känslan kan bara du ge mig, jag ler och fylls av värme.
Eller den känslan jag får när jag ger dig den där speciella galoppskänkeln och du kastar dig in i en vild galopp, jag släpper händerna och sträcker ut armarna. Litar fullständigt på dig,
och du bara frustar och sträcker ut, den glädjen kan bara du ge mig ♥
Jag blir så glad så jag skrattar och jag fylls av lycka, värme och kärlek
Älskling du är den enda, du är sötast, du är finast, du är vackrast,
Du är bäst Camelia ♥
Du är så ståtlig, du är så stark.
Med dina hovar du krossar din mark,
den mark som du springer över
men du, ja du söver, du söver alla du möter.
De bländas av din charm, din ståtlighet.
Du är inte min, men jag vet
Att jag alltid kommer att älska dig,
det står i mina texter, mig hjärta dig.
Hade du inte funnits hade solen inte lyst så klart,
så starkt som den gör var dag.
Du får mig att le, får mig att se
Att under kan finnas i alla stunder,
även om man är ledsen eller arg.
Det är som att du vet när jag inte är glad
för då gör du små fina saker, den dan.
Som att komma till mig i hagen,
utan att du får nått gott i magen.
Du går fint i form, jag får beröm.
Utan att någon säger döm,
döm avståndet hit och dit så här och så där.
Ååh jag är så kär
den där lyckan du ger mig,
den vill jag även ge till dig.
Men ingen kan ge den lika bra som du kan
älskling du är verkligen sann
Jag kan ge dig mitt hjärta, och ta din smärta.
För du betyder mest, du är inte bara en häst.
Du är en underbar vän, men vad ska hända sen?
När jag inte längre får se dig
du kan ju inte bara komma till mig
Det är svårare än så, men vad ska hända då?
Nej man får tänka glada tankar,
och känna hur hjärtat bankar.
Hur det bankar för dig dag som natt.
Du gör mig alldeles matt.
Du för bort min smärta,
och du kommer alltid att
stanna inne i mitt hjärta.
Camelia <3
Älskling, du ger mig hopp, du är så underbar! Jag skulle kunna sitta och skriva om dig hela mitt liv, du betyder mest för mig! Jag blir så glad, så lycklig av att vara i din närhet! Jag tänker på dig hela tiden, du står mig närmast om hjärtat och jag vill dela all min glädje med dig, bara med dig älskling! ♥
Du är så söt när du spetsar dina öron mot mig, jag sträcker fram min hand mot din mule och du luktar på den och låter så där som bara du kan, dina galopper lugna som snabba, de är så underbara!
Ibland kan du bli rädd för vinden, medans du ibland inte ens bryr dig om någon springer förbi dig med en prasslig jacka. Du är så speciell, så fin, så söt, så underbar, så unik, så vacker, så ljuvlig..
Älskling, vårat band vi har blir bara starkare och starkare, jag lever för dig gumman ♥
Tack för att du finns ♥
Camelia, vart ska jag börja?
Du är så fin, så underbar! Du ger mig en lycka som ingen annan givit mig förut.
Jag känner verkligen att jag älskar dig.
Jag blir varm bara utav att sträcka fram mina bara händer mot din vita mule och du nosar på de.
Du finns alltid där för mig, även fast du inte förstår det själv.. Så känns det ändå som att du gör det. Ibland.
Är jag ledsen någon dag, så är det som att du känner det på mig. Då gör du små fina saker.
Du står lugnt och tryggt stilla när jag borstar dig, oroar dig inte för något.
Och när jag kramar dig blir du bara lugnare.. ♥
Vi har gått igenom en hel del. Jag stod vid dig när killingarna avlivades,
jag sökte tröst hos dig dagen som Frantz försvann.
Jag har varit med om när du försökt sticka i kön, du travade och flängde med huvudet, trampade på mig,
försökte springa allt snabbare och snabbare.. Jag har fått gå in med dig i padocken, och lett dig.
Försökt fått dig lugn, jag råkade nudda spöt på en kon och du slängde dig åt sidan och jag fick akta mig på mindre än en sekund för att inte få dig över mig. Men sen, efter nån timme kunde jag gå och sparka på konerna, så de åkte iväg. Och rulla bommar mot dig, och du bara stod där! Den lyckan kan bara du ge mig älskling.
Första gången jag hoppade dig förutom naturhinder och du vägrade hela tiden, och vägrade du inte mitt framför så slänge du dig åt sidorna och när du väl hoppade så blev det helt crazy, du tvärstannade i typ två sekunder sedan tog du värsta språnget så jag hamna bak i sadeln och sen stack du..
