Hur kan man slå på en som redan är blodig?

Hur kan man sparka på en som redan ligger?

Hur kan man håna nån, som mår så jävla dåligt att den inte vågar ta ett enda steg själv?

Jag undrar bara...

Vart fan är respekten för alla andra?

Och vad fan tänker ni med?

Den här går ut till alla er som sagt att ni känner mig, men ingen vet vem jag är inte änns mina vänner. Nej ni känner inte mig ni vet inte vem jag är. Hat, tårar och smärta välkommen till min värld.

Min sorg blev aggression som gick vidare i hat. Då jag ser min familj, bara står och tittar på mig. De sträcker ut en hand men jag kan inte nå den. Hade jag fått välja hade allt tagit slut på en sekund, men att ta livet av mig är ett alldeles för svårt beslut. Men har ni hört några skrik? Jag försöker att vara konkret, men nu efter allt som hänt. Jag orkar inte mer, blundar för livet men det går i genom mina ögonlock jag orkar inte tänka så jag hoppas på ett tidigt stopp. Jag styr inte mig själv, jag känner mig radiostyrd. Jag tar ett andetag, packar väskan fint och flyr. Som ett litet djur instängt, bakom ljus och bom. Paniken flyter uppåt och snart får jag ett utbrott.

Javisst, vi är vänner men ni känner bara min utsida. Jag är slutkörd, helvete, ni är tillslut befria. Jag känner maskarna kryper på mig, det är hemskt. Kan inte gå ut ensam för jag är så jävla rädd. Jag vågar inte träffa någon, men jag vill ha närhet allt har förstorats så jag lever bara för kärlek.

Har du sett mina nätter, mina dagar, mitt liv? Har du upplevt mina andetag, har du delat min tid? Har du sett hur jag mår? Jag tänkte väl det. För ingen vet det innersta, men egen hemlighet. Jag vill bara säga förlåt till er som tagit mina slag. Är detta verkligen jag? Den tanken slår mig varje dag.

Annons

The photo has no tags

January 2014