April
Friday 14 August 2009 photo 1/1
|
- Aj, aj ,aj, Skriker Emma och håller om den värkande foten. Emma är på väg uppför stegen som leder upp till vinden men det tog stopp. Hon snubblade på trappstegen och sitter nu på trappsteget över det hon snubblade på.
- Aj dumma fot! Säger Emma och blundar och håller hårt om foten som dunkar av värk. Hon reser sig sakta upp och fortsätter upp för den ganska branta stegen som leder upp till en lucka som sedan går upp till vinden.
- Oo hej! Säger Emma och öppnar luckan med ett brak. Luckan var tung och brun och handtaget var av stål. Hon tittar upp och står nu på det översta trappsteget. Hon lyfter blicken, tar sats och hoppar upp.
- Aatscho! Låter det från Emma, hon nyser och håller handen för munnen. Hon lägger sig på alla fyra och börjar krypa fram, inte förrän nu känner hon att det luktar unket, men hon fortsätter framåt.
- Aj, Emma tittar upp och ser någon framför henne som hon värkar ha krockat med, hon backar några steg och tiden stannar upp för en sekund men hon inser snart att det hon krockat med inte var någon det var bara hennes spegelbild som syntes i en helfigurs spegel.
- Jag är så himla klumpig idag, säger Emma högt och lägger sig på rygg. Just nu struntar hon i allt damm som virvlar om sig och som snart lagt sig som ett lager på Emma.
- Åhå, stönar Emma från golvet, hon tittar upp i taket och ser ett antal små fönster formade som diamanter. Hon granskar noga vinden, det är ganska så stort men bara ett fönster om man inte räknar med dom i taket, om man tittar ut ur det ser man alla fiske båtar och den lilla hamnen. Där inne finns några fåtöljer och soffor som är över täckta med ett vitt tyg, så finns det också ett skåp som står mot en av väggarna. Det är mörk både inne och ute och hon hör smattret från regnet som träffar fönsterna. Det finns också ett antal kartonger som står staplade på varandra. Hon reser sig upp och nu står hon framför spegeln. Det hon ser i spegeln är en flicka som är ca femton år och flickan i spegeln har brunt hår ner till axlarna och hon har också klarblåa ögon. Hon snurrar runt ett varv och granskar noga flickan som syns i spegeln. Emma vänder sig om och går fram till en trave kartonger hon lyfter ner den översta och öppnar kartongen som står på golvet.
- Var kan det där gardinerna vara, dom kan ju finnas var som helst här, tänker Emma högt och granskar det som finns i kartongen, i kartongen som hon öppnat ligger två lampskärmar en gammal duk och ett gammalt schack spel. Hon letar vidare i kartongerna med där finns inte några gardiner. Emma vill nu veta vad som kan finnas bakom den gamla vita dörren. Hon går fram och tar ett fast tag om handtaget och försöker öppna dörren men den sitter fast. Emma vill verkligen veta vad som finns där inne så hon tar ett nytt grepp och försöker igen men lyckas inte nu heller, hon försöker ytterligare några gånger till men det är meningslöst, dörren sitter fast och det spelar ingen roll hur många gånger hon drar och sliter i den för den sitter hårt, väldigt hårt.
- Hon släpper dörren och blundar, nu är det bara att vänta på det onda som kommer brännas i handen efter att ha slitit i dörrhandtaget, men hon känner inget, konstigt det gör ju alltid så ont i handen efter att ha dragit i någon dörr där nere. Hon vänder blicken ner och ser att det är ett annat slags handtag, inte sådana handtag som dom har därnere, det här värkar vara ett handtag i silver och det är några krullidutter på det. Men nu bli Emma arg hon ska få upp dörren om den värken vill eller inte. Hon backar tio steg tar sats och springer, det hörs ett brak och dörren far upp och på golvet ligger Emma.
- Aj, aj och aj igen, Emma håller om magen och reser sig sakta, sakta upp. Nu är Emma verkligen övertygad om att hon kommer att ha blåmärken över hela kroppen. Men det var värt det, hon fick upp dörren och hon är nöjd trots alla sår och blåmärken. Där inne är det kallt och ännu dammigare än det var i den andra delen av vinden. Där inne står det bara en enda kartong och på utsidan på kartongen är den märkt med: Emma.