Och nu, senaste hoppningen vägrade du två gånger. Och på de två gångerna var det bara för mig att skänkla mera så gick du lite orsäkert och sen hoppade, vi hoppade en bana och du var fantastisk!
Älskling, med blod, svett och tårar har vi gjort stora framsteg!
Du är så söt när du kommer till mig i hagen, ibland i skritt, ibland i trav.
Du är så fin när du går och lyssnar på allt jag vill att du ska göra i dressyren.
Du är så vacker när du kastar dig in i en vild underbar trygg galopp.
Du är så gullig när du blir rädd och söker trygghet hos mig.
Jag älskar dig för den du är. Du är lite, hm mycket speciell men det är det jag gillar med dig!
Ingen kan vara som dig. Du är den allra bästa älskling. Du har glimten i ögat,
och jag såg dig alltid i ögonvrån från första stund jag satte en fot på Emaus.
Den första hästen jag såg, det var du gumman. ♥
Du var så fin när du stog där i Glashagen och åt gräs, jag kollade på dig och log.
Jag minns det. Det gör jag. Det var du, jag visste att du, du var speciell.
Alla minnen vi nu skapat. Sedan den 27 Juni 2011 ♥
Från när vi skulle hoppa vid lekplatsen och vi var barbacka.
Du stack, så himlans fort. Jag fick farttårar i ögonen. Och inte av lycka.
Du bara sprang, jag hann se igenom allt. Jag såg dig stå där i hagen, första gången jag såg dig.
Jag tänkte: ''Hur jävla dum får jag vara att ge mig på detta hinder idag!?''
Men det var inte högt! Kanske bara 15 centimeter, 20 högst!
Jag tänkte bara låta dig lukta på det först, men du fick någon press på dig och så var det nån som rörde nån påse och den börja låta, du fick panik och bara sprang, för ditt liv.
Bort från alla. Jag kände paniken tränga upp i min hals. Jag tänkte bara på hur det skulle gå med dig.
Jag slutade hålla i tyglarna, började klappa dig men ingenting hjälpte.
Jag darrade på rösten när jag pratade med dig. Skakade och trodde du skulle gå om kull.
Du snubblade till nån gång, och jag blundade för två sekunder. Sedan såg jag bara Paddy och Cola mitt framför mig, men Paddy aktade på sig. Då fick jag ännu mer panik. Cola stod kvar och jag tog ett djupt andetag och klappade Camelia och pep till. Det tog stopp och jag flög fram, stel av skräck över att Camelia skulle skada sig. Jag kom inte ihåg så mycket mer än att jag sedan satt på marken och kunde först inte resa mig.
Jag fick så ont i revbenen och ryggen. Men jag reste mig upp och började andas igen.
Klappade lugnt Camelia och kollade så hon inte hade ont, åh jag var så rädd för att något skulle hända Camelia!
Jag är alltid trygg hos Camelia, och jag VAR trygg när hon stack. Jag var bara rädd OM Camelia.
Hon var nära att gå omkull, hallå jag grina fan sen när jag ledde henne efter all denna stressen.
Då hon blev väldigt stressad och panikslagen. Hallå Hon betyder mest! Skulle något hända henne, speciellt när jag sitter på skulle jag fan hata mig själv resten av livet och typ inte klara av något!
Det är henne jag lever för, hon betyder mest! ♥
Jag kan inte beskriva den lyckan hon ger mig. Även om det går skit någon dag.
Som när hon stack, asså hon har stuckit med mig förr. I sommarhagen, vid Gråa huset, på samma ställe som den gången. Men det var så jävla läskigt. Jag trodde seriöst att hon skulle gå omkull.
Det var lerigt, hon skenade seriöst. Och hade inte Cola blockat vägen EXAKT där Camelia kom hade hon fanemig fortsatt antingen upp för sommar och antingen in i sommar eller kanske från Emaus, eller över bron som var halkig.. Usch asså tro mig jag kände på henne att hon inte hade stannat.
Åh, älsklingen Camelia. Hon betyder mest! Jag älskar henne allra mest, hon är den rätta, den ända!
Jag kommer aldrig kunna beskriva kärleken jag har till henne. Åh, hon betyder mest!
Jag upprepar, hon betyder mest! Men, hon är så jaa.. bara bäst! ♥
Camelia, tack för att du finns ♥
Du får mig att hitta ljuset,
Du finns alltid där för mig,
Ingen kan ta din plats i mitt hjärta,
Du får mig alltid att le,
Och du får mig att aldrig ge upp. <3
Älskling jag litar på dig till 110%,
Ingen är lika speciell och söt som dig.
