June
Wednesday 17 March 2010 photo 5/5
|
Det går inte att förklara hålet som fyller ut bröstkorgen, eller att förstå varför det sitter där. Men när tomheten tränger igenom, illamåendet fylls på och när känslan utav att vilja sluta existera tränger sig på, det är då jag saknar dig. Som jag hade där en tid. Som jag saknar vissa dagar saknar vissa nätter. De nätter då jag vaknat, skrikande i panik, gråtande och ensam. Det är dessa nätter jag önskar att du fortfarande fanns kvar hos mig, för du var den jag litade på under den tiden. Den jag kanske inte förklarade allt för, men den jag behövde och ville finnas för. Det finns stora tomma hål, tider då man känner att det inte är värt det, tider då du skulle ha förstått, men du finns inte där för att förstå, och kanske är jag för feg för att be dig, vi växte ifrån varandra. Flera gånger och sen hittade vi aldrig tillbaka.
När paniken får mig att rycka i skakningar när illamåendet ligger i halsen, det är då jag önskar att jag inte var så ensam. Allt skulle bli så mycket bättre om bara någon var här. Eller om du var det. Jag kan inte minnas, och jag vill inte minnas vad som fick mig att ta beslutet att bli ensam. Att stänga av och inte dela med mig. Men jag känner inte för att dela med mig längre, inte till någon. Kanske till dig någon dag om du kommer tillbaka. En viss sorg bearbetar du som bäst igenom dig själv.
Jag har honom nu, min man för eviga livet! Kärleken som gör mig lycklig som håller mig glad och o-ensam. Patrik är det bästa som någonsin har hänt mig och jag släpper dig aldrig igen min älskade Patrik! Jag älskar dig så mycket.
Men i ensamheten, när det bara är jag här. Då vet jag att efter honom är det du som påverkat mig mest i livet, det är dig jag saknar nu, det är därför tomheten ligger där som ett hål. Att kolla på bilder får mig att vilja gråta, men jag gråter inte längre. Att gråta är att lämna ut sig. Jag vill inte gråta. Det är dig jag saknar även om du kanske inte förstår det eller ens läser texten, men om du gör det kanske du inte vet att den handlar om dig.
Men jag önskar du visste.För jag försvarar dig än idag, det gör ont när folk pratar om dig. Du är den person jag har älskar att ha som vän.
När paniken får mig att rycka i skakningar när illamåendet ligger i halsen, det är då jag önskar att jag inte var så ensam. Allt skulle bli så mycket bättre om bara någon var här. Eller om du var det. Jag kan inte minnas, och jag vill inte minnas vad som fick mig att ta beslutet att bli ensam. Att stänga av och inte dela med mig. Men jag känner inte för att dela med mig längre, inte till någon. Kanske till dig någon dag om du kommer tillbaka. En viss sorg bearbetar du som bäst igenom dig själv.
Men jag önskar du visste.För jag försvarar dig än idag, det gör ont när folk pratar om dig. Du är den person jag har älskar att ha som vän.
Visa toppen
Show footer