- Oj, den måste tillhöra mig efter som det står mitt namn på lappen. Hon går fram och öppnar kartongen. I den ligger ett antal skriv böcker alla är röda men det finns en bok som skiljer sig ifrån dom andra, den boken är lila och det liknar en dagbok. Hon pillar på låset men det är låst. Emma vill undersöka det mera så hon bestämmer sig för att ta ner boken från vinden. Hon går sakta från det lilla rummet och stänger tyst den vita gamla dörren. För att försäkra sig om att ingen misstänker att hon varit där, även om det nog ingen ting gör att hon varit där, men ändå det är säkrast. Hon öppnar luckan och kliver ner och stänger lyckan efter sig.
- Inte ramla, inte ramla, inte ramla, hon lyckas intala sig själv att inte ramla och hon lyckas komma ner utan något brutet eller skadat. Hon går in till sitt rum och klättrar upp för stegen upp till sin säng. Hon kastar sig i sängen och hon lägger boken till sidan.
- Vänta nu jag har ju en gammal nyckel som jag hittade bakom skrivbordet för några år sedan. Det kanske är den. Hon klättrar ner för stegen går fram till sin skrivbords låda och öppnar där ligger nyckeln. Nycken ser lika gammal ut som låset så det kan nog vara den. Hon klättrar upp för stegen och lägger sig till rätta i sängen. Emma tar ett djupt andetag och stoppar i nyckeln i låset och det passar precis, nu är det bara att vrida om, hon gör det och boken öppnas. På första sidan står det: date: 5/8 2002. Text: kära dagbok, nu räcker det Mia och Ellen pratar dumt om mig dom pratar skitsnack om mig, och så skapar dom rykten. Men det värkar inte som om någon tror på det men ändå det är taskigt. Mia och jag har varit bästisar sedan dagis men nu när Ellen kom till klassen förstörde hon min och Mias vänskap. Jag vill aldrig till skolan igen aldrig!
Där slår Emma ihop boken och hon funderar ett tag.
- juste jag var ju den som alltid var själv på rasterna och det var jag som alltid fick klara mig själv, nu mins jag.
Emmas tankar avbryts av att det plingar på dörren. Hon tar med sig boken ner och hon går ut till hallen och öppnar. Där står Emmas mamma med mat kassar i händerna.
- Hittade du gardinerna jag vill ha ner? Säger Emmas mamma på väg in.
- Nej! Får hon till svar.
- Men vad har du där? Frågar hennes mamma och pekar mot boken.
- Inget, säger Emma som skyndar sig att gömma boken bakom ryggen.
Men hennes mamma stannar med blicken på Emma, och hon förstår att mamma har fattat att hon har något där.
- Ok, det är bara en bok som jag lånade på biblioteket idag efter skolan, ljuger Emma.
- Värkar den bra då? Vad handlar den om?
- Den handlar om två syskon som ska lösa ett mysterium. Hej då, Emma vänder sig om och går tillbaka till sitt rum hon lägger boken i skrivbordslådan. Emma klättrar upp i sin säng igen och hon lutar huvudet mot väggen och funderar. Emmas rum är rätt så litet väggarna är vita, fast hon ville ha lila i sitt rum men det var redan målat när dom flyttade in så det får vara så. Hon har ju också en loft säng. Och ett skrivbord som står framför fönstret, på skrivbordet står det en dator med tangentbord. På väggarna så har hon satt upp affischer på E.M. och Miley Cyrus hennes idoler.
- Maten är klar, ropar hennes mamma från köket.
- Ok jag kommer, ropar Emma tillbaka samtidigt som hon klättrar ner från stegen.
Familjen äter maten under tystnad. Det blev korv och potatismos till middag. Och efter maten går Emma in till sig, då tar hon fram hennes gamla dagbok. Och hon läser lite till innan hon somnar. Date: 6/8 2002. Text: Jag är tydligen för feg för att säga till dom att dom ska sluta. Jag vill leva ett normalt liv med massor av kompisar. Och jag vill bli vän med Mia igen. Jag vet inte om det är jag eller hon som gör fel. Men hon och Ellen fullständigt mobbar mig. Dom säger att jag är korkad och så tränger dom ut mig. Jag vill att hon ska säga förlåt. Men det är nog något fel på mig också eftersom jag inte vågar säga till.
Emma lägger ihop boken och sätter sig upp. Var jag så FEG? Varför sa jag inte bara till dom att sluta.
