Thursday 2 July 2009 photo 1/1
|
Det kanske kan framstå som att jag är väldigt dryg, för er som har läst mina meddelanden på både helgon och facebook innan. Men ju mer jag skriver - desto mer känns det som att budskapet kanske når fram till dig, bara folk som kände dig läser det jag skriver.
Copy+paste:ar bara en bit av det jag skrev på FaceBook nu, för det börjar bli jobbigt att skriva. Jag är trött efter begravningen och behöver göra annat för att inte gräva ner mig i känslor.
Jag var bara din kompiss storasyster, så jag vet att jag inte direkt har rätt att välla ur mig en massa ord såhär. Folk brukar svära om att "så fort någon dör så ska alla ha varit dens bäste vän". Mja, det kanske är lite så. Inte att jag tror att jag var din bästa vän. Hah, oooh nej. Vi hade våra olikheter och precis som jag bara var Miriams storasyster för dig, så var du bara Miriams kompis för mig sålänge du levde. Men idag, efter din begravning, har jag tänkt på det hela.. och visst är du mer än så för mig nu. Du var Hannas syster, du var min medaktör i ESOn, du var Madeleines andra bästa vän, du var den uppkäftiga bruden på SM/RM, du var vacker musik och framför allt var du Louise. Och jag tyckte om dig! Visst tyckte jag det var jobbigt när du var sur och tvär och jag kunde fräsa något om att du och Miriam var skitungar båda två. Men jag växte praktiskt taget upp med dig. Åtminstone de senaste 10 åren har du hela tiden funnits i mitt liv. Och jag har uppskattat det. Inte alla gånger, men ibland.
Och nu tror jag på Lillemor, när hon säger att du ville leva.
För efter allt det vackra folk har sagt om dig idag, på begravningen, så minns jag din gnista.
Du tycker nog bara jag är fånig om jag skriver mer nu.
Tack för den tiden du fanns i världen med knurkburkar och vackert pianospel.
Vi syns ju senare, för fasen!
Copy+paste:ar bara en bit av det jag skrev på FaceBook nu, för det börjar bli jobbigt att skriva. Jag är trött efter begravningen och behöver göra annat för att inte gräva ner mig i känslor.
Jag var bara din kompiss storasyster, så jag vet att jag inte direkt har rätt att välla ur mig en massa ord såhär. Folk brukar svära om att "så fort någon dör så ska alla ha varit dens bäste vän". Mja, det kanske är lite så. Inte att jag tror att jag var din bästa vän. Hah, oooh nej. Vi hade våra olikheter och precis som jag bara var Miriams storasyster för dig, så var du bara Miriams kompis för mig sålänge du levde. Men idag, efter din begravning, har jag tänkt på det hela.. och visst är du mer än så för mig nu. Du var Hannas syster, du var min medaktör i ESOn, du var Madeleines andra bästa vän, du var den uppkäftiga bruden på SM/RM, du var vacker musik och framför allt var du Louise. Och jag tyckte om dig! Visst tyckte jag det var jobbigt när du var sur och tvär och jag kunde fräsa något om att du och Miriam var skitungar båda två. Men jag växte praktiskt taget upp med dig. Åtminstone de senaste 10 åren har du hela tiden funnits i mitt liv. Och jag har uppskattat det. Inte alla gånger, men ibland.
Och nu tror jag på Lillemor, när hon säger att du ville leva.
För efter allt det vackra folk har sagt om dig idag, på begravningen, så minns jag din gnista.
Tack för den tiden du fanns i världen med knurkburkar och vackert pianospel.
Vi syns ju senare, för fasen!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mogitbit/386790667/