Wednesday 22 June 2011 photo 1/2
|
Kaptiel 2
Jag drog handen igenom håret och pulsen hade ännu inte lagt sig. Jag hade drömt drömmar om röda ögon, lysande och flaxande vingar, som är svarta som natten och liknar korpars fast större, som en ängels. När jag först drömde om det så trodde jag bara det var en hemsk mardröm och brydde mig inte så mycket om det. Men sedan kom det allt oftare, det har påverkat min vardag. Jag har mörka ringar under ögonen för jag får inte sova ordentligt, mamma har sagt att jag skriker i sömnen. Jag reste mig stelt upp ifrån sängen skakade av mig drömmen även fast den satt kvar. Jag ställde mig framför spegeln och kollade på min reflektion. Mitt långa svarta hår låg åt alla håll och kanter. Jag suckade och tog upp borsten och redde ut alla tovor. ’’ Vad har det blivit med dig Amy? Du är ett psyko. Jag behöver terapi ’’ sa jag till min spegelbild. Jag tog fram ett par trasiga jeans, t-shirt och en huvtröja. Man såg mig sällan i klänning, typ aldrig. Jag gick till badrummet och drog på vattnet i kranen och stänkte iskallt vatten i ansiktet. Jag använder aldrig smink men sedan dom mörka ringarna hade kommit så hade jag inköpt en concealer. Endast för att undvika frågor. Jag smetade på och råkade få in lite i ögat. ’’Aj fan!!’’ Jag tog vatten i handen och dränkte mitt öga i det och hämtade snabbt en handduk. Dörren öppnades ’’Vad hände?’’ det var min mamma Denise överbeskyddande och bestämd kvinna. ’’ Fick lite skit i ögat bara, ingen fara ’’. Jag gnuggade handduken mot ögat och grimaserade åt att det sved. ’’ Amy. Du vet vad jag tycker om svordomar!’’ Det var min pappa Tom, han var lite av en snobb och jag kom inte så bra överens med honom. ’’Pfft’’ snäste jag åt honom. ’’Amy!’’ mammas varnande ögon fångade min uppmärksamhet. Men hon visste situationen mellan mig och pappa så hon sa så bara för att inte få skäll utav pappa senare. När jag trodde dom hade gått så borstade jag tänderna och mammas röst fick mig att hoppa till. ’’Du skrek i sömnen idag igen’’ hennes ton var osäker, oroande. Jag stelnade. ’’Sa jag nåt?’’ Jag fortsatte borsta tänderna. ’’Ja… Det var så konstigt, först mumlade du, Varför? Flera gånger och sedan skrek du… Jag kräver att få veta. Det var det du sa.’’ Jag ryckte på axlarna. ’’Amy det här börjar göra mig orolig, mardrömmarna kommer allt oftare nu…’’ Hennes ögon glänste av tårar. Jag gick fram och gav henne en rejäl kram. ’’ Bara mardrömmar, inget att oroa sig för.’’ Lugnade jag henne. ’’Men jag ser hur dom påverkar dig. Är det något om pappa? Vill du ha hjälp?’’ Hon pratade så fort, jag tystade henne. ’’Sccch! Nej allt är helt okej! Jag lovar’’ Jag gav henne mitt bästa leende och gick och satte på mig skorna. ’’Hejdå, jag älskar dig!’’ ropade mamma bakom mig. ’’älskar dig med!’’ ropade jag tillbaka. Pappa gav mig inte en blick. Som vanligt då. Suck. Väl på väg till skolan tänkte jag över lögnen jag hade sagt. Nej, allt var verkligen inte okej…
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/moaanderssoon/492000598/