NÄSTA DAG
Emma sätter sig klarvaken upp i sängen kl.6.00.
- Jag har en idé! Det var det första som for igenom hennes skalle nu. Eller det kanske värkar lite konstigt men om hon istället gör så att hon försöker få hit Mia hem till henne så kan hon se om hon är likadan nu som hon var då.
- Vilken lysande idé, berömmer Emma sig själv. Det bästa hon kommit på, på länge. Nu finns det bara ett problem! Hur ska hon få Mia att komma hem till henne?
Emma lägger sig ner igen och funderar….Det är ju lite svårare att få tag på henne nu eftersom hon bytt skola. Men, men hon ska nog komma på något.
- Ja jag kan söka på Eniro och kolla efter hennes mobilnummer.
Emma hoppar ner frän sängen och går fram till datorn som står på skriv bordet. Pling! Pling! Låter det från datorn när den tar fram sidan. Där står det Mia Berglund. Hem och mobil. Emma ringer på mobilen och Mia svarar. Först blir Emma så chockad att Mia svarade på första pipet, så hon glömmer att säga något. Men på andra sidan luren säger personen.
- Hallå, hallå, är det någon där?
Och Emma återfinner balansen snabbt igen.
- Ja det är Emma här. Vill du göra något idag?
Utan att tänka på att klockan bara är 06.10.
-Visst, jag kommer till dig kl.8.00.
- Ok!
Och så lägger personen på andra sidan på luren.
Det gick ju lyckat, säger Emma som snabbt klär på sig, och äter frukost. Pling, plong, låter det från Dörren och Emma springer och öppnar.
- Äää hej! Säger Mia som kliver in med avsmak. Vad smutsigt här var, säger Mia och rynkar på näsan.
- Det här börjar ju bra, tänker Emma och visar Mia in.
- Här kan du ställa din väska och hänga av dig din jacka, säger Emma och visar Mia kroken.
Dom går in till Emmas rum och det första Mia säger är
- Va! Varför har du Miley Cyrus på väggen? Hon är ju sämst av alla.
- Men något svar på det för Mia inte.
Mia ställer sig Mia framför Emmas spegel. Hon speglar sig noga och Emma tittar på. Mia har långt blont hår som är alldeles lockigt. Mia har också långa knallrosa naglar. En lång klänning och ett armband och halsband. Emma tycker att hon är fin men lite för snobbig. Mia vänder sig om mot Emma och granskar henne noga. Mia ger sedan Emma några dumma kommentarer om att deras hus är FÖR stort och att Emma har ett förlidet rum, och att hon är ful och så vidare.
- Nu går jag hem säger Mia efter tre timmar.
- Ok, är det ända Emma säger och så ger hon Mia sin väska och jacka. När Mia gott blir Emma så arg på sig själv över att hon inte sagt till Mia på skarpen. Men nu är det försent. Senare på kvällen sitter Emma och chattar på Internet. Hon ser att Mia och Ellen är inne. Ellen och Mia skriver till varandra. Emma vill gå och lägga sig men hon är för trött för att gå och lägga sig och hon är för tröt för att skriva. Emma rycker till när hon ser ett meddelande på dataskärmen, visserligen är det inte till henne, men Emma läser det noga.
- Jag var hos Emma idag. Det var så jävla trist. Och hon har så himla fult, du skulle bara se.
Emma lyfter blicken och ser att det är ifrån Mia. Den där jävla Mia som alltid ska förstöra. Utan tvekan tar Emma telefonen och slår in Mias nummer, som hon nu kan både innan och utan. I telefonen hörs Mias röst
- Hallå, det är Mia här. Vem är det jag talar med?
- Det är Emma här. Och varför är du så JÄVLA tackig mot mig? Jag bjöd hem dig till mig för att jag kanske trodde att du hade förändrats sedan lågstadiet. Men vet du vad…Du har inte förändrats nått jävla dugg, skriker Emma i telefonen. Sedan lägger hon på. Nu är Emma så arg att hon går runt och stampar av ilska i golvet. Tillslut kommer Emma ner i varv och kan gå och lägga sig. Det är skola nästa dag så hon måste lägga sig innan elva.
NÄSTA DAG I SKOLAN
Välkommen säger fröken och visar den nya flickan in i klass rummet. På rasten går Emma och Wilma som den nya eleven heter tillsammans. Dom blir bästisar. Best friends forever ! Nu är alla nöjda och glada....