Dina galopper, lugna som snabba...
Du är underbarast, du är finast <3
Tillsammans klarar vi vad son helst,
Utan dig vore jag ingenting
Camelia du är mitt allt!! <33
Puss på dig älskling <3333333
Jag blir glad bara utav att se dig, du går där så lugnt i hagen, står så tryggt i din box. Idag ropade jag på dig, och du kom i trav mig mig med spetsade öron, jag känner att vårat band blir starkare och starkare.
Jag trodde inte jag kunde älska någon så mycket som jag älskar dig, speciellt inte efter Sam och allt. Men man lär sig, och föresten så blev jag lite småkär i dig sommaren 2009. När jag för första gången mötte din blick, du kvävde mig nästan med din charm. Och sen, sommaren 2011 bad Ewa mig rida dig, för du var svårast av de jag skulle paxa.
Och någon behövde rida dig, det blev jag, och jag minns att jag var så glad men ändå tvivlade jag lite. Du var pigg, stark, rädd, allt..
Vi gick ju då bredvid bommar och allt, det blev för mycket för dig.
Och då känd jag dig ju inte, nu, nu litar jag på dig till 110%. Jag är alltid säker när jag är med dig. Jag känner mig trygg. ♥
Du får mig alltid att le, alltid på bättre humör, allt det där!
Känslan du ger mig när du länger på stegen i dressyren, böjer på nacken, går i form, lyssnar på mig till max.
Den känslan kan bara du ge mig, jag ler och fylls av värme.
Eller den känslan jag får när jag ger dig den där speciella galoppskänkeln och du kastar dig in i en vild galopp, jag släpper händerna och sträcker ut armarna. Litar fullständigt på dig,
och du bara frustar och sträcker ut, den glädjen kan bara du ge mig ♥
Jag blir så glad så jag skrattar och jag fylls av lycka, värme och kärlek
Älskling du är den enda, du är sötast, du är finast, du är vackrast,
Du är bäst Camelia ♥
Med dina hovar du krossar din mark,
den mark som du springer över
men du, ja du söver, du söver alla du möter.
De bländas av din charm, din ståtlighet.
Du är inte min, men jag vet
Att jag alltid kommer att älska dig,
det står i mina texter, mig hjärta dig.
Du får mig att le, får mig att se
Att under kan finnas i alla stunder,
även om man är ledsen eller arg.
Det är som att du vet när jag inte är glad
för då gör du små fina saker, den dan.
Som att komma till mig i hagen,
utan att du får nått gott i magen.
Du går fint i form, jag får beröm.
Utan att någon säger döm,
döm avståndet hit och dit så här och så där.
Ååh jag är så kär
den där lyckan du ger mig,
den vill jag även ge till dig.
Men ingen kan ge den lika bra som du kan
älskling du är verkligen sann
Jag kan ge dig mitt hjärta, och ta din smärta.
För du betyder mest, du är inte bara en häst.
Du är en underbar vän, men vad ska hända sen?
När jag inte längre får se dig
du kan ju inte bara komma till mig
Det är svårare än så, men vad ska hända då?
Nej man får tänka glada tankar,
och känna hur hjärtat bankar.
Hur det bankar för dig dag som natt.
Du gör mig alldeles matt.
Du för bort min smärta,
och du kommer alltid att
stanna inne i mitt hjärta.
Camelia <3
Älskling, du ger mig hopp, du är så underbar! Jag skulle kunna sitta och skriva om dig hela mitt liv, du betyder mest för mig! Jag blir så glad, så lycklig av att vara i din närhet! Jag tänker på dig hela tiden, du står mig närmast om hjärtat och jag vill dela all min glädje med dig, bara med dig älskling! ♥
Du är så söt när du spetsar dina öron mot mig, jag sträcker fram min hand mot din mule och du luktar på den och låter så där som bara du kan, dina galopper lugna som snabba, de är så underbara!
Ibland kan du bli rädd för vinden, medans du ibland inte ens bryr dig om någon springer förbi dig med en prasslig jacka. Du är så speciell, så fin, så söt, så underbar, så unik, så vacker, så ljuvlig..
Älskling, vårat band vi har blir bara starkare och starkare, jag lever för dig gumman ♥
Tack för att du finns ♥
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mo4h/album/292489/504506987/
Visa toppen
Show footer