October
Tuesday 25 January 2011 photo 1/2
|
Kapitel 2
Först skrämdes jag av honom, men sen var det som om ett fruktansvärt mod sköljde över min kropp. ’’ Vad jag gör här? Jag råkar gå i den här skolan, så varför skulle jag inte vara här? ’’ jag försökte låta nonchalant. Han betraktade mig lite extra antagligen förvånad över att jag inte lät rädd. Sanningen var att jag var lite rädd, men till och med jag vart förvånad att jag inte var skräckslagen och sparka och skrek och bad om nåd. Men istället kollade jag lugnt in i hans ögon som fortfarande var röda. ’’ Elever ska inte vara här nere, dom får inte vara här nere ’’ sa han och borrade ännu mer in sin blick i min. ’’ Okej, jag var arg och hade ingen annanstans att ta vägen, nöjd nu? Jag sa vad jag gjorde här nere. ’’ jag la till en stor suck. ’’ Hmm, men du sa inte vem du är ’’ sa han tankfullt. Herregud! Kan killen mena allvar? ’’ Om du så gärna vill veta så heter jag Moa. Moa Andersson. ’’ Det vart en stunds tystnad efter det. Tills jag tyckte det var min tur att ställa frågor. Han stog fortfarande intryckt intill mig och höll min handled så hårt att den har domnat bort. ’’ Vem är du då? Och varför av alla ställen är du i skrubben? ’’ sa jag och spände blicken i honom. Jag måste medge att jag var redigt nyfiken. ’’ Det har inte du med att göra, plus att jag inte får säga nåt. Men du har sett för mycket, du inser väl att jag måste döda dig nu? ’’ sa han och log spydigt. Jag frös till is i en sekund, men sen sa jag. ’’ Visst gör vad du måste ’’ var det enda jag svarade. Jag tänkte mitt liv var ändå ett helvete och vi skulle alla dö någon gång så varför inte nu, då slipper jag höra mamma och pappa bråka hela dagarna. Han log snett och böjde sig över min hals jag kände hans sylvassa tänder emot min hals, som han sa jag hade sett för mycket för vem som helst kunde räkna ut att han var en vampyr om dom såg honom så här. Men sen hände nåt konstigt, precis innan han skulle hugga så lutade han sig tillbaka hans grepp om min handled lättade han såg in i mina ögon och hans ögon ändrade färg igen, dom vart isblåa igen. Hans min avslöjade att han hade gjort ett svårt val. Han öppnade munnen men han skulle inte hugga den här gången utan han sa ’’ Gå! Säg inte till nån vad du har sett! Stick! ’’ sa han och puttade mig emot dörren. Nu var jag riktigt förvirrad. Frågor strömmade igenom mitt huvud som jag inte hann ställa. Varför lät han mig gå? Vad fick honom att tänka om? Det var frågor jag inte skulle få svar på… Än.
------------------------------------------------------------------------------------
Bra? :)
Kort jag vet men kommer mer imorgon om jag har tid :)
------------------------------------------------------------------------------------
Bra? :)
Kort jag vet men kommer mer imorgon om jag har tid :)
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/moaanderssoon/483329276/
Visa toppen
Show footer