- I alla fall jag, till lägger Emma.
- Aj dumma fot! Säger Emma och blundar och håller hårt om foten som dunkar av värk. Hon reser sig sakta upp och fortsätter upp för den ganska branta stegen som leder upp till en lucka som sedan går upp till vinden.
- Oo hej! Säger Emma och öppnar luckan med ett brak. Luckan var tung och brun och handtaget var av stål. Hon tittar upp och står nu på det översta trappsteget. Hon lyfter blicken, tar sats och hoppar upp.
- Aatscho! Låter det från Emma, hon nyser och håller handen för munnen. Hon lägger sig på alla fyra och börjar krypa fram, inte förrän nu känner hon att det luktar unket, men hon fortsätter framåt.
- Aj, Emma tittar upp och ser någon framför henne som hon värkar ha krockat med, hon backar några steg och tiden stannar upp för en sekund men hon inser snart att det hon krockat med inte var någon det var bara hennes spegelbild som syntes i en helfigurs spegel.
- Jag är så himla klumpig idag, säger Emma högt och lägger sig på rygg. Just nu struntar hon i allt damm som virvlar om sig och som snart lagt sig som ett lager på Emma.
- Åhå, stönar Emma från golvet, hon tittar upp i taket och ser ett antal små fönster formade som diamanter. Hon granskar noga vinden, det är ganska så stort men bara ett fönster om man inte räknar med dom i taket, om man tittar ut ur det ser man alla fiske båtar och den lilla hamnen. Där inne finns några fåtöljer och soffor som är över täckta med ett vitt tyg, så finns det också ett skåp som står mot en av väggarna. Det är mörk både inne och ute och hon hör smattret från regnet som träffar fönsterna. Det finns också ett antal kartonger som står staplade på varandra. Hon reser sig upp och nu står hon framför spegeln. Det hon ser i spegeln är en flicka som är ca femton år och flickan i spegeln har brunt hår ner till axlarna och hon har också klarblåa ögon. Hon snurrar runt ett varv och granskar noga flickan som syns i spegeln. Emma vänder sig om och går fram till en trave kartonger hon lyfter ner den översta och öppnar kartongen som står på golvet.
- Var kan det där gardinerna vara, dom kan ju finnas var som helst här, tänker Emma högt och granskar det som finns i kartongen, i kartongen som hon öppnat ligger två lampskärmar en gammal duk och ett gammalt schack spel. Hon letar vidare i kartongerna med där finns inte några gardiner. Emma vill nu veta vad som kan finnas bakom den gamla vita dörren. Hon går fram och tar ett fast tag om handtaget och försöker öppna dörren men den sitter fast. Emma vill verkligen veta vad som finns där inne så hon tar ett nytt grepp och försöker igen men lyckas inte nu heller, hon försöker ytterligare några gånger till men det är meningslöst, dörren sitter fast och det spelar ingen roll hur många gånger hon drar och sliter i den för den sitter hårt, väldigt hårt.
- Hon släpper dörren och blundar, nu är det bara att vänta på det onda som kommer brännas i handen efter att ha slitit i dörrhandtaget, men hon känner inget, konstigt det gör ju alltid så ont i handen efter att ha dragit i någon dörr där nere. Hon vänder blicken ner och ser att det är ett annat slags handtag, inte sådana handtag som dom har därnere, det här värkar vara ett handtag i silver och det är några krullidutter på det. Men nu bli Emma arg hon ska få upp dörren om den värken vill eller inte. Hon backar tio steg tar sats och springer, det hörs ett brak och dörren far upp och på golvet ligger Emma.
- Aj, aj och aj igen, Emma håller om magen och reser sig sakta, sakta upp. Nu är Emma verkligen övertygad om att hon kommer att ha blåmärken över hela kroppen. Men det var värt det, hon fick upp dörren och hon är nöjd trots alla sår och blåmärken. Där inne är det kallt och ännu dammigare än det var i den andra delen av vinden. Där inne står det bara en enda kartong och på utsidan på kartongen är den märkt med: Emma.
- Oj, den måste tillhöra mig efter som det står mitt namn på lappen. Hon går fram och öppnar kartongen. I den ligger ett antal skriv böcker alla är röda men det finns en bok som skiljer sig ifrån dom andra, den boken är lila och det liknar en dagbok. Hon pillar på låset men det är låst. Emma vill undersöka det mera så hon bestämmer sig för att ta ner boken från vinden. Hon går sakta från det lilla rummet och stänger tyst den vita gamla dörren. För att försäkra sig om att ingen misstänker att hon varit där, även om det nog ingen ting gör att hon varit där, men ändå det är säkrast. Hon öppnar luckan och kliver ner och stänger lyckan efter sig.
- Inte ramla, inte ramla, inte ramla, hon lyckas intala sig själv att inte ramla och hon lyckas komma ner utan något brutet eller skadat. Hon går in till sitt rum och klättrar upp för stegen upp till sin säng. Hon kastar sig i sängen och hon lägger boken till sidan.
- Vänta nu jag har ju en gammal nyckel som jag hittade bakom skrivbordet för några år sedan. Det kanske är den. Hon klättrar ner för stegen går fram till sin skrivbords låda och öppnar där ligger nyckeln. Nycken ser lika gammal ut som låset så det kan nog vara den. Hon klättrar upp för stegen och lägger sig till rätta i sängen. Emma tar ett djupt andetag och stoppar i nyckeln i låset och det passar precis, nu är det bara att vrida om, hon gör det och boken öppnas. På första sidan står det: date: 5/8 2002. Text: kära dagbok, nu räcker det Mia och Ellen pratar dumt om mig dom pratar skitsnack om mig, och så skapar dom rykten. Men det värkar inte som om någon tror på det men ändå det är taskigt. Mia och jag har varit bästisar sedan dagis men nu när Ellen kom till klassen förstörde hon min och Mias vänskap. Jag vill aldrig till skolan igen aldrig!
Där slår Emma ihop boken och hon funderar ett tag.
- juste jag var ju den som alltid var själv på rasterna och det var jag som alltid fick klara mig själv, nu mins jag.
Emmas tankar avbryts av att det plingar på dörren. Hon tar med sig boken ner och hon går ut till hallen och öppnar. Där står Emmas mamma med mat kassar i händerna.
- Hittade du gardinerna jag vill ha ner? Säger Emmas mamma på väg in.
- Nej! Får hon till svar.
- Men vad har du där? Frågar hennes mamma och pekar mot boken.
- Inget, säger Emma som skyndar sig att gömma boken bakom ryggen.
Men hennes mamma stannar med blicken på Emma, och hon förstår att mamma har fattat att hon har något där.
- Ok, det är bara en bok som jag lånade på biblioteket idag efter skolan, ljuger Emma.
- Värkar den bra då? Vad handlar den om?
- Den handlar om två syskon som ska lösa ett mysterium. Hej då, Emma vänder sig om och går tillbaka till sitt rum hon lägger boken i skrivbordslådan. Emma klättrar upp i sin säng igen och hon lutar huvudet mot väggen och funderar. Emmas rum är rätt så litet väggarna är vita, fast hon ville ha lila i sitt rum men det var redan målat när dom flyttade in så det får vara så. Hon har ju också en loft säng. Och ett skrivbord som står framför fönstret, på skrivbordet står det en dator med tangentbord. På väggarna så har hon satt upp affischer på E.M. och Miley Cyrus hennes idoler.
- Maten är klar, ropar hennes mamma från köket.
- Ok jag kommer, ropar Emma tillbaka samtidigt som hon klättrar ner från stegen.
Familjen äter maten under tystnad. Det blev korv och potatismos till middag. Och efter maten går Emma in till sig, då tar hon fram hennes gamla dagbok. Och hon läser lite till innan hon somnar. Date: 6/8 2002. Text: Jag är tydligen för feg för att säga till dom att dom ska sluta. Jag vill leva ett normalt liv med massor av kompisar. Och jag vill bli vän med Mia igen. Jag vet inte om det är jag eller hon som gör fel. Men hon och Ellen fullständigt mobbar mig. Dom säger att jag är korkad och så tränger dom ut mig. Jag vill att hon ska säga förlåt. Men det är nog något fel på mig också eftersom jag inte vågar säga till.
Emma lägger ihop boken och sätter sig upp. Var jag så FEG? Varför sa jag inte bara till dom att sluta.
NÄSTA DAG
Emma sätter sig klarvaken upp i sängen kl.6.00.
- Jag har en idé! Det var det första som for igenom hennes skalle nu. Eller det kanske värkar lite konstigt men om hon istället gör så att hon försöker få hit Mia hem till henne så kan hon se om hon är likadan nu som hon var då.
- Vilken lysande idé, berömmer Emma sig själv. Det bästa hon kommit på, på länge. Nu finns det bara ett problem! Hur ska hon få Mia att komma hem till henne?
Emma lägger sig ner igen och funderar….Det är ju lite svårare att få tag på henne nu eftersom hon bytt skola. Men, men hon ska nog komma på något.
- Ja jag kan söka på Eniro och kolla efter hennes mobilnummer.
Emma hoppar ner frän sängen och går fram till datorn som står på skriv bordet. Pling! Pling! Låter det från datorn när den tar fram sidan. Där står det Mia Berglund. Hem och mobil. Emma ringer på mobilen och Mia svarar. Först blir Emma så chockad att Mia svarade på första pipet, så hon glömmer att säga något. Men på andra sidan luren säger personen.
- Hallå, hallå, är det någon där?
Och Emma återfinner balansen snabbt igen.
- Ja det är Emma här. Vill du göra något idag?
Utan att tänka på att klockan bara är 06.10.
-Visst, jag kommer till dig kl.8.00.
- Ok!
Och så lägger personen på andra sidan på luren.
Det gick ju lyckat, säger Emma som snabbt klär på sig, och äter frukost. Pling, plong, låter det från Dörren och Emma springer och öppnar.
- Äää hej! Säger Mia som kliver in med avsmak. Vad smutsigt här var, säger Mia och rynkar på näsan.
- Det här börjar ju bra, tänker Emma och visar Mia in.
- Här kan du ställa din väska och hänga av dig din jacka, säger Emma och visar Mia kroken.
Dom går in till Emmas rum och det första Mia säger är
- Va! Varför har du Miley Cyrus på väggen? Hon är ju sämst av alla.
- Men något svar på det för Mia inte.
Mia ställer sig Mia framför Emmas spegel. Hon speglar sig noga och Emma tittar på. Mia har långt blont hår som är alldeles lockigt. Mia har också långa knallrosa naglar. En lång klänning och ett armband och halsband. Emma tycker att hon är fin men lite för snobbig. Mia vänder sig om mot Emma och granskar henne noga. Mia ger sedan Emma några dumma kommentarer om att deras hus är FÖR stort och att Emma har ett förlidet rum, och att hon är ful och så vidare.
- Nu går jag hem säger Mia efter tre timmar.
- Ok, är det ända Emma säger och så ger hon Mia sin väska och jacka. När Mia gott blir Emma så arg på sig själv över att hon inte sagt till Mia på skarpen. Men nu är det försent. Senare på kvällen sitter Emma och chattar på Internet. Hon ser att Mia och Ellen är inne. Ellen och Mia skriver till varandra. Emma vill gå och lägga sig men hon är för trött för att gå och lägga sig och hon är för tröt för att skriva. Emma rycker till när hon ser ett meddelande på dataskärmen, visserligen är det inte till henne, men Emma läser det noga.
- Jag var hos Emma idag. Det var så jävla trist. Och hon har så himla fult, du skulle bara se.
Emma lyfter blicken och ser att det är ifrån Mia. Den där jävla Mia som alltid ska förstöra. Utan tvekan tar Emma telefonen och slår in Mias nummer, som hon nu kan både innan och utan. I telefonen hörs Mias röst
- Hallå, det är Mia här. Vem är det jag talar med?
- Det är Emma här. Och varför är du så JÄVLA tackig mot mig? Jag bjöd hem dig till mig för att jag kanske trodde att du hade förändrats sedan lågstadiet. Men vet du vad…Du har inte förändrats nått jävla dugg, skriker Emma i telefonen. Sedan lägger hon på. Nu är Emma så arg att hon går runt och stampar av ilska i golvet. Tillslut kommer Emma ner i varv och kan gå och lägga sig. Det är skola nästa dag så hon måste lägga sig innan elva.
NÄSTA DAG I SKOLAN
Välkommen säger fröken och visar den nya flickan in i klass rummet. På rasten går Emma och Wilma som den nya eleven heter tillsammans. Dom blir bästisar. Best friends forever ! Nu är alla nöjda och glada....
- I alla fall jag, till lägger Emma.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/modig89/400898799/
Visa toppen
Show footer